torsdag 8 april 2010

Diskurspartiklar is da shit

"Hur använder du diskurspartiklar?" frågar Språktidningen några skrivande, kulturella personer. Är glad att de inte ringde mig och frågade för jag hade fått svara som den blondin jag är. "Eh, hur jag använder vadå för nåt sa du?"

Jag har en förmåga att bläddra lite på måfå i tidningar och ofta bakifrån och fram. Då läser jag alltså slutet av intressanta artiklar först. Det var där de hade sin lilla enkät där de frågade "Hur använder du diskurspartiklar?". Jag läste Björn Ranelids svar. Han hävdade att han inte var elitist eller puritan (båda orden förstod jag, puh) men han behövde inte använda dessa diskurspartiklar minsann. De tar nämligen bort kraften i språket.

Jag undrade fortfarande vad diskurspartiklar var för något.

Jag läste vidare. Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet (och författare till Mig äger ingen) berättade att hon ibland bekräftar lite för ofta med ett retoriskt "eller hur". Hon försöker slipa bort sina diskurspartiklar.

Fortfarande förstår jag inte riktigt.

Per Linell, professor på Linköpings universitet lyckas däremot göra det lite mer begripligt. Han berättar att han säger alltså utan att tänka på det. Han säger också: "Om man vill träna bort småorden måste man övervaka sitt tal och lägga band på sin spontanitet"

Aha! Diskurspartiklar är alltså småord. Då förstår jag JU.

Jag liksom ba fattade direkt när han sa småord. Jag använder ju en hel del småord när jag skriver. Jag förstår i enkäten att småord - diskurspartiklar- inte alls är att eftersträva. Dessa åsikter gjorde att jag snabbt bläddrade till början av artikeln och började läsa. Och kom fram till att diskurspartiklar is da shit.

I artikeln kan man nämligen läsa att "de små orden smörjer samtalet och talar om vem du är".
"Varenda människa använder återkommande småord. En del upprepar inte bara PYTTEGREJOR som ba och ju utan hela meningar..." "Men inget av detta är tecken på dåligt ordförråd".

Ladies and gentlemen. Jag repeterar. Användande av diskurspartiklar betyder inte att man har ett dåligt ordförråd.

Vidare kan man läsa att Gudrun Svensson, lektor i nordiska språk vid Lunds universitet säger
"att de korta uttrycken utvecklar vårt vardagliga, sociala pratande". "De är ju talspråkets smörjmedel."

Tadaa! Inte konstigt att de flesta av mina "ju" smyger in sig i just dialog. Det är ju faktiskt bara proffsigt, jag lyckas alltså fånga hur folk verkligen pratar.

Nu ska jag redigera mina sidor. Jag ska lägga in alla "ju" som jag har tagit bort. Då blir nog boken klar ikväll, det blir ju jättemånga fler ord.

11 kommentarer:

Lilla O sa...

Diskurspartiklar, ja se där lärde sig svenskläraren något nytt ju!

Fröken Film sa...

Hahaha, och den här lingvisten fick sig också en repetition, som den brunett jag är! :)

Pernilla sa...

Skönt att höra att ni inte hade stenkoll ni heller. :) Började tvivla på mina språkpoäng...

Fröken Film sa...

Jag är världsbäst på att förklara språkliga fenomen, men det där med termer har aldrig varit min grej... Det grämer mig lite, för om man kan slänga sig med rätt begrepp är det så mycket enklare att verka kunnig, ju.

Fröken Film sa...

Btw, 22 947 and still going strong. Men jag somnar snart över tangenterna...:)

Pernilla sa...

Bra jobbat! Gå och sov istället!
har skrivit noll idag. Tog ledigt. :)

Jag är inte heller mkt för termer. :)

Fröken Film sa...

Yes, jag passerade 23 000 så nu ska jag avrunda.

Fröken Film sa...

Yes, jag passerade 23 000 så nu ska jag avrunda.

Pernilla sa...

Bravo! Heja heja!

Malin sa...

Det är just sådana artiklar som gör att jag tycker att Språktidningen är lite pretto. Man får mindervärdeskomplex, ju!

Åsa sa...

Jag älskar termer! Mina elever i åk 9 som jag har i svenska har stenkoll på vad diskurspartiklar är och hur viktiga de är i det talade språket. Så fort de skriver dialog i sina texter uppmuntrar jag användandet av dem för att de ska lyckas få till äktheten. Däremot kan de med fördel köra en ju-koll (eller vad det nu är de har fastnat i) av andra typer av text. Precis så tråkig är jag!