Två gånger

om dagen ska jag göra min nackjympa. Det är rörelser som jag gör sittandes, liggandes och med boll. Först hade jag bara de sittande rörelserna och det var okej men ändå "hann" jag inte göra dem två gånger om dagen. Min make antydde försiktigt att jag kunde göra dem istället för att gå och sätta mig vid datorn. ???? Jag liksom ba vadå? Inte sitta vid datorn? Inte blogga? Inte fejsbooka? Jag har dock ändå lyckats göra dem minst en gång om dagen. Okej. Max en gång om dagen om vi ska vara noga. Säkert en gång om dagen minst tre gånger i veckan.

Och så kom bollen in i bilden. Två enkla rörelser. Jag hade redan boll hemma så det var lugnt. Jag kände att jag hade koll.

Men så i fredags. Då ville min sjukgymnast ge mig liggande övningar. Och så la hon till en supersvår övning med bollen. Jag blir på dåligt humör varje gång jag försöker för jag KAN INTE. Jag ska ha armarna sträckta. Det går bra.
Sedan ska jag trycka ihop skuldrorna. Det går bra.
Men när jag trycker ihop skulderbladen då böjs mina armar och hela rörelsen blir fel.
Min man ställer sig besserwissrigt och gör övningen utan problem. Fast han aldrig ens har varit hos en sjukgymnast. Det är sådana saker som gör att jag ibland känner en liten stickande antikänsla mot honom. Efter 18 år med detta besserwisserdrag är det väl okej om man kan bli lite irriterad? Speciellt när man själv inte kan och det gör ont i tårna. Det gör nämligen det när jag inte kan något. Ont i tårna.

Så. Om programmet var svårt att hinna utan bollande och liggande så ska vi inte prata om hur det är nu. Och allt jag vill är att ta ett rejält träningspass och sedan sätta mig vid datorn. Inte hålla på och dutta med någon jäkla boll och spänna hela kroppen och hela tiden tänka på min hållning och hålla in magen och spänna nacken och allt vad det är. Jävla påkörning!

Nähä. Ska man göra lite nackjympa kanske?