Plötsligt händer det, upplösningen

Ja. Jag svarade förstås ja. Såklart fick hon skicka till lektör. Jag hade fått klart för mig av folk i branschen att det där med lektör - det är bra.

Och sedan blev det tyst. Och så var det ett tag. Och jag fattar ju att det tar tid att läsa och att det kan finnas andra arbetsuppgifter för folk än att uppdatera mig varje minut om hur det går. Det fattar jag. Men jag ville ju ändå få feedback direkt. Och jag ska inte klaga. Sååå lång tid tog det inte. Max två veckor. Sedan sågs Pia och jag över en god lunch.

Där under lunchen så pratade vi lite om olika saker. Bokrelaterade saker. Förlagsrelaterade saker. Och sådant. Och plötsligt fick jag ett erbjudande. Om bokkontrakt. Mitt under lunchen. På en väldigt speciell dag. Jag gick dit och trodde att Pia skulle uttrycka intresse för boken men att hon skulle villkora på något sätt. Typ "om du jobbar om det här och det här så kan vi ses igen..." Typ. Men istället fick jag alltså ett erbjudande om kontrakt. Så härligt, roligt och märkligt det kan bli.

Så mina vänner, gick det till när jag fick kontrakt med Printz Publishing. Jag mailade in. Fick supersnabb positiv respons. Blev skickad till lektör. Fick ett erbjudande. Fick kontrakt ungefär på dagen en månad senare.

Nu vet jag vad ni kommer att fråga. Vad sa lektören då? Under lunchen fick jag veta att det inte var en lektör, det var två. Båda gillade. Jag vet inte i detalj vad de sa men jag vill bestämt minnas att jag hörde orden "en liten pärla" uttalas.

Så håll utkik våren 2012. Då släpps en liten pärla. På Printz Publishing. Förhoppningsvis skriven av mig om jag inte går under av prestationsångest innan.