söndag 27 juli 2008

Jag läser

Maskrosungen av Sandra Gustafsson och kan inte sluta. Den är hemsk. Den är ändå fin. Den är tragisk. Och det tar inte mer än en sida, så gråter jag. För att livet kan vara så förjävla överjävligt. Jag blir arg. Hur kan samhället missa, gång på gång? Hur kan vi inte se?

Sandra - vilken oerhörd styrka du besitter, som orkar återuppleva det här genom att skriva och att prata om det. Du är underbar!

Köp boken och läs. Nu!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack Pernilla! :)

P-lina sa...

Hmm har hört talat om den boken. Visste inte om jag skulle våga mig på den....vill ju inte sitta ochg gråta hela tiden. Men nu MÅSTE jag ha den. Vi kanske kan ha debrefing tillsamans efteråt? ;-)

Kram på dig fröken eller fd fröken kanske man ska säga ;-)

Pernilla sa...

Sandra - tack du!!!

P-lina - du kommer inte gråta hela tiden. Bara lite. Och du får låna den om du vill, jag är klar. Fast jag tycker Sandra är värd vartenda öre så köp gärna. :)

Kram tillbaks!