torsdag 18 september 2008

Jag går in på 75.

Om du är småbarnförälder så förstår du direkt vad det handlar om. Igår var jag på ett trevligt möte i stan och passade på att slinka in på H&M som låg där så påpassligt. För som småbarnsmamma är man väldigt effektiv och är bra på det där med flera flugor i en smäll.

Jag tittade på kläder bredvid två mammor som stod och pratade över sina barnvagnar. Återigen fick jag det där helikopterperspektivet som jag lättast får när jag går själv, utan mina barn.

-Ja, jag går in på 75.
-Vad skönt!
-Ja, det är ju så mycket man ska hinna.
-Ja, man vill ju inte komma hem jättesent heller, då är de trötta och man vill ju hinna ses lite.
-Ja, det är ett jäkla race att hämta, lämna och jobba.
-De blir ju så trötta på eftermiddagarna också.

Och så vidare. Jag gick en sväng i affären och på väg ut hörde jag att de fortfarande diskuterade arbets- och dagistider. Med djupa suckar.

Den här konversationen har jag hört hur många gånger som helst, i olika varianter. Jag har deltagit i den, jag har också låtit sådär logisk och engagerad. När jag står bredvid och lyssnar samtidigt som jag tittar på fula kläder blir jag mest irriterad och upprörd.

Jag har hittills jobbat heltid sedan jag fick barn, men det var som lärare som visserligen har 45-timmars vecka men tio av de 45 timmarna kan jobbas hemifrån. Plus 12 veckors lov. (Därför 45-timmars vecka vill jag understryka, loven fås inte gratis). Men nu ska jag jobba 8-17. Det hör man ju själv. Jag får åka klockan 7:15 och kommer hem 17:30. Det går ju inte. Nu kommer jag förhoppningsvis kunna flexa och jobba hemifrån och dona men jag kommer inte att få mycket tid över till annat än att jobba och hinna tjata på mina barn att de ska klä på sig på morgonen och klä av sig på kvällen.

Är det bara jag eller är det någon annan som kan tycka att det här inte borde ligga på mammornas (och i vissa fall pappornas) axlar? Varför ska vi behöva få lägre pension, lägre lön och mer skuldkänsla för att vi smiter från jobbet? Varför kan vi inte korta arbetsdagen?

Är det helt galet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv? Om alla fick loss fler timmar per dag till annat än att jobba, då skulle nog samhället se bättre ut. Tonårsföräldrar kunde finnas hemma när deras barn kom hem från skolan. De kunde faktiskt hjälpa sina barn med läxorna. Folk kunde städa sina egna hem, lära sina barn att man tar hand om sin egen skit. Folk utan barn skulle slippa känna att de minsann får slita hela tiden när de där slöhögarna går hemma och latar sig och skyller på barnen. Folk med intressen skulle ha tid att utveckla dem. Personer med äldre föräldrar kunde kanske hinna hälsa på dem någon eftermiddag och ta med dem ut på en promenad så att de slapp sitta i sina äldreboenden och tyna bort. Är det så fel? Är det helt omöjligt? Att korta arbetsdagen två timmar för alla?

Jag går in på 100. Jag blir provanställd i ett halvår. Det är lågkonjunktur på G. Jag vill gärna inte bli arbetslös när vi ska bygga ett dyrt hus. Jag går in på 100. Maken får gå in på något annat. Mig kommer de inte att se skymten av här hemma.

12 kommentarer:

Bendel sa...

Jag förstod inte ens "vad jag går in på" betydde förrän jag läste hela inlägget. Som egen tog jag första jobbsamtalet ett par dagar efter jag kom hem från bb. Första jobbmötet när sonen var 3 v. Säkert en bra idé, en gång i tiden tyckte många att lördagsledigt verkade jättekonstigt. Men jag antar att man som egen kommer stå utanför som vanligt. OBS, inte gnäll, bara konstaterande.

Pernilla sa...

:) Kanske var det inte så tydligt som jag trodde...

Ja, där har vi en helt annan problematik - egenföretagandet.

Som jag just nu romantiserar min bild av för då kan man i alla fall styra sin tid lite. Tror jag. Min man säger att man har hur mycket frihet som helst - frihet att jobba precis hur mycket man vill... Och som uppväxt i ett entreprenörshem och nu med egenföretagande make så vet jag ju att det inte är bara kul. Men jag är frihetssökande och frihetsttörstande så till slut blir jag nog också egen.... Då får du bli min mentor Pia. :)

Och jag vet att du inte gnäller!

Anonym sa...

Jag tror att det är en bra idé att korta arbetsdagen. Som det är nu är vissa arbetslösa, medan andra måste jobba över jagvetintehurmångatimmaromdagen, för att hinna med det som företaget måste ha gjort. Kortare arbetsdag - fler i anställning, borde väl vara en idé som säkert går att genomföra bara staten och kapitalet vill.

Bendel sa...

Det är en klok man du har!:)

Friheten är, iaf för mig, är både det bästa och en myt. Visserligen kan jag styra mina tider till viss del men eftersom alla uppdragsgivare mfl jobbar kontorstider är jag också hänvisad till dem ganska mycket. Skriva och sånt det kan jag göra när jag vill, oftast kvällar och helger när det är körigt...

Och samtidigt som man lite väljer vad man vill göra så är det tuffare att ha en kund än att vara anställd, iaf om man vill att de återkommer. En chef kan ju inte sparka en hur som helst.

Det bästa tycker jag är när man är två som är egna, tex om jag får ett jobb kan maken ganska enkelt och på kort varsel vara föräldraledig på ett annat sätt.

Btw, jag blir inte förvånad om du är egen om några år!

Anna-Karin sa...

Vsst finns 6-timmars arbetsdag på v:s partiprogram? Man kanske skulle "byta sida" i nästa val för det är faktiskt helt sjukt som det är nu!

Och som min man säger: Nästa jobb ska jag vara på inköpssidan för säljare är bara ett annat ord för kundens slav...

Pernilla sa...

Maria, håller med dig! Jag (humanist utan koll på ekonomi) tycker att det här borde vara en ypperlig sak att utveckla. Tror att alla skulle tjäna på det. Har tom hört en samhällsekonom säga att det är förlust för samhället att vi småbarnföräldrar ens jobbar. Om vi var hemma skulle vi slippa VAB etc, då skulle dock förskolor etc inte finnas (för att hans tänk skulle gå ihop).

Och Pia, jag blir inte heller förvånad. Det är nog mitt mål. Observera lilla tveksamheten, den beror ju på att jag VET det där som du slåss mot. Det är ju en svår balansgång.
Och ja, han är klok. Det är därför han har fått vara kvar i 16 år (på tisdag). För oss hjälper det väldigt att han är egen och kan styra om saker ganska bra. Men det är mindre kul för honom att sitta o jobba halva nätterna för att han har hämtat tidigt på dagis.

Pernilla sa...

A-K, jag stod just o funderade på att jag nog ska rösta på det parti som vill ha 6-timmars arbetsdag även om det betyder att jag måste byta politisk sida. Det verkar inte vara så stor skillnad på kålsuparna ändå... Men om Svensk vad fan de nu heter vill ha kortare arbetsdagar så röstar jag inte på dem i alla fall. Det finns gränser!

Jennica... sa...

Det här engagerar! :)
Men visst är det svårt. Jag gick in på 100 direkt när jag började jobba efter vårt första barn. Det hade jag nog inte gjort idag, men så har vi också lite andra förutsättningar idag. Men det är svårt....svårt att få ihop allting. En som lämnar och en annan som hämtar, enda sättet för oss att få ihop våra dagar och slippa jobba på kvällar och helger. Det här med privat-logistik skulle kunna vara en kurs på universitetet!

Pernilla sa...

Ja visst gör det. Det måste betyda något... Och japp - det är ett pussel! :)

Anonym sa...

Pernilla, du kommer fixa detta! Det ar svarast i borjan, men man far ihop det sa smaningom. Men nagot maste ge efter; man kan t ex inte ha ett perfekt stadat hem, nyttig hemlagad mat pa bordet varje dag, och ha lika hoga ambitioner med socialliv, etc. Sa, yes, annu mindre av detta an man redan har som barnfamilj!! Men arligt talat, att vara pa jobbet ar som en semester jamfort med att vara hemma, tycker jag, sa det ar inte bara negativt med att balansera jobb/familj... Skulle bli galen om jag inte fick jobba.

Anonym sa...

Ja, det där var en ständig diskussion medan vi var föräldralediga. Nu är jag tyvärr arbetslös men kommer med all sannolikhet bli tuvngen att jobba 100% när jag får ett jobb. Sambon kommer däremot gå ner i tid för att dagarna (och kvällarna!) ska bli mer uthärdliga för oss alla. Tanken på sikt är att vi båda jobbar ca 85% eller nåt. Kapa den där sista timmen på eftermiddagen räcker långt.

Men jag säger som du. Man vill helst behålla det jobb man får och det är inte riktigt läge att "bestämma" så mycket på jobbet som provanställd..

På sikt däremot, kan man ju ha planen att gå ner något i tid. :-)

Trevlig helg!

Pernilla sa...

Isa, trist att du är arbetslös, hoppas du hittar ngt snart! Och precis, då får man ju oftast räkna med heltid... Men det som jag är lite sur på är att VI ska behöva betala för att gå ner i tid för att få livet att gå ihop. Som småbarnförälder har man ju laglig rätt att gå ner i tid så det är ju inga problem MEN det är ju vår pension som drabbas. Det är ju lätt att glömma bort.
Tycker det är bra att ni har som plan att gå ner i tid båda två, ofta är det ju en s.k. kvinnofälla det här med deltid...