onsdag 4 mars 2009

Malin har skrivit en bok

Malin Persson Giolito har skrivit en bok. Det vet vi ju. Hon själv vet det också men fick häromdagen en sådan där uppenbarelse som jag ibland får när jag tittar på mina barn. "Vi har gjort de där filurerna." Man vet det men man blir uppfylld av det fantastiska i det och fattar faktiskt inte att det är sant. Malin fick ett mms med bild på sin bok i ett bokställ på Centralen i Stockholm och det var det som utlöste det hela.

När Malin skriver att hon har skrivit en bok så blir jag lite sådär oklädsamt avundsjuk. Jag blir inte missunsam för fem öre, självklart inte. Jag blir bara sådär "jag vill också" ni vet.

Jag brukar dagdrömma och tänka att när jag är publicerad då ska jag surfa in på alla nätbokhandlar bara för att få se min bok där. Och jag kommer att ha många ärenden till bokhandlar och bibliotek. Jag skulle jubla om jag såg min bok i någons bokhylla, live eller t.ex. i en tidning. (Ja, i inredningsmagasin så spanar jag alltid in bokhyllorna och kollar av vad människorna i reportagen läser).

Just det. Sa jag att jag övar på att bli intervjuad också? När jag kör bil. Ensam.

"Om det är mycket som är baserat på mig själv? Njae, det klart att en del kommer från mig, det är ju jag som har skrivit det men annars vill jag nog tycka att mina karaktärer lever sitt eget liv, mitt liv är alldeles för tråkigt."

"Jo, men jag hade ju sådan tuuuur. Jag blev publicerad direkt, förlagen stod i kö!"

Malin, kan man kalla det här målbild också eller är det bara sinnesjukdom?

8 kommentarer:

m family goes västerut sa...

Pernilla, jag skrev ett svar till dig men det blir ett inlägg i min blogg imorgon fredag!

Anonym sa...

Vilket underbart inlägg! Jag svarar också - på bloggen - i dag.
KRAM! Malin

Anonym sa...

Håller med.

Det är få saker som är så befriande som när andra tillstår sina mindre socialt accepterade känslor. Avundsjuka till exempel. Levde länge på ditt inlägg.

Jag är också avundsjuk, flera gånger om dan. Och jag har också inre monologer om alla kloka och lixom omsorgsfullt övervägda saker jag ska säga när jag blir intervjuad med anledning av min succédebut.

Och Malins blogg idag är lovely.

En stor kram till alla bra kvinnor därute, kvinnor som är begåvade, avundsjuka, omtänksamma, svartsjuka, fantastiska och småsinta - lite om vartannat på ett djupt mänskligt sätt. Det är de dåliga sidorna som gör oss sympatiska.

Människor med endast goda sidor blir raskt outhärdliga.

Nu ska jag skriva en novell.
Och fantisera om en avlägsen framtid.

Kram igen.

Anonym sa...

Hahaha, du är ju underbar!

Jag är preciiiiis likadan, jag blir också fantasi-intervjuad lite då och då om mina alster. Och jag drivs verkligen av avundsjuka, det är en av mina starkaste drivkrafter.

Och ännu pinsammare, detta hör egentligen inte till ämnet men jag bjussar på det ändå, är att jag brukar fantisera om att min sambo blir intervjuad i något sammanhang och berättar hur fantastisk jag är, hur jag inspirerar honom och hur mycket han älskar mig.

Hur som helst, jag har fått tummen ur och skriver och skriver. Det är SÅ kul. Så kom igen nu Pernilla, sätt igång och skriv så att vi kan ha gemensam release-fest sen :-)

KRAM

Pernilla sa...

Simona, tack och kram du med. Bra skrivet! Klokt skrivet också.

Jenny. Jag skaaaaaaaa. När jag har byggt klart vårt hus. Nej. Planen är att dra igång under våren men det är då fasiken vad mycket energi det tar med nytt jobb och nytt boende. Och så. Kram! Och såklart kommer din man säga så! Min med!

Catharina sa...

Åh, jag har precis läst Dubbla slag (snålade och väntade tills den kom i pocket - det kanske är därför den syns överallt nu, jag köpte liksom den på Hemköp!!) och den var ju så himla bra!!

Jag tycker det låter sunt att öva på intervju! När jag en gång hade varit med och skrivit en artikel (om läkemedelsindustrins kvalitetskrav på industrigaser) som nominerades till årets artikel i den tidsskriften gick jag och smygövade på tacktal, haha. Just in case liksom. Nu vann inte den, och den som vann fick inte säga nåt, han fick bara ett pris. Men det är ju roligt att öva, då får man känna lite glans ändå :-)

Anonym sa...

Nämen. Här sitter jag på min lunch och skulle bara berätta att jag har skrivit om Jenny skrivers kommentar (snacka om att ha svårt att släppa ämnet) på min blogg idag och så fick jag se Catharinas fina kommentar. Vad roligt, du vet, jag läser er blogg så ofta jag hinner!
Kram från Malin

Pernilla sa...

Catharina, det skadar ALDRIG att vara väl förberedd. Aldrig. :)

Malin, jag skulle inte heller släppa ämnet om jag var du. :) Du är så välkommen in så ofta du vill.