lördag 29 augusti 2009

Att vara kund

Jag brukar säga att jag inte är en jobbig kund men på sista tiden har jag börjat undra om jag ändå inte är det. Jag har nyligen avbeställt en soffa för att de inte kan tala om när den kommer (efter fyra veckors försening och inga besked går att få). Jag har också bitchat på om hur SEB drar ut på vårt ärende och därmed tjänar 2 400 kronor i veckan på oss. De ligger väldigt nära gränsen för att bli utbytta de också. I somras lackade jag på en blomsteraffär som skulle ta tre kronor i kortavgift när jag skulle handla blommor för nästan 400. Jag talade om att det är olagligt för dem att ta ut avgiften och att jag nog hellre handlar någon annanstans. Då behövde jag helt plötsligt inte betala avgiften längre.

Jag tror att dessa företag visst tycker att jag är en jobbig kund. Jag är ju jobbig eftersom jag ställer lite krav och får för mig att folk som jobbar med service ska ge just det. Kan vara lite färgad av att jag började jobba på kafé som trettonåring och sedan jobbade på restaurang, korvkiosk, hotell, på Ica och i klädaffär under högstadiet, gymnasiet och under pluggtiden på universitetet. Ganska gedigen karriär inom servicenäringen, om jag får säga det själv. Jag vet hur man ska bete sig mot kunder. Därför blir jag lite putt när folk inte gör som man ska.

Men idag måste jag säga att jag stötte på väldigt duktiga servicemänniskor. Och det enda de gjorde var att sköta sitt jobb som man ska. Varför ska jag då bli förvånad och lycklig?

Jag var på Stadium i Sickla med mina två damer. De skulle få stövlar. Jag fick superhjälp av en ung kille, vars namn jag tyvärr inte tog reda på. Han mätte deras fötter och han mätte stövlarna. Helt svettfritt för mig. Jag försökte lobba för svarta stövlar men tjejerna valde röda. (Det fanns ju inte råååsa). Därefter gick vi ner en trappa och skulle leta upp jympapåse och jympakläder till Stora E. Fick jättebra hjälp av en tjej som letade storlekar och visade allt jag frågade efter. Jag kunde shoppa och jaga Lilla E samtidigt. Perfekt.

Det här är ju inget exceptionellt. Det är såhär det borde vara när man handlar. Men jag är ändå lycklig över att man ibland stöter på de där fina personerna som vet att vårda sitt yrke.

1 kommentarer:

m family goes västerut sa...

Här kan det vara gräsligt med service men också väldigt trevligt att bli kallad för älskling av tanterna i kassan...