torsdag 31 januari 2008

Lilla E & jag

Hon följer efter mig vart jag går. När jag duschar sitter hon, likt en hundvalp, utanför och väntar. Ibland öppnar hon duschdörren och tittar in. Oftast står hon och trycker sig mot glaset i duschkabinen för att se mig. Nappen guppar och ögonen följer varje rörelse jag gör. Jag trycker mitt ansikte mot hennes, med glaset mellan, och så skrattar vi.

När jag sitter på toaletten och försöker uträtta mina behov så använder hon mina trosor och byxor till en hylla. Hon försöker lägga de mest konstiga saker där. En leksakskniv, en tandborste, lite ludd hon har hittat i något hörn och ännu inte ätit upp. När hon tröttnar på hyllan så försöker hon slänga ner sakerna i toalettstolen. Aldrig skulle hon få för sig att lämna mig ensam där på den där konstiga stolen.

När jag lagar mat sitter hon bredvid, eller på, mina fötter och tömmer köksskåpen på allehanda bunkar, kastruller och bestick. Hon dukar bordet och använder bakbunkarna till små pallar. Hon sätter sig. Hon ställer sig. Hon sätter sig. Hon ställer sig.

Om vi ska någonstans och jag håller på och packar så packar hon upp. Jag lägger i en sak, hon tar upp två. Hon tar saken, springer, och kastar iväg bevismaterialet i annan del av huset. Jag känner irritationen krypa i mig som små nålar, jag har inte tid med det här! Då tittar hon på mig med sin busiga blick och jag smälter. Jag försöker uppfostra och vara sträng men det går bara inte.

När jag har handlat och varorna står ouppackade i sina påsar på hallgolvet sker ungefär samma sak. Hon är snabbt där och hjälper till. Glasburkar är favoriter, dessa kastar hon fort i golvet. Toalettpapper och annat inpackat i plast tuggar hon på tills hon får loss en bit. Hon gillar också att ruska om och knyckla till färska kryddor.

När hon inte är som klistrad i mina fotspår så tultar hon omkring i huset och går på små äventyr. Hon drar ut toalettrullen till en stor hög. Hon kliver in i duschen och blir dyngsur men är lycklig när hon målar sig själv och glasväggarna med vattnet som ligger kvar på duschgolvet. Hon läser dagens DN så att den går sönder och hamnar i alla rum. Hon drar ut lådor, tar ut saker och sprider dem omkring sig. Hon klättrar upp i soffan och läser sin favoritbok ”Max boll”.

Hon har levt i 14 månader och är redan så kunnig. Hon vet vad hon får och vad hon inte får göra. Inte för att hon på något sätt bryr sig. När hon gör förbjudna saker ler hon brett och hennes vackra blåa ögon glittrar. Hon ser så klok ut och liksom säger till mig ”Mamma, det gör väl inget. Jag har ju kul”.

Dagens höjdpunkt är för henne när vi hämtar storasyster på förskolan. Storasyster gömmer sig bakom husknuten och lillasyster väntar spänt och säger BU BU BU, precis som storasyster gör när hon äntligen hoppar fram.

På natten sover hon i sin säng. När vi lägger henne bökar hon omkring med sitt täcke och sin kudde en stund, och sedan somnar hon. Hon sover gott en stor del av natten men så på morgonkvisten gråter hon till. Hon låter så ynklig och rädd att vi direkt måste lyfta över henne till oss. Hon burrar snabbt in sig hos mig. Hon lägger sig så nära mig hon bara kan, tätt intill, så att hennes hår kittlar min haka. Sedan sover vi så i ett par timmar till.

Hon är mitt andra barn, min andra dotter. När hon låg i min mage var jag inte beredd på hur starka känslor som skulle välla fram även denna andra gång. Jag trodde att jag var luttrad. Jag trodde att det skulle bli jobbigt. Jag trodde att jag visste hur det skulle bli. I själva verket hade jag inte en aning. Jag kunde aldrig föreställa mig hur hon skulle komma ut med hjälp av mina vrål och gripa tag i mitt hjärta och ta sin självklara plats. Jag visste inte att det fanns så mycket plats kvar. Till att älska dem båda så innerligt.

onsdag 30 januari 2008

Singing bee

Just hemkommen från ett superduperpass på Friskis och konstaterar nöjt: Även friskisledare sjunger med. Degmagen fick för övrigt skumpa rejält!

tisdag 29 januari 2008

Kvällens visdomsord:

Dorothy Nevill:
"The real art of conversation is not only to say the right thing at the right place but to leave unsaid the wrong thing at the tempting moment."

En vanlig mammanatt


Bilden lånad från
http://blogg.myyzz.nu/wp-content/uploads/coffehound.BMP


Nattningen går bra, båda somnar fort. Lilla E har feber och är pepprad med alvedon.

Kommer försent i säng, bokar istället för att sova hotell i Spanien och mailar vänner om datum.
Bläddrar lite i Mama.
Somnar direkt när jag slutar läsa. Klockan är 23.37 när jag släcker. Blir arg på mig själv för den sena timmen. Men de där timmarna när barnen sover, de är ju guld värda.

Vaknar 03.44 av Lilla Es hostattack. Hon gnäller och börjar gråta lite. Springer in och hämtar in henne till oss, vi vill inte att hon ska väcka stora E vid denna tid. Då är det nämligen kört.

Lilla E är varm, efter överläggningar om vi bara ska trycka i henne alvedon eller börja böka, så bestämmer vi oss för att börja böka. Upp med barnet på skötbordet, in med termometern, in med saltlösning i näsan. Termomtetern visar inte feber. Skönt. Hon får som belöning en flaska välling som hon snabbt glufsar i sig i sängen mellan oss. Hon somnar om men snarkar och andas konstigt pga allt snor.

Jag har varit uppe för länge. Hjärnan har vaknat... Jag tycker tydligen att det är viktigt att tänka på att vi måste betala räkningarna imorgon (läs idag), att Stora Es favoritfröken slutar på fredag och vad ska vi köpa till henne då, att min lilla lilla syster snart fyller 30 och vad kan man tänka sig att hon vill ha då? Och så ska hon ju till New York och till Chile snart, hur ska det gå med allt? Och så måste jag ju boka hyrbil till spanienresan.

Och så rullar det på med tankar. Klockan blir 05, den blir 05.30. Jag somnar där någonstans, precis innan 06.

06.16 får vi sällskap av Stora E som har vaknat. När hon får klart för sig att man måste vara tyst i mammas och pappas säng får hon med sig sin far in till sin säng, där läser hon för honom och babblar glatt.

Det blir mörkt och tyst i sovrummet men nu har lilla E lagt sig på mig, hon ligger och snarkar och är varm och jag är kissnödig men vågar inte röra på mig. Vid 08 vaknar hon och vi går upp. Hon har 38,5 och en ny dag har börjat.

måndag 28 januari 2008

När jag går på jympa



Var på friskispass igår igen, Core. På Core är folk mer välklädda än på andra pass. Jag tänkte därför inte klaga på någons klädsel idag, däremot tänkte jag tala om hur himla snygg jag själv är när jag skuttar på friskisgolvet…

För att börja med klädseln.

Turkos eller rosa tröja från Casall. (87 87, vart har du tagit vägen nu?)
Svarta (som övriga 98,5 % av friskismotionärerna, som jag konstaterade förra veckan) byxor från Casall, som räcker till mitten av vaden eller så. Heter det trekvartsbyxa tro?
Nu kommer det värsta. SKORNA. Jag har grymma komplex för mina skor. Svarta Nike Air från ???

Det är hög tid för nya skor, jag har bara inte hunnit till Löplabbet än. Det är det enda stället man kan köpa träningsskor på. Gå in på Stadium så får du en tuggummituggande liten spädgris som ”hjälper” dig. Är såååå trött på Stadium. Har själv jobbat där och man kan ju lugnt säga att personalen inte direkt utbildas väl i produktkunskap. Inser just att mina Nike Air är från stadiumtiden. Inköpta med personalrabatt. Inser också att jag slutade mitt jobb där 2001, det innebär att det verkligen är hög tid för nya jympaskor. Dock ser de som nya ut, jag kom liksom aldrig igång ordentligt med träning när jag slutade plugga och började jobba. Sedan började jag föda barn och eftersom jag är en sån där typ som spyr 3-4 månader och sedan får grym foglossning så är jag inte så jympig under graviditet. Men det är nog ändå dags för nya skor.

Så, det var klädseln det. När jag jympar så är jag högröd i ansiktet. Jag blir alltid röd i ansiktet. Om jag har varit ute en kort kort stund och fått luft på mig, då blir jag röd. Om jag badar eller duschar, då blir jag röd. Och står jag och skuttar i en halv minut, då blir jag röd. I högstadiet blev jag också röd, så fort jag behövde öppna munnen. Och eftersom jag var lika pladdrig då som nu, då var jag konstant röd.

Så. Tänk er nu en i 80-tals färger iförd människa som högröd i ansiktet skuttar omkring på friskisgolvet. Lägg till att jag envisas med att nästan stå på instruktören. Jag avskyr att stå längst bak eller i mitten. Jag måste stå nästan på, för att se hur man ska göra. Det jobbiga med det är att instruktören då gärna vill söka ögonkontakt och när det ska boxas (varför ska man alltid fånboxa på Friskis?) ska de boxas mot mig. Suck.

Inte nog med att jag står på instruktören. Jag sjunger med också… Så fort jag kan en låt måste jag sjunga. Allra helst om det är en spansk låt, då får jag glänsa lite med mina kunskaper… (Att jag totalt tappar koordinationen när jag koncentrerar mig på orden, det är en annan sak).

Sedan har jag ju också anledningen till alla mina friskisbesök. Den degiga magen. Den skuttar upp och ned medan jag trallar med och låtsas att jag är friskisledare…

Jaha mina vänner. Där har ni mig. På ett friskisgolv någonstans i Sverige.

Veckans mat

...blev totalt oinspirerande då jag lider av sömnbrist. Lördag natt 3 timmars sömn. Söndag natt eventuellt 4 timmars sömn. Slutade kolla på klockan vid 03. Lilla E har hosta och får uppiggande hostmedicin, sitter i vår säng och joddlar om nätterna. Kan man ringa doktorn och be att han passar henne på nätterna när han nu skriver ut såna där droger?

Bild frånwww.sagalund.fi

Här är dock veckans mat:

Fisk i folie från GI för hela familjen
Linsgryta med kryddiga korvar från Klaras GI-mat
Chili con carne från Paulúns GI mat
Flygande Jakob från GI för hela familjen

Idag visade i alla fall vågen åt rätt håll! Ner 1,1 sedan förra måndagen. Äntligen börjar det visa sig. Och så var det nog några centimeter runt magen också. Kanske finns det hopp för beach 2008?

söndag 27 januari 2008

Projektledningen på radio

På radio sthlm/ P3 just nu är det intervju med Gunilla Bergensten som har skrivit Familjens projektledare säger upp sig.

lördag 26 januari 2008

Den hemlige kocken föreläser

Min nya husgud föreläser, och jag kan inte gå! Har skrivarkurs då. Men jag kan tipsa er! Här har jag kopierat rakt av från http://www.sv.se/stockholm Gå gå gå!!!

Den hemlige kocken - det okända matfusket på din tallrik
Matreklamen lovar hemlagat och gröna hagar. Verkligheten är storskalig industriproduktion med tillsatser som misstänks ge nervskador. Det menar Mats-Eric Nilsson som precis gett ut den första svenska boken om det ¬utbredda fusket med vår mat. Kom och lyssna på hans väldokumenterade avslöjanden som inte bara gäller skräpmat, utan allt från färskpressad juice och butiksbakat bröd till tryffelolja och balsamvinäger. Efter föredraget finns utrymme för frågestund. Plats:Eriksbergsgatan 8 B, Östermalm. Obligatorisk föranmälan.
Den hemlige kocken - det okända matfusket på din tallrik
Ort
STOCKHOLM
Veckodag
Mån
Tid
18:30-20:30
Datum
2008-02-18
Pris
150
Antal platser
140

Anmälan
Tipsa en kompis
Delad glädje är dubbel glädje.Ta med en kompis på denna cirkeln eller arrangemanget.
Klicka här »

Blödig

När jag sökte efter bild på Mora Träsk så hamnade jag på det här och tårarna började trilla. Om du är det minsta blödig bör du nog inte läsa. Nu ska jag gå och krama mina barn och njuta av ännu en dag med världens underbaraste tjejer!

När allt går som det ska

...mår jag bra!

Igår hade vi fulltecknat schema. Mora Träsk på morgonen, Ikea med lunch och inköp av klädförvaring till barnen. Detta inköp genererade även ett inköp av ett tackräcke eftersom de där platta paketen inte alltid är jättesmidiga att få in i bilen...

Hem, mellis med makens mormor på besök i röran, jag iväg på träning och maken och barnen hem till goda vänner för lek, jag anlände och maten serverades. Sedan lekte alla barnen ända till 20.40 då vi åkte hemåt och fick en lätt nattning. Superskön dag! Allt inplanerat hanns med, me like!


Bild från
http://aami.blogg.se/images/skridskor_081_1189281469.jpg

Idag är det skridskoåkning som gäller... Får se hur det går!

torsdag 24 januari 2008

Familjens projektledare

Det här inlägget blir nog inte så poppis hos vissa män. J, du vet att jag älskar dig och att du är bäst och gör väldigt massa saker här hemma men….

Just nu är boken ”Familjens projektledare säger upp sig” i ropet i alla magasin och på radio. Jag förstår varför. Igenkänningsfaktorn är hög. Det vet jag utan att ens ha läst boken, jag har inte ens läst om den. Har bara hört talas om att den finns. Det räcker med titeln. Hur jämställd en familj än tycker att den är, så är det faktiskt oftast mamman som är projektledaren. Jag skriver oftast, det finns ju undantag även om jag inte känner till dem. Tycker att mycket av det här gäller även innan barn.

Några exempel ur min och mina vänners vardag:

Maken och jag har gemensamt planerat in vilken vecka vi ska åka till svärföräldrarnas hus i Dalarna för lite vinteraktiviteter med barnen. Man kan inte räkna med att han automatiskt går till jobbet och begär ledigt berörda dagar. Det händer liksom inte utan lite påstötningar.
Så kommer ett mail från maken. ”Funkar detta?” och så är en inbjudan från bandygänget med utgång bifogad. Mitt svar ”ja, om vi inte åker till Dalarna”.

I min närhet vet jag ingen familj där mannen säger ”jag var ute på lunchen och köpte nya vinterkläder till ungarna”. HA HA HA. Ain’t gonna happen om inte kvinnan i familjen är totalt utslagen av hemsk sjukdom eller död.

Jag vet heller ingen familj där mannen sätter sig och gör veckoplanering för maten. De åker ”gärna” och handlar med färdigskriven lista eller skickar glatt kvinnan så hon ska få ”egentid”.

Inte heller känner jag någon man som köper en ”gå bort present”. ”Vadå, det räcker väl med att vi dyker upp”. Eventuellt möjligen kanske skulle de komma på att ta med ett par bärs.

Min man är pappaledig på fredagar. Inte för att han kommer ihåg att begära ut föräldrapeng från försäkringskassan. Tror ni att han påminner mig om att jag måste begära ut min föräldrapeng? Den är ju trots allt större än hans då jag är ledig på heltid. Vi är mao mer beroende av min föräldrapeng än av hans. Men ändå är det jag som stressar upp mig över hans del…

Och hur ofta har din man påmint dig om att din mamma fyller år imorgon. Tänkte väl det…

Så… Vad beror det här på då? Vems är felet? Förmodligen kvinnans, det är det ju alltid. Det heter ju alltid att vi får skylla oss själva för att vi har tagit på oss det här. Kanske för att ingen annan gjorde det…

Vi är ju vana att få skylla oss själva för att vi har lägre lön eftersom vi jobbar deltid och är mammalediga längre. Tror f-a-n att man måste jobba deltid när man har ett heltidsjobb hemma.

Vi får också skylla oss själva för att vi kommer ihåg allt som männen inte kommer ihåg. De tycker inte att det spelar någon roll om man har med sig blöjor eller inte när man ska ut i skogen på picknick för att det ordnar sig ju alltid. Jo jo. Det är väl mysigt att ta bort kladdigt bajs med mossa och låta barnet lufta rumpan resten av utflykten. Visst ordnar sig allting. Och då kommer killen med sin ständiga ursäkt ”ja men där ser du, om det inte blir som du vill så blir du så sur så det är lika bra att du får göra det”….

Jag undrar nu, beter sig männen likadant på jobbet som i hemmet? För då måste jag helt byta taktik, då har jag äntligen kommit på hur man ska få högre lön och högre tjänst!

onsdag 23 januari 2008

Bloggutmaning

Jag har blivit bloggutmanad av Catharina så det är bäst att lyda...

Sju sanningar om mig:

Något som andra har insett före mig… Jag är tokberoende av internet. Om det ligger nere mår jag nästan fysiskt dåligt. Bara vetskapen att världen finns där, öppen, gör att jag känner mig glad.

Jag blir irriterad om jag inte får skriva lite varje dag.

Jag är urdålig på huvudräkning. Och procent. Och… eh… all matematik när jag tänker efter. Fast när vi köpte vårt hus räknade jag rätt och banken fel, det höjde självförtroendet lite.


Bild från http://www.writers-edge.info/

Jag är paniskt rädd för inbrott och lämnar lampor och radio på när vi inte är hemma. Jag vet, man får inte göra så. Jag gömmer även min dator på olika ställen när vi åker bort, ibland har jag svårt att komma ihåg var jag gömde den. Allt för att överlista eventuella tjuvar. Det är delvis också därför som jag inte lägger ut namn på fler än mig i familjen här på bloggen… Jag vet – jag borde förmodligen söka hjälp…

Jag är mycket effektiv och välplanerad. Jag kan bli irriterad om t.ex. en tidplan spricker. Även om det bara handlar om att gå ut och gå och jag kommer iväg senare än jag hade tänkt. Blir irriterad på mig själv för att jag känner så.

Jag läser konstant. Tidningar, böcker, på nätet, på mjölkförpackningar. Kan inte gå förbi en anslagstavla utan att kolla vilka saker som säljs. Jag som inte ens gillar att köpa beggat… När jag läser är jag rätt okontaktbar och min man säger ”Pernilla har hittat bokstäver…”

Idag köpte jag påläggsskinka i en liten kött/charkaffär istället för på ICA. Jag vågade inte fråga om vad den innehöll eftersom jag dels kände mig dum för att jag inte vet om de tillsätter saker eller inte och dels för att jag kände mig dum för att fråga ifall de verkligen har schyssta saker. Ville inte göra dem ledsna… Så jag köpte skinka utan att veta om den är pepprad med E621 och annat äckligt men jag frågade i alla fall hur länge den håller och svaret var en vecka, då borde det ju inte vara en massa tillsatser i alla fall. Arrrgh. Känner mig helt hopplös!

Så. Då utmanar jag....
Pia, Paulina, Camilla, Annika
Får höra era 7 sanningar om er själva!

För övrigt hostar fyraåringen på och ettåringen åt just upp lite pärlplattspärlor. Tror jag fick ut alla....

Var anmäler man VAB...

...när man är mammaledig?

Fyraåringen hemma med väldig hosta idag. Jag tror vi tar en lång oklimatvänlig biltur. Ber att få återkomma med utmaningar osv. Har börjat fundera men sju sanningar om mig själv känns svårt....

tisdag 22 januari 2008

På begäran. Veckans matsedel.

Var duktig och planerade och handlade igår. Here goes:

Måndag: Egensnickrad pastagratäng som innehåller penne, tomatsås, bacon, keso och på toppen lite riven mozzarella. Efter att ha läst hemlige kocken så gjorde jag nu egen tomatsås, blir jobbigt det här att vara så medveten. Måndagens rätt var inte ett dugg GI-inspirerad.

Tisdag: Kyckling med basilikatagliatelle ur Paulúns "Blodsockerblues i köket."

Onsdag: Teriyakibiff med råris "Blodsockerblues...." igen.

Torsdag: Köttfärsbiffar med halloumi och tomatsås ur "Klaras GI-mat." Tomatsåsen har jag redan gjort då jag gjorde dubbelt igår. He he. Är jag äckligt effektiv eller inte?

Fredag och söndag är vi bortbjudna - perfekt.

Vill tillägga att all mat serveras med sallad och/eller grönsaker. (Eh, vad består då sallad av?)

Nu ska jag ställa mig och laga den där basilikatagliatellen. Får gäster ikväll. Kanske kanske svänger jag ihop ngt onyttigt till efterrätt. Är ju ändå en tjockis. ;)

Skrivarkursen


Bild från http://www.benettontalk.com/penna.jpg

Igår var jag på skrivarkursen och det var superkul! Inspirerande och skönt att helt få ägna sig åt skrivandet en stund. Fick dock prestationsångest, alla andra var så duktiga!!! Längtar dock redan till nästa gång.

Gruppen var väl sammansatt med olika kön och olika åldrar. Alltid roligt det där med grupper, hur det alltid finns en typ som ska utmärka sig... I say no more, man vet ju aldrig vem som läser och min mission här i livet är inte att hänga ut folk (även om vissa illa klädda friskismotionärer ligger i farozonen)...

måndag 21 januari 2008

Suck

Här har man hela veckan försakat både kvällsmackor, coca-cola (light som jag är beroende av) och annat skräp och ätit vällagad och nyttig mat.
Jag har tränat friskispass söndag, onsdag, fredag, söndag och gått två långa promenader och kört en rejäl cykeltur.
Vad tror ni vågjäveln visar. +2 hekto. Dubbelsuck.

Nu ska jag ut och gå då. Till ingen nytta.

söndag 20 januari 2008

Helgen

Ville illustrera det här inlägget med egen bild men något är fel med
överföringen minneskort-dator så jag lyckas inte just nu. Blir lite lätt sur. Lånar bild av Biltema så länge
.

Eftersom min man är pappaledig på fredagar så har vi långhelger. Underbart!

Fredag:
Vi skulle köpa en cykelvagn och maken var negativ i affären och trodde inte att jag skulle orka köra båda barnen i en cykelvagn, han påstod att han trodde att det skulle vara för tungt men jag tror att han egentligen menade att jag var för vek. Dessutom var han nog lite snål.

Lördag:
Stora E och jag skulle jympa på Friskis och hon skulle köra "knatte" och jag "bas". Stora E vägrade låta mig gå ifrån hennes jympasal och grät. Det slutade med att jag var med på knattejympa och lekte hund, mask och spindel. Det var rätt kul men jag blev inte så trött...

Söndag:
Vi tog ut fredagens inköp på provtur. Maken bad om ursäkt för att han var lite tjurig i fredags. Vi cyklade och han fick med egna ögon se att cykelvagnen gick förvånansvärt lätt att köra. Solen sken, barnen satt i vagnen och vi fick luft och motion. Vi stannade på en äng och såg på de gröna träden och den blåa himlen och vi trodde ett tag att det var april. Vi åt bananer och lekte kull. Lilla E sov i cykelvagnen och missade allt det roliga.

Annars har helgen bestått av mycket socialt, har träffat många goda vänner och haft det bra!

Imorgon börjar min skrivarkurs! Nu ni, vänner. Nu ska jag lära mig att skriva, då kanske jag kan få till något av alla idéer jag har i huvudet. Kanske.

fredag 18 januari 2008

Mera friskis...

Jag VET att jag sa att jag inte skulle hacka mer på hur folk klär sig på F&S men idag såg jag en som verkligen tog priset!!! Svart top+rött spräckligt linne+svarta "lårlånga" shorts med en vit kant längst ner, tre-fem cm hud och sedan kommer pricken över i!!! SVARTA KNÄSTRUMPOR! Helt galet otroligt fult! Jag kunde liksom inte slita mig, var tvungen att titta jättemycket. Snart kommer jag väl börja smygfota också...

Vill tillägga att jag själv såklart alltid är oklanderligt klädd, helt enligt gällande trend. Not.

Det är en djungel

Jag vill först klargöra att jag ÄLSKAR internet. Jag hade 32 brevvänner runt om i världen när jag gick i mellan- och högstadiet. När jag for till USA som utbytesstudent så hann jag inte riktigt med alla brevisar, behövde ju skriva till dem där hemma också. Tänk om jag hade haft internet! Då hade livet varit mycket, mycket enklare.

Nu har jag internet och det förenklar ofta mitt liv. Det förenklar absolut min möjlighet att hålla kontakt med folk jag vill hålla kontakt med. Det förenklar dock inte mitt och makens förhållande, vissa i förhållandet tycker att vissa andra i förhållandet sitter för mycket vid datorn på kvällarna...

Nu håller vi i alla fall på och planerar en liten återträff i Spanien. 1998 tillbringade jag en termin i Sevilla och "pluggade spanska". Vi blev ett gäng som umgicks och det var en mycket trevlig tid i mitt liv. Nu ska vi då få ihop den här återträffen. Vi bor på så spridda ställen som Sverige, Sydkorea, Schweiz, San Francisco och Angola... Alla är vuxna med viktiga jobb och en del av oss har familj och nu ska detta mecklas ihop. Vi ska ses en helg i Sevilla och jag och min lilla familj tänkte utöka resan till att bo på ett mysigt ställe vid havet någon vecka.


Bild från http://www.vincci-hotels.com/

Det är här det blir en djungel. Jag hittar massor med hotell men det går inte att förstå om det är ledigt, om det är bra, om man får ha med sig barn eller inte. Olika sökställen ger olika besked och jag blir komplett galen trots att (eller för att?) jag
1)är organiserad som få
2)behärskar både svenska, engelska och spanska rätt hyfsat
3) är rätt säker på vad jag vill ha.

Antagligen är det så att jag
1)vill få alldeles för klara besked
2) får för mycket information
3) är för kräsen...

Så - bloglovers! Har någon av er varit på ett superbra hotell vid havet, med pool, helst med fyra stjärnor, kanske med lite mat som ingår, nära Sevilla i Spanien (helst costa de la luz)??? I så fall tar jag tacksamt emot tips!

torsdag 17 januari 2008

Get over it!

Om hur det kan vara innan och efter barn, har jag skrivit här. Tänkte skriva lite till om det idag.

Innan man har barn så tror man att man vet hur det är. Man hör hur folk med barn berättar om det ena och det andra och man tror lite att de överdriver. Man tycker att de sjåpar sig. Man tycker att det var väl då attans vad tråkiga de där har blivit nu när de har fått barn. Man har så många tankar om det där med att ha barn. Man är faktiskt nästan bäst på att ha barn, när man inga har.

Sedan blir man gravid (eller inväntar sitt barn på annat sätt) och man befinner sig i något slags mittemellan land. Man lyssnar lite mer intresserat på det där barnsnacket. Man befinner sig fortfarande i någon slags bubbla där man tycker sig veta att de där som har barn, de är ena riktiga veklingar. ”Sådär kommer det inte bli för oss” ler man mot sin partner och så går man ut och äter lite, går lite på bio och tar en lång sovmorgon dagen efter. Och äter frukost i lugn och ro och hinner läsa det man vill i tidningen. Man tänker att livet är bra härligt och snart ska det fulländas med den där lilla parveln som är på ingång.

Sedan blir det måndag och man går till sitt jobb och suckar högt och ljudligt över den där mamman som vabbar nu igen. Det är då konstigt vad ofta just hennes barn blir sjuka. Vad har försäkringskassan för tipsarnummer nu igen?

Sedan kommer det där barnet (för de allra flesta är det ett till att börja med). Ganska fort inser man hur jädra fel man hade. Omställningen är total! Man inser att det är kört! Någon äger mig! Jag sitter fast i den här amningspositionen resten av mitt liv! Det kommer man över efter ett tag. Man kommer också över att alla måltider är ett kladdigt stressmoment. Att det där mysiga ta en fika på stan och prata med en kompis och gå i affärer i lugn och ro, att det också har försvunnit kan man kanske också komma över lite. Man får ju göra studiebesök i den världen ibland, för att stilla sin längtan.

Man kommer även över att det ligger saker i drivor i hela huset, man lär sig att den snitslade banan ändras sekundsnabbt, man tar för vana att känna sig fram med foten. Att tvätt- och diskhögarna liksom bara växer hela tiden, hur mycket man än kämpar, det kommer man också över. Eller så överväger man att skaffa en hushållerska, bara det att mammapengen inte brukar räcka till det. Det mesta som man saknar från sitt tidigare liv kommer man över eftersom det nya livet också har sin charm.

Det finns dock en sak som i alla fall jag har mycket svårt att komma över och det är sömnen. Förr visste jag att om jag somnar klockan 23 så borde jag i alla fall få ihop 8 timmar innan jag absolut måste gå upp. Det var till och med så att jag blev stressad om jag inte skulle få ihop mer än 8 timmars sömn. Nu vet jag att jag aldrig kan veta hur länge jag får sova. Det spelar ingen roll om jag lägger mig 30 minuter efter barnen. Nog sjutton är det någon av dem som vaknar när jag precis har somnat. Om jag lägger mig supersent och tänker att nu kommer någon snart att vakna, då slår de till och sover en hel natt. Man får aldrig veta. Man får heller aldrig sova. Det är det enda jag inte kan komma över, allt annat är både vilt, galet och underbart. Men, please, ge mig 6-8 timmar ostörd sömn och ni får en helt annan mamma!

onsdag 16 januari 2008

Min dag i bilder


Frukoststök, med rester av gårdagens disk.


Pust, färdigfixat!


Lunchrester.


Mellanmålsmaffian.


Middagsrester. Suck.


Städat. (Makens insats).


Och så börjar vi om. Köttgrytekok inför morgondagen pågår för fullt innan läggning.

Lilla E har vaknat av hosta och hostar/spyr upp slem. Har spytt ner både mig och sin far, sitter nu helt medtagen i sin fars famn. Liten. Blir nog en lång natt inatt.

För övrigt hade 59 personer svarta byxor på Friskis idag, tre hade röda och en hade lila. Tror jag såg ngt grönt ila förbi också.

Veckans mat

TUR att jag var ute och gick igår och i förrgår! Regnet öser ner här hos mig.


Den här veckan äter vi:

Kyckling med röda linser, vitlök och ingefära. Ur Klaras GI-mat.
Fullkornspasta med köttfärs. Efter eget recept. Slänger alltid i lite frysta ärtor, morötter och persilja.
Fiskgryta á la Saltsjöbaden med råris. Ur Paulúns GI-mat.
Köttgryta efter eget recept med quinoa. Jag gör med nötkött, krossade tomater, lite vin, schalottenlök, lite olika rotfrukter och annat grönt som jag har hemma. Alltid persilja i, för järnvärdets skull.

J
ag brukar bara planera fyra rätter för det bli rester och sedan finns det alltid ngt i skåpen att ta till. Dessutom är det inte säkert att alla måltider äts hemma.

Började igår läsa Den hemliga kocken. Kommer snart inte kunna äta ett dugg. Jag är förbannad och så less på all skit man ska behöva proppa i sig.

Idag är det Friskis&Svettis med barnpassning. Håll tummarna för att det går bra idag igen.

Nä! Nu står den där lilla bajsmaskinen och trycker igen. Andra gången hittills idag och klockan är bara 9... Me don't like bajsblöjor...

tisdag 15 januari 2008

Hello bloglovers!

Överskriften direktstulen från en radioreklam... Killen i reklamen använder sin blogg till att skriva om varenda sak han gör. "Nu dricker jag ett glas mjölk". "Nu ska jag duscha". "Nu är jag tillbaka, jag hittade ett ludd i naveln. Igen". Skrattade när jag hörde den reklamen och känner mig lite så idag.

Har haft en härlig dag med långpromenad med trevligt sällskap, ätit lunch tillsammans osv osv. Bara en helt vanlig mammaledig dag, en sådan dag som gör att man aldrig någonsin vill börja jobba igen.

Framkallade bilder....

Nu ska jag inte tråka ut er med fler detaljer från dagen. Ska istället sätta mig och göra två underbara tjejers album för 2007. Har framkallat ungefär 500 bilder. Det skulle ju vara en bild från varje månad. Tydligen har vårt 2007 många månader...


Bilder sorterade per månad... Blir väl klar lagom till 2009...

Snart 1000!

Om en besökare så har 1000 besök gjorts på min lilla blogg! Lämna gärna en kommentar du tusende besökare.

måndag 14 januari 2008

SOLIG måndag!


Dagens lunch. Jag fick äggröra med skinka och solrosfrön, med grönsaker.
Lilla E fick grönsakslasagne från vår kompis Hipp...


Idag har jag:
  • Sovit längre än resten av familjen. Det gjorde alla glada...
  • Fixat tvätt. Ja, det fanns sådan idag också.
  • Ätit grötfrukost och planerat veckans mat. Det blir GI-vecka.
  • Varit ute på rask, solig promenad i 45 minuter, med boken i öronen. Den är lite seg tycker jag nog. (Mig äger ingen).
  • Ätit lunch. Se bild.
  • Letat reda på alla biblioteksböcker som skulle ha återlämnats 14 november... Nä! Det kan inte stämma! 14 december hoppas jag innerligt att det var. Barnböcker=inga böter i alla fall.
  • Torkat lilla E tretusen gånger, lyft bort henne från olämpliga saker 1321 gånger, blivit ryckt i armen av henne 324 gånger. Bytt blöja 4 gånger, bytt hennes kläder en gång. Hittills.

Är bloggutmanad av Oliva. Hon vill att man ska visa bild på sin kyl utan att städa den först, utsidan alltså. Puh, om jag var tvungen att visa insidan skulle jag skämmas... Här är vår kyl och frys:

Nu ska jag:
Duscha, klä på oss, åka till Ica o veckohandla, åka till dagis, åka till biblioteket och låna nya böcker som jag kan leta efter om en månad ungefär....

söndag 13 januari 2008

Svettig söndag

Vissa dagar är jag välorganiserad, effektiv och gör saker i rätt ordning. Idag var inte en sådan dag. På söndagmorgnar spelar min käre make bandy med andra pappor. Idag skulle vi bjuda en kompis på brunch så jag tänkte mig en promenad i solen med mina två damer, för att införskaffa brunchingredienser.

Iklädd nattlinne och mjukisbyxor säger jag till min äldsta dotter:
”Nu ska vi strax gå, nu måste du klä på dig”.
”Jag ska, snart”. Hon är lika nattklädd hon och verkar inte ha någon brådska någonstans.

Jag går iväg och fixar allt som behöver fixas innan man ska gå hemifrån. Plockar undan datorn, släcker lite lampor. Jag har ännu inte duschat, har planerat in det till efter promenaden eftersom fyraåring+ettåring+vagn+ståbräda+matvaror är ett ganska tungt ekipage. Man blir lätt svettig.

Lillan helt klar, nybytt och påklädd. Jag går in i badrummet för att hitta mina kläder, passar på att fixa lite tvätt när jag ändå är där. Ser att handfatet behöver rengöras. Gör det. Borstar mina tänder. Kommer på att barnens tänder är oborstade. Bestämmer mig för att glömma att borsta deras tänder, det är ju ändå bara mjölktänder..

”Mamma, lilla E leker med mitt glas med vatten”
SHIT! Rusar (försent) in i deras rum. Stora E har alltid ett vattenglas bredvid sängen på natten. Varje morgon hittar lilla E glaset, om jag inte har hunnit före. Idag hann jag inte före. Lilla E stod nöjd och glad och doppade handen i glaset och målade golvet. Dyngsur. Klädombyte.

Lyckas sedan tjata hål i huvudet på stora E och hennes kläder tas på. Då är det bara ytterkläderna kvar då. Själv har jag fortfarande nattlinne och mjukisbyxor på mig. Hur gick det här till?

Ser att klockan är lite mer än den borde vara. Försöker sälja in en bilkörning istället för promenad. Går inte hem. Inser att det kommer att bli lite stressigt. Tänker att barnen ju faktiskt måste få lite luft, det här blir bra. Lugn och fin. Det är ju inte direkt nobelmiddag vi ska ordna.

Har fått på mig mina kläder. Måste kissa. Fyraåringen måste kissa. Konstigt att hon aldrig behöver kissa när jag frågar men så fort jag sätter mig på den där stolen så ska hon dit. Och ettåringen ska lägga saker i mina trosor, det är tydligen en hylla. Helst ska hon lägga saker i toastolen också. Och såklart ska båda hålla mig sällskap. Man kan ju få prestationsångest för mindre. Det kommer tre droppar.

Klär på dem ytterkläder. Öppnar ytterdörren för det är varmt och jag svettas. Lilla E går med sina snabba pytteben mot dörren och ska ut. Trappor är inte hennes starka sida än så jag lyfter in henne igen. Hon upptäcker sina våtservetter. Jag lyfter undan dem och flyttar på henne. Stora E har problem med overallen. Jag hjälper henne och lilla E går till dörren igen. Jag lyfter bort henne. Jag försöker knyta mina skor. Hon går till våtservetterna. Jag lyfter bort henne. Hon går mot dörren. Jag lyfter bort henne. Jag svettas. Jag skiter i att knyta skorna, jag går ut med lilla E fastkilad mot min höft. Kommer på att vagnen är i bilen. Om jag sätter ner henne kutar hon. Stora E fullt upptagen med att klättra i trappen och balansera på trappräcket. Jag lyfter ut jättebriovagnen med en arm, lilla E fortfarande fastkilad på min höft. Ett konststycke, blir lite imponerad av mig själv. Trycker ner lilla E i vagnen anno 2003 som har börjat gå sönder, får mecka lite för att få upp den i sittläge. Lilla E på plats. PUST.

Går in och kissar igen. Nu fungerar det bättre, utan publik. Klär på mig ytterkläder, knyter skorna och hittar inte min mössa. Hittar en annan mössa. Ska ta med vantar till stora E. Hittar två högervantar. Hittar till slut en höger och en vänster. Hittar min mössa. Orkar inte byta.

Pust. Nu ska vi väl ändå komma iväg? Släcker, larmar och låser. Just det! Ståbrädan! Svetten rinner. Tur att jag inte ödslade tid på att duscha… Låser upp garaget. Ser mig omkring. Ingen ståbräda. Bara ett pedantiskt städat garage. Obs! Inte min hemvist. Stora E lyckas till slut se ståbrädan upphängd högt upp, bredvid ett skåp - ordning och reda. Jag muttrar och kommer senare ihåg att muttra högt inför maken. Han hävdar å det bestämdaste att han har talat om för mig att ståbrädan hänger där. Jag tror han ljuger, har aldrig hört detta. Dessutom är jag less på att allt jag ska ha ska ställas undan på de mest komplicerade platser. Alltid.

Till slut var vi så på väg. Och promenaden var härlig, lilla E sög på nappen och såg sig intresserat omkring. Stora E var snäll o stod på ståbrädan så jag kunde gå på, hon babblade och sjöng och vi lyssnade på fåglarnas kvitter och njöt av solens strålar. Sen blev det dock stressigt så maken fick hämta oss i affären, efter bandyn.

Ibland är jag en välorganiserad och effektiv person. Inte idag.

Och Molton är tillbaka! Hittade honom i duschen där jag lämnade honom igår. Verkar vara hyggligt folk där på Friskis, jag ska inte klaga mer på hur ni klär er. Idag körde jag Core, folk klädde sig bättre där än på Bas. Grunna på den en stund. Mitt fjärde pass sedan i söndags, känns bra!

För övrigt läste jag om en 17-årig blondinbloggare i DN idag. Hon har över 90 000 träffar i veckan. Va fan? Är hennes liv mer intressant än mitt? Jag blev sjukt störd över att en liten snärta som hävdar att hon gillar vitt vin trots att hon lagligen ej får dricka det än, har fler läsare än jag. Illa. Jag som ändå gillar champagne bättre än vitt blaskigt vin.

lördag 12 januari 2008

Dagens Friskis...

Imorse var jag och fyraåringen på friskis o svettis. Hon körde knattejympa och jag ett baspass, sedan bastade vi. Sååå mysigt. Tyvärr glömde jag min Molton Brown duschkräm i duschen... Någon annan är väl lycklig ägare till den nu. Buhu buhu.

Dagens fulaste friskisoutfit:
På plats tre:
40-ngt tjejen som hade illröda byxor och illorange oversized t-shirt. Usch.
På plats två: 35+ tjejen som hade ett par urtvättade svarta mjukisbyxor och en urtvättad plommonaktiglila oversized t-shirt och därunder ett illgrönt linne (bh?) Ich. Kvinnor! Man ser inte smalare ut i jättetält!
På plats ett: Kvinna ca 55 som hade svarta cykelbyxor och en svart bh-top av märket "better bodies" på. 90-talet ringde och ville ha tillbaka sin outfit!

Usch, nu tror alla ni som inte känner mig att jag är en vidrig människa.... Därför får jag väl kora bästa klädseln:

Plats ett: 50/60 kvinnan som hade svarta ankellånga tights, svarta skor, vita strumpor och en svartvitrandig tröja med trekvartsärm. Hon såg stylish och mysig ut på jumpagolvet!

Dagens äckel: Mannen 40/50 som råkade gnida sig lite mot min rumpa när vi skulle ta mattor. Iuuuuuuuuuuuu. Vet dock inte om det var med flit eller inte men det var lika äckligt vilket som.

Har för övrigt varit med 10-åriga guddottern på Förtrollad. Den var till min förvåning riktigt bra. Så roligt gjord! Många skämt för vuxna - me like.

torsdag 10 januari 2008

Bokslut över dagen

Bild från http://www.atiger.se/pics/tvattstuga.gif

Dagens smutstvätt: 2 tröjor (2 per barn), 3 byxor (1 par för 4-åring, 2 par för ”jag vill äta själv ettåring”), diverse underkläder, 2 mjuka trasor som har använts till ettåringstorkning av mun, huvud, armar och jag vet inte allt. 1 pyjamas som var på ungefär tre minuter innan den blev dyngsur eftersom ettåringen inte förstår att det är färdigbadat när man är torkad, insmord och påklädd. Diverse kökshanddukar och 1 barnmorgonrock som blev blöt i samband med bad.
Min och makens tvätt ännu ej bokförd. Har vikt tre maskiner tvätt och kört tre nya och hängt och tumlat detta. Finns nu en ny fin tvätthög att vika imorgon. ”Det är en evighetsmaskin”…

Dagens disk: En maskin fylldes och kördes vid lunch. En till maskin är nu under påfyllning. Kvar på diskbänken står en långpanna som jag iskallt räknar med att maken tar imorgon när han är pappaledig. För det är sådant man gör när man är föräldraledig. Diskar och tvättar. Inte är det konstigt att vi har en hög, högare, högast elräkning. Obs alla språkpoliser! Jag kan komparera hög, jag bara leker.

Dagens bästa stund: När jag och tjejerna dansade till Bamses Dunderhits strax innan läggning.

Dagens sämsta stund: Se förrförra inlägget om pisslurarna. Eller när jag för femte gången idag sanerade barnstolen från allehanda kladd.

Godnatt internet, wherever you are.

Känd från tv

...kan jag nu kalla mig. He he. Måste ju försöka matcha coola syrran som jobbar med filmen Mammoth som produceras (heter det så?) av Memfis film... Så. Nu är jag också i branschen.

För er som missade mig kommer en repris av Läckberg och Rudberg på tv4+ den 12 januari 16:05.

What's wrong with this picture?

Pernilla ska gå ut och gå i solen och lyssna på Mig äger ingen i sin mp3. Pernilla ska använda de nya hörlurarna som hon har köpt till sina missbildade öron i vilka inga hörlurar sitter kvar. Pernilla har stort hopp för de nya lurarna. Enligt Pernillas make (som brukar ha koll på tekniska saker) så är det bara att dra ut lurarna från "vindan" eller vad det kan kallas. Pernilla drar. Och drar. Och drar. Och drar inte mer för lurarna har lossnat. Pernilla blir arg, ledsen och irriterad. Tar de andra lurarna och måste ha mössa på hela promenaden, annars ramlar de ur.

Mig äger ingen är en sorglig bok. Särskilt för en som vet hur det är att växa upp bara med sin pappa och sin mamma långt borta. Det är jobbigt att lyssna på en sorglig bok på promenad i solen.

Inatt var det jag och Brad

Hela drömmen var hur verklig som helst och det är inte första gången jag drömmer om honom. Det här börjar bli patetiskt. Eller ska min käre make börja oroa sig? ;)

Inatt drömde jag att Brad sa att han var trött på hollywoodtjejer och att jag var precis sådär härligt vanlig. Fat chance! Med betoning på fat! Jag var dock inte helt såld på honom, tyckte att det kändes lite jobbigt att ha alla de där barnen varannan vecka och hur skulle jag kunna hävda mina barns rättigheter gentemot den där galningen Angelina? Jag försökte, i drömmen alltså, propsa på att han skulle gå tillbaka till Jennifer. Jag är ju en sann romantiker, gillar inte nya konstellationer. Är det en reaktion på att vara skilsmässobarn?

För övrigt är Brad den enda på min lista. Ni vet den där listan man har på folk man får ligga med om man får chansen. Maken har gett sitt tillstånd, han verkade inte ens nervös över att lova bort mig. Han vet inte vad Brad säger till mig i mina drömmar…

På tal om den där listan, alla hängivna Vänner fans kommer väl ihåg scenen där Ross hävdar att Isabella Rossellini visst är på hans lista, bara det att den han visar henne inte är klar än. Hon svarar klockrent ”but it’s laminated."

onsdag 9 januari 2008

Betraktelser från ett jympagolv



Jag var på Friskis & Svettis idag, på ett pass med barnpassningsservice. Jag hade tänkt att lilla E skulle sova när vi var där men det tänkte inte hon. De snälla tanterna som passade henne var så imponerade över hur självständig hon var och hur bra hon lekte. Jag vågade inte säga att hon är van för mamma bloggar hela tiden… Jag var dock imponerad över att hon som var övertrött när vi kom dit, hittade andra andningen och körde hårt i en hel timme. Snäll var hon också, hon somnade i bilen hem, klarade lyftet in och sover än.

Mötte en före detta vän. I jympahavet såg jag även prästen som konfirmerade mig och min make, vigde oss och döpte det ena av våra barn. Båda mötena väckte olika tankar i mig. Tankar om mitt liv förut. När jag umgicks med den här vännen, hur livet var då. När jag tvivlade på om jag alls skulle konfirmeras och prästen var ett bra stöd. Tankar om sådant som har varit och om hur det kanske kunde ha varit. Båda de här personerna har haft plats i mitt liv och just nu finns de inte där direkt. Ibland kommer jag ju såklart att tänka på dem, som idag.

Jag tycker egentligen att det är märkligt hur man känner någon ett tag och träffar någon regelbundet, sedan upphör det. Det man hade försvinner. Man möts för ett syfte, en konfirmationsläsning, en kurs, i sitt yrke eller bara för en vänskap. Men sedan har man det inte längre. Livet gör att man ska vidare men jag undrar mer över vad är det som gör att t.ex. en relation med en vän tar slut? Skulle man fråga två vänner som inte längre har en relation så kommer nog åsikterna om varför ”det tog slut” skilja sig rejält åt.

Ibland finns ingen speciell anledning och ibland har man den goda turen att hitta tillbaka. Jag har en sådan vän. Vi vilade ett tag och har nu varandra igen. Vi är båda lika glada för att vi fick en chans till. Tror inte att vi tänker förlora varandra igen!

För övrigt så undrar jag helt elakt hur en del tänker när de klär sig för ett jympapass.

tisdag 8 januari 2008

En bättre dag idag

Anledningar:

  • Babbelmoster är på dagis och jag får tänka lite. Fast jag saknar henne, tur att det snart är hämtdags! Skönt att få sakna.
  • Jag blev inte irriterad på andra bilar, parkeringsfickor eller vattendroppar när jag körde.
  • Verkstaden ringde och hade fixat servicen på bilen snabbare än snabbast!
  • Jag var i stan och fick strosa runt och lillan sov. Jag fick tänka och titta lite. Skönt!
  • Jag saknade min mp3 som jag trodde att jag hade tappat, ville lyssna på ljudboken Mig äger ingen som jag har däri. Var lite ledsen för att jag trodde att mp3n var borta och den var alldeles julklappsny. Nyss hittade jag den på ett ställe jag borde ha kollat på.
  • Jag har just ätit två bullar och druckit gott rött té. Trots att vågen efter helgerna visade på 2 kilo plus och jag har lovat mig själv att inte fika så mycket men ibland får man tänka på själen lite också.

Just det:
GRATTIS MIN FINASTE ANNA PÅ 33-ÅRS DAGEN!!!

måndag 7 januari 2008

Varför jag är lycklig över att förskolan öppnar imorgon

Min dag idag, ett urval av händelser:

1) Fyraåringen hade kompis hemma och de lekte fint och var glada. De var prinsessor och byggde den här fina kojan i vardagsrummet. De öste även ur en betydande del leksaker från alla möjliga lådor, in i kojan. Nåväl. De hade ju roligt.




2) Ettåringen fick under inga omständigheter vara med i leken under dagen. Hon tultade efter och försökte sig på att se vad de gjorde. Hon var lite ledsen när de hela tiden tog bort henne och tog sakerna hon lyckades komma åt.

3) När jag berättade att kompisen strax skulle hämtas av sin far blev fyraåringen skogstokig. Hon hade hittat på att vi skulle ha fiskdamm och hade samlat ihop en bunt leksaker som de skulle fiska. Jag hade motvilligt gått med på att agera ….??? Vad kallas den som står bakom skynket i fiskdammen? Hur som, jag krokade fast en sak och min dotter tog den. Kompisen ansåg helt rätt att det var hennes tur och ville ta fiskespöt. När detta skedde inträdde en personlighetsförändring lik Hulken eller Mr Hyde…. Stora E blev helt galen, hon hävdade att det var hennes saker så det var bara hon som skulle få fiska. Jag försökte påtala hur man bör bete sig när man har gäster hemma och att det faktiskt var kompisens tur. Istället för att resonera logiskt (för det gör väl fyraåringar som har varit lite lätt understimulerade i två veckor?) blev hon ännu mer galen och började slå mig och skrika dumma mamma! Jag försökte värja mig och då blev hon ännu argare. Jag lyfte in henne i sovrummet (man har väl sett hur de gör på nannyakuten) men ingen ska få för sig att hon stannade där. Hon ut, jag lyfte in, hon ut, jag lyfte in. Stackars kompisen blev ju lite ledsen så hon och jag lekte lite medan vi väntade på att hennes pappa skulle komma och rädda henne. Undrar om hon någonsin vill tillbaka till fröken Hyde….?

4) När kompisen hade gått lyckades vi i alla fall prata om vad som hade hänt men fyraåringen hade ingen förklaring. På en direkt fråga om varför hon blev arg ryckte hon på axlarna och sa ”inte vet jag”. Sedan ville hon se film. Jag förklarade att man inte får se film när man har betett sig dumt. (Mycket starkt av mig eftersom det enda jag ville var att parkera barn framför tvn och själv gömma mig). Hon ville inte riktigt förstå det heller. Vi blev i alla fall vänner och resten av eftermiddagen förflöt okej, vi gjorde halsband och lillan satt bredvid och åt kritor.

5) Senare skulle vi åka och hämta mannen i huset som skulle lämna in ena bilen på service. I villervallan när vi skulle göra oss i ordning så hade jag börjat bli rätt trött. Döttrarna visade sig inte riktigt ha samarbetsförmåga och jag blev irriterad. Blev då irriterad på att jag hade blivit irriterad, blev irriterad på ettåringen som hade den dåliga smaken att bajsa precis när vi skulle gå. Blev irriterad på folket i affären som hade den dåliga smaken att vara där när vi skulle vara där. Blev irriterad på de pyttesmå parkeringsfickorna när jag stod och försökte spänna fast barnen i bilstolarna utan att smälla upp dörren på bilen bredvid. Blev även irriterad på dem som hade parkerat bredvid mig, varför skulle de ställa sig bredvid mig just idag? Blev även irriterad på fyraåringens pladder i bilen, det som i vanliga fall är det underbaraste jag vet att lyssna på. Jag blev till och med irriterad på regndropparna på sidobackspeglarna som gjorde att det var jobbigare att se de andra idiotbilarna som prompt skulle ut och köra när jag skulle ut. Jag känner att jag reagerade mycket rationellt hela eftermiddagen... Faktiskt lite lik min fyraåring...

6) Jag lyckades i alla fall få till en halv sida i min roman när barnen lekte och lillan sov. Tycker själv att det blev ganska bra.

Ja, det var en del av min dag. Lägg därtill till flertalet brottningsmatcher på skötbordet och vid påklädning, en jäkla massa kladd vid dagens alla måltider, massor med plock och tork. Nu citerar jag Martin Stenmarck: JAG VILL KASTA LOSS!!!! Ångrar att jag imorse skrev i kommentarerna att jag gillar att vara mammaledig. Jag vill jobba!

Tur att min man är världens bästa och just nu badar barn, snart lägger barn och sedan fixar after dinner stöket... P hjärtar J!

Trötta småbarnsföräldrar

Godmorgon.

Försökte läsa lite i DN samtidigt som jag matade ettåringen med gröt hon inte ville ha och pratade med fyraåringen om hur stark Pippi är. Det som fångade mitt intresse var en artikel om hur trötta småbarnsföräldrar är.... Kände igen mig i nästan allt... Gäsp. Nu ska jag bara hämta ved, tömma och fylla diskmaskinen, duscha, fylla tvättmaskinen, vika undan tvätten vi tvättade i helgen, bädda och hela tiden bli avbruten av gullhönan som säger mammammamammammammammamammamamma.

söndag 6 januari 2008

Styckeindelning

Jag och bloggen är inte kompisar när det gäller entertryckningar och styckeindelningar. Jag vet inte vad jag gör för fel men någon vajsing är det helt klart... Ber om ursäkt för långa stycken i föregående långa inlägg.

Att resa med barn

Resan föregicks av en dags packande. Den här gången hade jag bestämt mig för att vi skulle resa lätt. Hade även bestämt att vi skulle testa ett nytt system med varsin väska. Vi brukar annars satsa på en resväska men det har aldrig hänt att allt har fått plats och så börjar man packa i någon papperskasse här, någon bag där. Sedan är det ändå aldrig någon ordning och man står och rotar som en galning i den där väskan efter sin bh och det enda man får upp är något barns tröja eller makens strumpor. Nu skulle det bli ändring och äldsta dottern var mycket nöjd med sin nya prinsessväska som vi lugnt och fint packade tillsammans. Värre var det att packa min och lilla Es väskor, för varje sak jag packade ner så tog lilla E ur tre och sprang iväg, glad över sitt byte. Efter många timmars irritation var i alla fall allas väskor färdiga och stod prydligt uppradade (och väl stängda för att motverka Lilla Es attacker) i hallen och det såg inte så farligt mycket ut.

Sedan skulle vi ju bara ha med påsen med ettåringens alla ätattiraljer såsom gröt, välling, haklapp, nappflaskor, pipmugg och what not. Och så var det ju resesängen. Och ettåringens lakan och täcke. Och hennes nappar. Och julklapparna till halmstadgänget. Och sakerna jag hade köpt till kompisen i Borås. Och bubblet till nyår. Och en vindunk. Och barnvagnen. Och ståbrädan. Och luftmadrassen som fyraåringen sover på hos mormor. Och så ville jag bara ha med min kudde också. Och kanske skulle fyraåringen vilja ha sin kudde också? Och såklart ska vi ta med lakan och handdukar till oss alla också. Och så skulle vi ju ha med lite färdkost också. Och hela tiden fick man lyfta undan Lilla E som tyckte att precis allt som hon inte fick röra var jättespännande. Pust. Till slut var allting klart. När maken packade bilen var den knökfull.

Efter alldeles för lite sömn kom vi dock ändå iväg tidigt på nyårsafton. Ursprungsplanen var att åka 08 men 08.30 rullade vi ut hemifrån och jag tyckte att det var hyfsat bra ändå. Det finns ju en gräns på hur fort man kan göra i ordning fyra personer.

Resan kunde ha gått hur bra som helst. Vi hade ju grundat väl med frukost och trafiken var lugn, tydligen var det var inte så många fler som tyckte att man skulle åka långt på nyårsafton. Nu gick inte resan hur bra som helst. Barnen var inte helt förtjusta i att sitta där bak, mamman var alldeles för trött och hade en väldigt låg tröskel för gnäll och befallningar från baksätet. ”Mamma, höjda upp!” ”Jag vill inte höra den!” ”Jag ville höra den!” ”Jag sitter obekvämt!” Saker tappas, spills ut och försvinner i röran under filtar, kuddar, block och barbiedockor. Helst ska mamman trolla med knäna och serva allt och alla trots att det är lag på säkerhetsbälte för samtliga i bilen. Jag fann det lite svårt att tillgodose allas behov där jag satt, fastspänd. Vi hade räknat ut att liten skulle bli trött efter någon timme men liten blev inte trött. Hon blev bara trött på att sitta i bilstol och uttryckte det på sitt eget, högljudda sätt. När hon väl somnade sov hon en yttebyttepyttestund. I slutet av färden fick vi först se en älg gå bredvid oss på vägen, sedan korsade han framför oss. Efter en liten stund blev vi även stoppade av polisen som utförde nykterhetskontroll.


Älg mellan Ljungby-Halmstad.

Väl framme i Halmstad var det dags att bära in den lätta packningen… Barnens mormor bor i en helt vanlig trerummare på 68 kvadrat, en fullt tillräcklig yta för henne och min lillebror. Bara det att familjen Taikon flyttade in. Det var saker överallt och ingen fick plats någonstans. När vi till sist var installerade så var vi helt slut! Då började projekt ”jaga ettåring bland mormors saker”. Det pågick i fyra dagar trots mormors ansträngningar att ta bort saker innan vår ankomst.

Efter några dagar hos mormor var det dags att åka till goda vännerna i Borås. Den resan gick helt smärtfritt, kanske för att vi stannade till i Ullared och fyllde på med roliga åka bil leksaker. Fyraåringen lekte och babblade hela vägen, ettåringen sov en bra stund. Frid och fröjd.

Efter ett väldigt trevligt dygn hos boråsarna så var det då dags att packa in oss och taikonpackningen igen… Pust och stön och stånk. Resan hem var underbar, barnen sov och vi vuxna lyssnade på en intressant ljudbok. HA HA HA HO HO HO HI HI HI.
På riktigt var det såhär: Mamman och pappan var trötta och sega efter nattsnack med kompisarna i Borås. Det var regnigt, minusgrader och lite halt. Fyraåringen spillde ut en flaska mjölk i hela baksätet. Ettåringen sov i nästan två timmar och ville aldrig somna när det väl var läggdags hemma. Fyraåringen var så uttråkad att hon ritade sig själv i ansiktet och på armarna. Med tusch. Hon var också så uttråkad att hon ritade på bilfönstret och hävdade att det inte var hon. Nä, då knäppte väl den sovande ettåringen loss sig och ritade på fönstret då… Fyraåringen blev kissnödig när vi bara hade tio minuters bilväg hem och skulle absolut in och kissa på bensinmack. Sedan började hon att äta på bullen som vi hade köpt tre timmar tidigare, kanske ville hon att den skulle bli lite hård först, säkert godare då. Hon tröttnade på bullen och ville att vi skulle kasta den till fåglarna. När vi kastade den till fåglarna så blev hon ledsen och grät resten av vägen hem.

"Mamma, jag har vattenkoppor på låtsas."
För övrigt undrar jag: VARFÖR finns det inte några vettiga ställen längs E4 där man kan äta? Det är McDonald’s eller sunkiga vägkrogar. Båda alternativen lika trista och äckliga tycker jag.

lördag 5 januari 2008

Äntligen hemma


Vi har varit på resande fot sedan nyår. Vi har haft det bra men ni vet hur det är - borta bra men hemma bäst! Imorgon tror jag att jag får tid att skriva om hur det är att resa med barn. Håll utkik, det blir säkert spännande läsning! ;)

torsdag 3 januari 2008

En mamma är bara en liten flicka som har råkat bli stor

Den här coola mammaringen finns på http://www.russinnet.se/,
därifrån har jag lånat bilden.


Ibland undrar man vad man gör. Ibland undrar man när man ska hinna andas.

Ibland känns det som att allt man gör är att släpa runt barn med tillbehör, byter blöjor, ger mat till barn, torkar av barn, får matkladd på sig, försöker ge sig själv mat. Försöker göra sig själv ren från matkladd. Försöker få barn att somna så att man kanske ska få pusta en liten stund. Tills de börjar vakna igen, oftast när man själv precis har lagt sig på sitt skönaste sätt och just börjat slumra in.

Ibland känns det som att livet pågår någon annanstans och man bara försöker ligga ett halvt steg före sin galna ettåring och sin pratiga och otåliga fyraåring. Man älskar de där liven något otroligt mycket men ibland blir det bara lite väl. Man vill helt enkelt bara få sitta lite ifred och läsa, skriva, se på tv eller bara finnas. Utan att hela tiden höra "mamma mamma mamma".

När jag tänker sådana tankar så får jag genast dåligt samvete. Jag har två friska och underbara barn och det finns människor som aldrig har fått och folk som har haft och folk som försöker. De skulle nog gärna låta bli att andas i sådär 20 år. Jag menar inte att klaga och att inte uppskatta. Jag menar bara att ibland känns det verkligen som att en mamma bara är en flicka som har råkat bli stor. Så känns det för mig idag.

ETT LITET TILLÄGG, en stund senare...

Fyraåringen har hittat mig i mitt lugna skrivarhörn. "Mamma, visst är det skönt när man får vara ifred?" Hmm, hur visste HON att jag tyckte det? "Mamma, visst är det skönt när man har en bra mamma och en mysig pappa?"

tisdag 1 januari 2008

GOTT NYTT ÅR!

I år är året då jag ska skriva min bok, börja träna ordentligt och gå ner mina 6 kilon som jag har kvar sedan min bebis föddes. Man kan ju tro att det var nyss men tyvärr inte... Hon blir ett år och en månad om en vecka... Man kan ju tycka att de där kilona borde vara historia för länge sedan... Undrar om det finns fler som har liknande målsättningar inför det nya året....?

Känns skönt att nyårsafton är över. Puh! Är inte stort fan av högtider, allt är så haussat och det ska vara så trevligt. Igår var jag så trött att jag nästan inte kunde hålla mig vaken till tolvslaget. Att vara tvåbarnsmamma med många projekt igång tog tydligen ut sin rätt...

Idag var barnen ytterst svårnattade och när de till slut sussade sött orkade jag absolut inget mer än att slösurfa lite och jag föll för en artikel med rubriken "Jag vill inte att leksakerna ska ta över" Här finns artikeln.

Hade hoppats på lite tips för jag för en ständig kamp mot leksaker, prylar och teckningar i hela huset! Det är helt galet, ungarna vinner hela tiden. Artikeln handlar om Frida som brukar jobba som inredare på programmet Roomservice och hon lyckas få sin 3,5 -åring att ha sina saker i sitt rum. Tyvärr fick man inget tips på HUR hon lyckas med detta, dock berättar hon att de gärna bygger saker av soffkuddarna och han får vara med och laga mat. VARFÖR gillar alla andra att laga mat med sina barn? Vad är det för fel på mig?