måndag 22 november 2010

Spöken hit och dit, readtreatet då?

Fotot lånat från Yourlife.

Ni vill förstås inte höra mer om detta spöke som har spökat (hrm) i min hjärna sedan igår, nej, ni vill förstås veta hur det var på readtreatet nu egentligen.

Det var strålande! Vädret var perfekt gråmulet och trist för att tillbringa en helg inomhus i ett gammalt slott.

Jag åkte med min vän Malin (som var den som nosade upp eventet åt oss) och vi hade verkligen en mysig helg. När delade du rum med en väninna sist och låg och babblade hela natten? Till slut fick vi säga till oss på skarpen.

På lördagen inleddes readtreatet med lunch i biblioteket. Det var lite pirrigt att kliva in och inte känna någon, som tur var hade jag Malin med mig och stötte ihop med Susanne Boll redan på parkeringen. Kändes tryggt och skönt. Sedan träffade jag en till bloggläsare, Carolina. Och Jessica fick jag till middagssällskap. Men Nina, dig såg jag inte på hela helgen? Vem var du? Var var du?

Efter lunchen blev det samling i Kinasalen. Eller ska jag säga Marguerites rum? Carina Nunstedt gick igenom programmet, därefter bjussade Denise både på skrivartips och prat om nya boken.

Sedan blev det gott gott fika. Därefter fick vi tillgång till våra rum. Malin och jag testade hur det var att dricka champagne i rummet. Det var bra.

Tidig kväll var det dags för Martina att prata om sitt författarskap. Jag kan tyvärr inte berätta någonting om vad hon sa för varje mening avslutades med "det här får ni inte skriva i era bloggar!" Man kan säga att hon bjussade på sig själv. Det blev även högläsning om när Martina tankade Eriks bil.

Därefter var det så dags för bokcirkeln. Jag hade (efter mycket vånda) bestämt mig för att läsa En dag av David Nicholls. Den är otroligt haussad i bloggar och i media och jag tror att det förstörde upplevelsen lite för mig. Den var bra, helt klart läsvärd, men jag hade för höga förhoppningar.

Sedan serverades det bubbel och Denise högläste ur sin senaste bok Ett litet snedsprång. Jag föreslog att hon skulle läsa sista sidan (tacksidan) men hon avböjde på sitt artiga, men bestämda sätt. Förstår ingenting, det är helt klart den viktigaste sidan av alla.

Därefter var det middagsdags. Under middagen fick vi höra mer saker som inte får publiceras på bloggar. Det kvarstod dock lite frågor efteråt, det är så livet är.

Efter maten samlades vi i Kinasalen igen och satt och pratade. Vissa av oss pratade längre, och mer, än andra. Plötsligt var vi bara 6 personer kvar men vi hade så trevligt så.

Nästa dag inleddes med god frukost, därefter fortsatte vi med bokcirkeln. Vi tipsade även varandra om böcker vi gillar. (Ja Simona, alla fick höra att din bok är den som alla bör få i julklapp i år).

Efter lunchen signerade och sålde författarinnorna sina böcker och ja, jag fotade ett spöke. Men det är ju en helt annan historia.

Fanns det något negativt? Middagen, (maten alltså) var ingen jättehöjdare. Oh well. Det gick bra ändå.

Nu vill jag ha fler readtreats! Jag vill ha fler helger med favoritförfattare! Som tur är ska Yourlife anordna fler, håll ögonen öppna. Tror de planerar för en redan i vår.

5 kommentarer:

Ninas skrivarlya sa...

Jag står näst längst till höger på fotot. :) Jag blev osäker på vem du var, så jag vågade inte gå fram och fråga. Skulle känt mig så fånig om det var fel person, men nu när jag kollar in foton på dig lite bättre så inser jag att vi satt bredvid varandra ett tag i soffan längst bak i Kinasalen. Jag kikade på ditt halsband för jag tyckte det var så snyggt. :D

Nåja, jag kommer säkerligen att komma dit i vår igen och då kanske vi känner igen varandra bättre. :D

Pernilla sa...

Ja, det gjorde vi minsann. Du satt mellan mig och Malin. Vad tokigt att du inte kände igen mig ordentligt. Ja ja. Hej hej i efterskott!

Ninas skrivarlya sa...

Haha. Ja, hej hej på dig också! :)

Simona sa...

Tack för att du delade ut bra och viktiga julklappstips. Aj lajk.
Vaknade inatt och tänkte på ditt spöke. Lyckades skrämma upp mig själv rejält.

Pernilla sa...

Anytime darling. Det var inte bara jag som rekommenderade den. Så att du vet. :)
Jag är glad att jag har lyckats skrämma upp dig lite. Jag är nämligen själv lite rädd på natten numera.