Baddaren

tog ju inte så lång tid att läsa ut. Dels för att det regnade ute och barnen lätt kunde mutas med filmer, speciellt när magsjukan bröt ut men också för att Baddaren av Emma Hamberg (Piratförlaget) är en så himla fin och mysig bok. Fin och mysig trots att den tar upp väldigt allvarliga ämnen. Utanförskap, ensamhet, obesvarad kärlek, döden, åldrandet, förlåtelse osv osv osv. Saker som vi människor lätt sopar under mattan.

Boken i sig är så vacker. Omslaget lite retroaktigt och supersnyggt. I början av varje kapitel finns små fina illustrationer, jag gillar verkligen när man smyckar böcker.

Jag älskar Emma Hambergs språk. Rakt och charmigt. Det spelar ingen roll om Emma skriver recept eller roman, hennes språk är samma. Men där jag tycker att det är lite jobbigt i recepten (jag behöver mer struktur när jag ska följa instruktioner) så älskar jag språket i romanerna. En intressant sak som slår mig när jag läser är att Emma har flera "ju", flera utropstecken och en massa talspråk. Sådant "man inte får ha". Men jag gillar det.

Och på tal om recept. Det pratas mycket om mat i boken och en del saker känner jag igen från Husmorsornas recept. Detta var lite roligt, jag såg t.ex. den hemgjorda filbunken framför mig rätt tydligt eftersom jag nyss hade sett den i Amelia...

Emma gör också ett bra jobb med sina karaktärer. De är verkligen levande och jag får upp livliga bilder i huvudet på de olika personerna, hur de ser ut, vad de gör och hur deras ansiktsuttryck är. Inte alla, en del är tydligare än andra men det beror nog på att jag berörs mer av en del av karaktärerna än andra.

Boken är mysig, jag sträckläste (så gott jag kunde) och det är en feel good bok. Jag läste i en artikel i Femina om Emma att hennes förläggare säger att hon skriver Aga-sagor. Sagor varma som Aga-spisar. Jag håller med Emmas förläggare.

Mer? Äsch. Läs boken bara. Klicka hem den nu.