måndag 10 december 2007

Innan och efter barn...

Förr: ”Om jag inte får sova 8 timmar varje natt så går det bara inte”
Nu: ”Inatt fick jag faktiskt hela fem timmar sammanlagt, jag känner mig riktigt pigg!”

Förr: Hett och passionerat så ofta som möjligt, på alla tänkbara platser.
Nu: ”Gäsp, hur länge sen var det nu och finns det något ledigt rum? Äsch, nu blev klockan för mycket ikväll igen.”

Förr: ”Fan vad trist att diska”.
Nu: ”Vad skönt det var att få stå ifred en stund och diska lite. Det var så länge sedan jag hade så här mycket tid för mig själv”.

Förr: Bjudningar planerades i tid och vänner mottogs i nystädat hem, trots att det aldrig blev direkt smutsigt eller stökigt. Det serverades minst tre rätter som var noga utvalda och förberedda.
Nu: Bjudningar planeras men ställs in p.g.a. sjukdom. Om de ändå blir av så torkar man snabbt av badrummet och lyckas på sin höjd sopa undan lite skräp med fotspetsen. ”Äta? Jaha, vi kan väl grilla lite korv?”

Förr: ”Ska vi gå ut och äta och gå på bio?” Yttrades cirka 3 gånger i veckan och genomfördes.
Nu: ”Kan du köpa med lite take-away hem och så kan vi kolla på inspelade Grey’s Anatomy när barnen sover”. Maten inmundigas med minst ett barn i famnen och det inspelade fortsätter att bli osett.

Förr: ”Vi sticker till Dalarna i helgen, det går så fort att åka dit så det är perfekt för en helg”.
Nu: ”Vi sticker till Dalarna i helgen, bäst du tar onsdag-fredag ledigt så vi hinner dit”.

Förr: ”Sommarlov för me, myself and I i åtta härliga veckor”.
Nu: ”Sommarlov för treåring, work around the clock för mamma”.

Förr: ”Nio tycker jag är en lagom tid att gå upp”.
Nu: ”Så länge de inte vaknar före 06 så är det ju helt okej”.

Förr: ”Vi var barnvakt i helgen, så himla bra när man kan lämna tillbaka dem”.
Nu: ”Vi hade barnvakt i helgen, farfar sa att det var så himla bra när man kunde lämna tillbaka dem”.

Förr: ”Man kanske skulle göra en sån där liten söting”.
Nu (femhundra liter graviditetsillamåendespyor senare): ”Se för allt i världen till att vi inte gör en sån där söting till”.

Förr: Dance moves on the dance floor.
Nu: Dance moves vid diskbänken med radion på högsta volym.

Förr: Viktigast i livet: ???
Nu: Viktigast i livet: Den envisa, outröttbara duon E&E. Vill aldrig vara utan dem någonsin!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Det är så sant det du skriver, man vill verkligen inte vara utan dem, även om man inte får sova... :) Eller kolla på Grey's Anatomy... kram Anna

Pernilla sa...

Eller hur, man måste nästan ha ngn störning som kan ge upp så mycket för de där galna typerna. :)
//Pernilla

Bendel sa...

Vilken rolig och bra text! Efter bara sex veckor finns det ingen tvekan om att livet vore bra mkt tommare och tråkigare utan lille T.

Pernilla sa...

...och vet du Pia. Det blir bara värre och värre! Efter fyra + ett år är man helt fast! De bara intar hela ens liv och så är de där. Helt galet!

Z sa...

HAHAHAHAHAHAHA!!!!!!
Kan inte merän instämma!!! Vilket bra inlägg!

Pernilla sa...

Kul att du känner igen dig. ;)