torsdag 4 september 2008

Projektledning är inte en generationsfråga

Idag på kursen var det många intressanta föreläsningar och en handlade om arbetsmiljö och hälsa. På företaget jag numera är anställd på är det 30% kvinnor och således 70% män. (Inte illa räknat för en humanist som jag, eller hur!) Men de som är mest sjukskrivna är kvinnorna. Vi fick frågan "vad tror vi att detta beror på?"

Jag tänkte direkt på detta med kvinnors dubbelarbetande och den där
projektledningshistorien som våra män inte orkar höra ett ord till om. Och mycket riktigt. Företagets kartläggning visade att detta var den vanligaste orsaken. Vi kvinnor räcker inte till, vi har för mycket.

Då räcker en kille i trettioårsåldern upp handen och menar att "i vår generation är det ju inte så".

Hmmmm. Tror ni att Fru Skrivarmamma satt tyst då? Ut kom en lång harang om vem som generellt har kollen hemma, vem som packar barnens saker, vem som vet när toalettpappret är slut och vem som har det övergripande ansvaret? Såklart gjorde jag även reklam för
boken. Som jag faktiskt inte ens har läst än...

Inte bara jag reagerar. Belinda har också gjort det.
De finns. Det kryllar av dem. När fan ska de fatta? Och när ska vi tjejer sluta vara Miss fix a lot?

4 kommentarer:

Bendel sa...

Vad bra att du reste dig upp och sa det du sa. Alla gör inte det även om de har åsikter.

Catharina sa...

Bra att du röt till! Jag tror att i vår generation är killarna bättre på att _göra_ saker, men de saknar överblicken. Kanske i brist på behov, det är ändå nån annan som gör det, men men. Däremot så håller jag inte med Belinda m.fl. för jag tror att jag också säger att jag passar mitt barn. Måste man säga "ta hand om", eller, det är ju samma sak?!

Det som är obehagligt och trist är väl att killar som han på ditt jobb (med flera, min man skulle nog inte erkänna att jag projektleder vårt sociala liv) _tror_ att det inte är så!

Det är små saker, framför allt det här med att vara en levande kalender! Och jag kan bara tänka mig att det blir värre med större barn.

m family goes västerut sa...

Och hela församlingen (med män) applåderade naturligtvis!?

Bra gjort!

Pernilla sa...

Bendel - några kom fram till mig under rasten efteråt och uttryckte sitt medhåll... Mitt problem är ju just att jag inte kan låta bli att lägga mig i när jag tycker att det behövs.

Catharina - jo, tror du har en poäng där (att det blir värre och värre ju större barnen blir). Men jag håller ändå inte med, man passar inte sina barn. Sina barn har man, tar man hand om. Man passar dem inte. Jag översätter passar med barnvakt. Såklart passar jag mina barn i bemärkelsen "ser till så de inte gör ngt farligt" men jag tycker inte att jag fungerar som barnvakt när jag har dem. En barnvakt kan nämligen gå hem... :)

Linda. Eh, preciiiis. Eller inte. :) Till killarnas fördel får jag väl ändå säga att ingen protesterade. När jag senare pratade med killen som yttrade sig så tyckte han att jag hade en bra poäng.