söndag 28 september 2008

Good parenting

Sedan jag kom hem från Göteborg har jag tyckt att Stora E låter tjock i halsen. Efter ett besök på vår ypperliga närakut ikväll visade det sig att jag hade rätt. Bacillusker en masse.

Att få en nästan femåring att samarbeta runt det här med läkarbesök och medicinering kräver sin kvinna och man. Det här barnet har tur, hennes mor har en gedigen pedagogisk utbildning i botten och hennes far är utrustad med det största tålamodet i mannaminne. Det lyckades vi verkligen visa idag.

Jag började inse problemet redan när vi var i väntrummet. Den tidigare så glada och spralliga femåringen som kunde gapa jättestort på parkeringen tog ett fast tag i mig så fort sjuksköterskan visade sig. Detta var olycksbådande eftersom sjuksköterskan i det här fallet är en god vän till oss och välkänd av barnet, vi hade sådan tur att hon jobbade just idag.

I undersökningsrummet blev det tvärstopp. Här skulle inte gapas alls. Det hjälpte inte att både mamma och pappa fick visa hur stort vi kunde gapa och hur långt vi kunde räcka ut våra tungor. Det fingrades på bamseklistermärken och det var då jag började visa upp mina pedagogiska kunskaper. "Sådana där får man när man har gapat riktigt stort."

Det hjälpte inte riktigt. Jag fortsatte helt sonika med den pedagogiska metod jag hade valt för dagen. "Om du gapar jättestort och räcker ut tungan så får du glass efteråt".

Efter lite mer lirkande och trixande där sjuksköterskeväninnan var mycket tålmodig och proffsig gapade äntligen barnet. Halsprov togs. Bamseklistermärken valdes och vi väntade på resultatet. Det blev positivt. (Har aldrig förstått det där med att besked om att man är sjuk kallas positivt...)

Så skulle vi träffa doktorn. Det gick snabbt och smidigt. Han var en klok person och tittade bara jättefort och skrev sedan ut det förhatliga kåvepeninreceptet. Vi fick i alla fall med fruktsmak den här gången. Dessutom fick vi med oss två doser hem eftersom förortsapotek inte är öppna på söndagkvällar.

Direkt till Statoil och inköp av glass. Där fick dottern syn på ljudboken Spöket Laban. Som vi köpte.
Återigen kom pedagogen i mig fram. "Om du äter medicinen när vi kommer hem får du lyssna på Spöket Laban."

Väl hemma rördes medicinen ihop. Och det totalvägrades. Det spottades, det frustrades och det gräts. Och vilka tålmodiga pedagoger vi var! Jag är så stolt över oss! Spridda föräldracitat:

"Nu åker jag tillbaka med Spöket Laban skivan!"
"Det spelar ingen roll att du inte vill, du måste svälja medicinen!"
"Men svälj NU!"
"Nej, nu tar jag verkligen skivan och åker!"

Efter någon halvtimme blev argumenten ännu mer tålmodiga och pedagogiska, sjukhuspersonal lär älska oss. Kanske får vi till och med hänga med och spela upp små sketcher på mässor för att visa hur man bäst ska göra...
"Om du inte tar medicinen blir du ännu sjukare och då måste du sova på sjukhuset och operera i halsen."

Hmmm. Vad kallas den här pedagogiken nu igen?
Är det
Montessori? Nej, vänta, där ska man ju låta barnet välja och göra allt i sin egen takt. Då hade vi ju suttit med den där medicinen än.
Kanske var det lite
Reggio-Emilia? Nej, vänta, där grundar man allt på en djup respekt för barnet.
Men då var det väl
Waldorf? Där man ska ta emot barnet med vördnad, fostra det med kärlek och lämna det i frihet.

Vadå mutor och hot? Nej, det skulle vi aldrig köra med! Jag är ju pedagog och min man har massor av tålamod.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Verkligen en rolig beskrivning, jag skrattade högt när jag läste! Kan annars tipsa om penicillin i tablettform, det har funkat jättebra på mina barn, de sväljer tabletten med lite vatten (eller kanske ännu hellre saft) hur snabbt som helst. Detta provade vi efter att yngsta dottern kräkts upp flytande kåvepenin två gånger.
Hälsningar Erika

Pernilla sa...

Tack för tipset Erika! Får se hur det artar sig imorgon, annars kanske vi får be om ett annat recept. Tack för att du läser och gillar.

Anonym sa...

Och jag har ett annat tips efter att precis ha avslutat en Kåvepeninkur på 3-åring och 5-åring (pust!!). Kåvepenin finns som sagt i tabletter också men funkar inte det så finns det i "orala droppar" som de så fint heter. Dosen blir mycket mindre (tror 3-åringe fick ta 2 ml och 5-åringen 5..)och eftersom soppan smakar vedervärdigt gift är det en ganska stor skillnad.

Vi körde mutor, godis och tvång i en inte alltför rolig blandning. 3-åringen skulle hellre äta tomatsoppa än medicin så där var det bara att hälla i och sen trycka in en godis i munnen. 5-åringen är tack och lov duktig med medicintagning men grät när vi skulle ge medicinen.

Stackars barn! Hoppas att stora E blir frisk snart och att kuren går i på något sätt!

Annika sa...

Vilket UNDERBART inlägg! Klockrent!
Vad skall man sammanfatta det som? "När vädjan övergår till rena hot?" ;).
Och varför skall det egentligen vara så svårt att hitta medicin som smakar så att barnen vill svälja?

Unknown sa...

Tack! Du gjorde min måndagsmorgon, vilka skratt jag skrämde mina kollegor med!

Varför i herrans namn får man inte orala droppar eller fruktsmak med en gång...;-) Suck! /Mamma till 2 + 3,5 - i bävan inför sjukhalvan som detta halvår som komma skall heter hos oss...

Pernilla sa...

Precis! Varför kan man inte få schysst medicin på en gång? Vi är hur många som helst som råkar ut för det här.

Kul att ni kände igen er. Eller... hm, kanske inte kul egentligen. :)

Anonym sa...

Ja, orala droppar är mkt bättre. Smakar blä men det är ju sådan liten mängd. Vi måste kämpa och slåss med näbbar och klor här i Örbro för att få dem - läkarna vill inte skriva ut dessa.

Kram Jenny

Pernilla sa...

Men det är faktiskt helt galet det här! Om det finns alternativ som går lättare att få i, varför inte skriva ut dem?

Unknown sa...

Som alltid...kostnaden...suck.

Är vi småbarnsföräldrar inte tillräckligt pressade?. Ska vi dessutom oroa oss för hurvida våra barn får i sig medicinen eller inte. Att ge våra redan griniga barn medicin under tvång, med mer gråt och skrik som följd - ska det kosta mer?

Pernilla sa...

Det är så sunkigt, om det finns bättre alternativ så skrivs de inte ut för att det är dyrare. För Sverige är ju så fattigt...

Pernilla sa...

Hör och häpna. Efter en hel del pepp och utlovad överraskning (köpte ett rejält lager med tidningar på mässan, barntidningarna var löjligt billiga där) så drack hon upp Kåvepenin frukt utan knot. Lite vatten, lite medicin, lite vatten, osv. Hela koppen. Puh. Nu är det bara 18 gånger kvar då. :)

Jennica... sa...

Vet du, du skriver helt underbart! Oj, vad jag skrattade - och kände igen mig såklart! Ser fram emot din bok!! :)

Pernilla sa...

Jennica vad du är gullig! Tack! Jag ser också fram emot den... :)

m family goes västerut sa...

Tack Pernilla! Jag och maken skrattade ihop (när han hörde vad jag skratt-läste...) Fick lite magknip, den bästa träningen på länge.

Anonym sa...

Herregud, vilket härligt inlägg!!!! Skrattade så att tårarna trillade samtidigt.

Kram på dig vännen!

/Maria S

Pernilla sa...

SÖTNOS Maria. Aj lav ju!

Linda, samma med dig. Tack.