onsdag 29 december 2010

Bryter ihop

Vet inte hur många gånger jag har blivit arg på barnen idag. Jag irriterar mig, stör mig och blir arg. De är bara som vanligt, tjattrar, springer och pratar hål i huvudet. Precis som de ska. Men det fungerar inte när det är kaos inombords. Det fungerar inte när jag bara försöker hålla allt rullande. Försöker hålla andan och humöret uppe.

För det är ungefär det jag orkar. Jag är inte ens anhörig på riktigt så jag har inte samma rätt att må dåligt. Det är inte min mamma, det är inte min fru, det är inte min farmor eller mormor, det är inte min syster, det är inte min kusin. Det är bara min svärmor. Hon som har sagt att min man är gråhårig för att han bor med en drake. Jag är draken och mina behov är liksom ihopkrympta till ett noll.

Nu har det gått en vecka. Helger blandas med bröllopsdag och alla omkring ler och undrar om man har haft en bra jul. Nej. Fan heller. Hela jävla jullovet är åt helvete. Allt som skulle ha gjorts går åt helvete. Då säger alla att vi ska fokusera på oss, ta hand om varanda. Ja, det ska vi. Ja, det gör vi. Men jag mår så jävla dåligt när saker inte blir som jag har tänkt. Jag mår dåligt över att dagarna bara rinner iväg och inget blir bättre. Allt blir bara jobbigare, för varje dag som går.

16 kommentarer:

Simona sa...

Skruttan. Stackars dig och stackars er. Hoppas det vänder. Väntan och ovisshet gör en galen. Katastrofer gör en galen. Håll ihop och håll ut.

Puss!

Tråktanten sa...

Faktum är att man har precis lika mycket rätt att må dåligt ändå! Fast det visste du nog redan. Och mitt i sorgegytter är det svårt att hålla balansen. För alla. Och det är faktiskt okej också. Hoppas verkligen hon blir bättre snart!

MonasUniversum sa...

Har du samma relation till din svärmor som jag har till min?

Goosie and Boomer Bowtique sa...

I think that all of these feelings are quite normal. When we are frustrated, it is easy to get frustrated with the ordinary things in life and the ones we love. They are forgiving.
You are not a Dragon ;).
The doctors may not "see" the healing but she may very well be healing in her own way.
Also, she is a part of your family and you have every right to be upset.

Pernilla sa...

Tack Simona.
Tack Tråktanten. (Du måste byta nick!)

Mona. Det tror jag inte. Jag gillar min. Hennes man är vithårig, det har jag påpekat.

H. Thanks, you are a very wise person.

Mamma P sa...

Skönt att du kan skriva av dig o inte håller allt inom dig. kram

MonasUniversum sa...

Hmm, synd. Tänkte att vi kunde byta liksom.

Mia, Businessmorsan sa...

Det är bra att du blir arg! Ilska är ett sundhetstecken, och faktiskt mycket bättre än att bli deprimerad o apatisk (om man nu bara tänker ur ditt perspektiv, och det gör ju alla vi bloggläsare!).
Mina tips, i all enkelhet, - krama dina barn, gå ut i skogen och skrik och gå sedan hem o städa. Jo, det är faktiskt förlösande!
Been there, done that! Har ingen svärmor, men min mamma fick tre strokes på varandra...
OBS - man har rätt att ha känslor. Det är till och med sunt!!!

Åsa Hellberg sa...

Jag tycker att alla dina inlägg har visar hur oerhört mycket du tycker om din svärmor.
Det är okej att vara jävligt ledsen. Blodsband är inte alltid de viktigaste.

Ann Ljungberg sa...

Inte för att det är någon tröst - och det låter kanske t o m cyniskt i sammanhanget - men jag vill bara som författarcoach säga att dina känslor kommer fram grymt bra i det du skriver här. Ös ut och behåll till romanen!

Nu tar jag av mnig jobbhatten och sänder dig allra varmaste tankar, hoppas allt blir bra snart!

Pernilla sa...

Shit vad ni är smarta! Det stämmer nog, det är bra att bli lite arg. Idag är jag inte så arg, bara lite låg. Mina barn sa vid frukostbordet (dit vi hittade väldigt sent, vi verkar ändra lite på dygnet just nu) "vi hörde att du grät igår". Jo. Det gjorde jag. Förklarade varför. Det var skönt. mammor orkar inte vara störst, bäst och starkast hela tiden.

Ann - inte cyniskt alls. Bara väldigt snällt tänkt!

Åsa, du har rätt men grejejn är att det känns så, jag borde ju stötta de andra, inte bryta ihop själv. Ingen annan säger så vill jag påpeka, det är min egen lilla logik...

Mia, körde lite städrace häromdagen - det var skönt! Nu funderar jag på att leta upp en städerska... Och usch vad jobbigt med din mamma. Hur gick det?

Åsa Hellberg sa...

Ibland är mammor störst, bäst och starkast när de vågar vara sårbara. Faktiskt.

Pernilla sa...

Sant. Tack. :)

Mia, Businessmorsan sa...

Pernilla, det beror på hur man ser det. Så är det ju alltid i livet, eller hur...?! Men det här är ett par år sedan, mamma var 82 och "färdig med livet". Jo, hon lade av litet när hennes bästa vän gick bort tidigare under året - jag följde med henne på den begravningen. Så när hon sedan gick bort efter tre strokes var det en befrielse - för henne och för oss. Sedan var det ju sk-t-jobbigt på en massa sätt, förstås. Det som också känns trist så här långt efteråt är att våra barn (6 och 4) inte har några far- eller morföräldrar i livet. Så blir det när man får barn sent. Och mina syskon, som är i 60-årsåldern (jag är sladdis), bor inte i samma stad som vi, så vi träffas inte så ofta.

Det här var kanske en jobbig kommentar att läsa, men du undrade... Livet är jobbigt, och periodvis väldigt jobbigt! Men det får vara det!!! Och man är starkare än man tror!

Vi håller tummarna för din svärmor!
Stor KRAM på dig!!!
/ Mia

Pernilla sa...

Mia, förstår att det kunde kännas som en befrielse. Och det är ju lite skillnad på att få tre strokes efter varandra och vara över 80 eller att vara nyss fyllda 60 och i övrigt i bra skick. Men man kan ju aldrig vara säker ändå. Förstår att det var skitjobbigt. :( KRAM!!! Tack för stöd!

annie sa...

Pernilla, you have every right to feel as sad/angry/whatever as everyone else. She has been a HUGE part of your life for, what, 20 years? And, you are a part of your husband, and feeling for him, too, and your children. It is a large load to bear. So get angry, feel sad, and know it is ok.You are allowed!

(PS...reading this on google translate is both difficult and funny...they do not translate all that well, and you are called "Roy.")