Konsten att tala med en änkling

Jag läste ut den idag. Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper (Gilla Böcker). Var alldeles uppfylld av hur bra den var, skulle suga på karamellen och sedan blogga om den. Och så började det rapporteras om bomber och skjutningar och allt kändes meningslöst.

Det känns liksom så futtigt att skriva om hur bra en bok är när massor av folk har förlorat nära anhöriga och ett land har upplevt den värsta dagen på väldigt länge. Att läsa uppdateringar på twitter från folk som låg och gömde sig bland klippor ger perspektiv på tillvaron.

Ändå. När livet är jobbigt och tungt behöver vi hjälp. Här finns den.

Jonathan Tropper har skrivit en mycket bra bok om ett tungt ämne. Han lyckas skriva om det så att man oftast sitter och ler. Ibland skrattar man högt. Ibland får man ett iskallt tag om hjärtat. Visst, det fanns några scener jag tyckte var gäsp gäsp. (Gillar inte slagsmål vare sig på riktigt, på film eller i böcker). Det fanns vissa saker som var lite för skruvade (en scen på en herrtoalett). I övrigt har jag inga  klagomål. Jo, det fanns några stycken som jag tyckte var fel indelade men vad vet jag - det kan lika gärna vara jag som har fel styckeindelning. (Får se vad min redaktör har att säga om utkast två, jag har rört om styckena där lite nämligen).

Hur som helst. Konsten att tala med en änkling är en sådan konstig sak som en feel-good bok trots att den faktiskt handlar om död och sorg. Läs!