La mig igår kväll klockan 20:40 för jag skulle sova ut. Var lite slut nämligen. Jag somnade gott på stört. Men sedan blev jag väckt minst en gång i timmen av olika personer i hushållet. Först maken när han gick och la sig, sedan Stora E trettioelva gånger och till slut av Lilla E. Natten avslutades med att vi var fyra personer, två barbiedockor, en kendocka och tre gosedjur i sängen. Jag tycker inte att 180 centimeter är tillräckligt med plats för alla dessa.
Lagom till min försenade uppstigning insåg vi att Stora E nog var sjuk. Hon hade själv uttryckt att hon mådde dåligt men det var inte förrän hon somnade om en liten stund som vi såg allvaret i det hela. Stora E somnar liksom aldrig om. Inte hennes grej.
Eftersom jag ständigt har nytt jobb är det maken som har ständig vab-jour i vårt hushåll... Stora E var bara lite hängig så hon fick hänga med till makens jobb där hon underhöll kontoret med Barbie och Diamantslottet hela dagen. Kontoret består mest av killar 30+ så de var nog sådär roade...
Jag lyckades få mig i ordning och inse att det var 15 minuter kvar tills jag skulle börja, då kom jag iväg. Det tar 10-12 minuter att köra till mitt jobb så det var liiiite i senaste laget.
På väg till jobbet kastade sig en bil ut från höger (ja ja, högerregel visst men visa lite framförhållning för fan) och bromsade sedan ner. Jag fick ligga och puttra bakom. Det var en gammal bil med ett jättemoln avgaser bakom sig. Tack för det!
Till sist kom jag till jobbet, precis i tid. Skulle bara dra åt handbromsen och gå ut ut bilen. Och när jag drog i handbromsen gled bilnyckeln ur min hand och ner mellan säte och "handbromsdelen av bilen"... Gick inte att få upp! Jag höll på att bli helt galen. Testade från alla håll och kanter, blev mer och mer svettig och var ju inte alls stressad redan innan. Till slut fick jag mirakulöst fram nyckeln och sprang in.
Mötte kollegor i arbetsrummet och gjorde upp planer (två sjuka som skulle täckas upp) och var på G in i ett klassrum då jag såg att jag blödde på ena fingret. Värsta jacket i fingret. Från letandet efter nyckeln under sätet. Iväg för omplåstring och sedan kunde dagen börja på riktigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar