lördag 10 maj 2008

Australien

Imorse låg Stora E hos oss i sängen och filosoferade:

Stora E: -När jag blir stor ska jag åka till Australien. Då ska jag lägga en lapp i kylen.
Hennes halvsovande far vaknade till och frågade om hon menade att hon skulle lägga en lapp i kylen om att hon hade åkt.
Stora E: -Ja.
Mamma P: -Men så får man inte göra, man måste säga till om man åker till Australien.
Stora E: -Men jag säger ju det nu.

Jag blir lite rädd. Stora E är för lik mig. När jag var 15 talade jag om för min far att jag skulle åka till USA ett år. Det var ingen fråga, jag bara talade om. När Stora E var liten bebis minns jag att jag satt och höll henne och sa till min man "tänk när hon blir stor och får för sig att dra till Australien". Då visste jag inte att hon skulle bestämma sig för det redan vid 4-års ålder.

Konversationen fortsatte med att jag frågade varför hon ville till Australien.

Stora E: -För att jag aldrig har varit där.

När Stora E så fick klart för sig att varken jag, hennes far eller hennes lillasyster har varit i Australien så enades vi om att åka dit tillsammans, när hon är 12. (?!) Skönt. Förmodligen gör det bara att hon kommer att bestämma sig för ett år i Australien som leder till lööööv som leder till flytt. Precis som jag förutsåg när hon var bebis. Vad ska en stackars mamma då ta sig till?

2 kommentarer:

Bendel sa...

En äldre vän berättade nyligen om en vänninas son som bor i Asien, tänk på att din lille Torsten kanske också flyttar dit en dag, sa hon och ursäktade sig sedan för att hennes tankar for iväg. Ja, så kan det bli. Jag har ju också gjort liknande saker.

Pernilla sa...

Ja, det är ju det som är det värsta. Äpplena faller sällan långt och allt det där. Jag får väl börja spara upp en resebuffert så att jag kan förfölja dem. :)