onsdag 17 mars 2010

Är vi såhär?

Vi som är föräldrar idag är tydligen oroliga, pedagogiska och politiskt korrekta. Så till den grad att barnboksförfattarna tvingas ändra i sina manus för att deras böcker ska gå att sälja.

Va? Är vi såhär? Jag vill inte vara en sån förälder. Livet är inte tillrättalagt, livet kan man inte styra över. Det kan vara fult, farligt och jävligt sorgligt, men också alldeles underbart.

Ikväll är det jag som berättar för min unge hur barn blir till. På riktigt. Kanske kan vi till och med hitta något smaskigt youtube-klipp?

6 kommentarer:

Carolina sa...

SUCK, vad sorgligt, men visst är det så det har blivit? våra barn är definitivt skyddade och antagligen helt i onödan. Få har ett så okomplicerat förhållningssätt till svåra saker som barn, och istället för att låta dem konfronteras med livet i lagom portioner utan att lägga tillrätta, så sabbar vi det genom att censurera ännu mer... Jag tror att trauman i vuxenlivet pga "omtänksamma" föräldrar kommer att öka massor i nästa generation.
Och tänk bara på barnen i Astrid Lindgrens böcker (och då menar jag inte i första hand dem i Bullerbyn..) - det är väl bara en tidsfråga innan Mio min Mio bli FÖR sorglig osv... Det är ju vi och våra nojor som gör saker till tabun/problem, inte barnens "skörhet". Egentligen är vi ju dumma som inte tar bättre vara på barnens förmåga att ta in och bearbeta saker så förutsättningslöst som bara de kan - INNAN livet tvingar dem... (sorry lång kommentar, men oj så jag blev engagerad av ditt inlägg! det kanske blir så med en snart 6 och en 7-åring hemma...)

Simona sa...

Barnen i säng tidigt - check.
Maken utrikes - check
Bubbel på kylning - check.
Värmeljus tända - check.

Greys! Hurra!

Åsa sa...

Hur gick det med det uppriktiga samtalet? Menar du på allvar att Stora E har börjat i skolan utan att ni berättat för henne hur barn blir till? I´m stunned! Mina på 7 och 4 vet precis. Dessutom är de insatta i hur mensen hänger ihop med det hela. När S ser tamponger och bindor byta plats i badrumslådan deklarerar hon glatt "Inga nya småsyskon den här månaden!"

Pernilla sa...

Jajemen. Vi har inte berättat, vi har tänkt att vi tar det när det kommer upp. Och hon går ju inte i skolan på riktigt, hon går ju "bara" i sexårs... ;) Hon har inte ens skolplikt.

Men nej. Idag frågade hon inte. :)

Helena sa...

Jag vill läsa saker för mina barn som vi kan mysa med. Roliga och uppmuntrande saker. Trevliga och mysiga sagor. Inte politiskt korrekta eller pedagogiskt upplysande. Gärna hisnande spännande eller kluriga.

Allvaret tar jag utanför mysstunderna och det är så jag ser på sagorna. De får för mina barn öppna fönster till fantasin och drömmar.

Och ja, jag censurerar ibland. Vad gör man i annat fall om
1.Barnen har massa utländska kompisar
2.Man läser en urgammal version av Babar eller Tintin där svarta benämns "vildar" eller "infödingar"

/nina sa...

jamen precis, jag såg att Ulf Stark var med i debatten. Vi lyssnar just nu mycket till hans egeninlästa böcker som handlar om hans uppväxt i Stureby på 5o-talet. Dom tjuvröker, svär en del, tittar på nakna bröst och böckerna är helt jävla underbart bra. Man lägger dom i hjärtat, för dom är på RIKTIGT. Mina killar är 8 och 11... och jag tror Ulf är 10 i böckerna. Deras liv var sånt, för inte ens hundra år sedan.