söndag 19 september 2010

Sorgligt

Jag gillar olika. Jag gillar att gå till jobbet och träffa elever från alla håll och kanter. En del har bott i fina villaområdet hela sitt liv. En del har bott i hyreshus, en del har bott lite överallt. En del har aldrig sett något annat än Stockholm, andra har kanske rest lite i Europa. Många har rest långt bort men kanske ändå inte sett de viktigaste ställena.

De har inte sett varifrån flera av deras skolkamrater kommer ifrån. De har inte sett krigen en del klasskompisar har flytt ifrån. De har inte sett tragedierna, de har inte sett kampen för överlevnad. De har inte sett åren då klasskompisarna har varit skiljda åt från delar av sin familj. De har inte sett saknaden. De har inte sett ett enda dugg.

När jag skriver det här har SD (kan inte med att skriva ut hela namnet) fått 7,2%. Sju komma två. Sju komma två procent av Sveriges befolkning sympatiserar med SD. Det här betyder att det finns barn till 7,2% av de röstberättigade som bor i en miljö där man har negativ syn på invandring och invandrare.

Jag känner såhär: Imorgon skiter jag i vilka ämnen jag är utbildad i. Jag skiter i vilket ämne mina kollegor är utbildade i. Vi måste in med fler värderingsövningar, vi måste in med fler diskussioner om allas lika värde. Det verkar som att det här är viktigare än någonsin. Vi i skolan måste se till att ge alla en ordentlig värdegrund att stå på för det här måste ta slut.

Med sorg i hjärtat kommer jag att gå och lägga mig. Det spelar ingen roll vem som får majoritet. SD verkar komma in i riksdagen idag och det är katastrof.

9 kommentarer:

Susanne sa...

Hoppas att du får kollegor med dig!!

lisa sa...

hej Pernilla.. lisa här din gamle kollega Tobias flickvän... ja har blivit tipsad att läsa din blogg... vilken bra blogg du har..jätte kul att läsa... å ja måste säga vilket bra inlägg du skrev.. det är katastrof vad Sverige är på väg, om dessa siffror kommer hålla i sig...

men vilken bra beskrivning, ska ha högläsning av detta för tobbe, så får han ta med sig dessa tankar till skolan...

ha de så bra..
// lisa

Carolina sa...

Shit vilken rysare detta är - du går väl inte och lägger dig nu??!! jag hejar på dig imorgon - lär ungarna tänka, det här är ju helt galet som det ser ut nu!!
kram
C
PS. din bokmässeblogg är toppen, keep up the good work!! ser så fram emot bevakningen på plats!

September sa...

Skönt att mitt i allt elände läsa om lärare som du. Känns hoppfullt. Tack!

Pernilla sa...

Hej Lisa! Vad gullig du är!
Carolina, jag vet. Jag är så trött och så arg. Vet inte hur jag ska göra. Kanske bara går och sover och drömmer om en bättre värld? :)
Och bokmässebloggen fortsätter hela veckan!

Tack Sue och September. :)

Millan sa...

Jag hoppas att fler barn får uppleva lärare som gör som du. Det är bara så man kan få bukt med rasismen och egoismen.

Åsa Hellberg sa...

Usch, jag mår illa.

Annelie sa...

Ja, det är sorgligt. Jag var nära att börja gråta när min son försökte lösa problemet på en 5-årings vis. Önskar det var så lätt.

Maya Mame sa...

Usch, det kanns annu varre idag. Nar jag blev mamma diskuterade jag och en annan kompis att det var tragiskt att Sverige ibland kanns lika inskrankt som det gjorde nagra trettio ar sedan nar vi foddes och vaxte upp (som barn av invandrare fran Ghana). Nu kanns det som att det blir varre, vilket hat och vilka fordomar kommer vara barn vaxa upp med?

Nu bor jag och min lilla famij i Ghana, vilket just idag efter valresultatet kanns jatteskont. Men det ar harligt att veta att larare som du gor det ni kan for att se till att utvecklingen inte gar at fel hall.