Inlägg
Vissa blir minsann nominerade.
Vissa blir minsann nominerade.
Vissa blir minsann nominerade.
Ja. Jag är avundsjuk.
Ja. Jag är misunnsamt irriterande avundsjuk.
För även om jag blev nominerad och vald så skulle jag inte kunna åka. Planet går när min man fyller år. Och jag är lärare. Lärare = ingen semester att ta ut, ingen flextid att ta ut.
Fan. Jag är så avundsjuk!
Ha så jävla kul Mona. För det klart du kommer få åka med.
Och kan du ens spanska?
Hasta la vista baby!
fredag 18 mars 2011
Jag är så avundsjuk!
Upplagd av Pernilla kl. 11:44
Etiketter: misunnsam, monas universum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.gif)
12 kommentarer:
Jag tycker att vi nominerar varandra till en resa som vi KAN åka på! Det är vi värda båda två!
Absolut! :) Hur gör man då?
Jag är nominerad.
Fi fan. Jag kan verkligen se dig och Mona tillsammans. FIIII FAAAAN. Vet inte. Tror jag ställer in Simona-kvällen. Nu är jag avis igen. VARFÖR tycker ingen ATT JAG ÄR VÄRD en sådan resa? ANYONE!!!????
Jag bad en vän att nominera mig....
Ärligt Pernilla. Efter det jag gått igenom, visst är jag värd det?
Men jag vinner inte. Har inte möjlighet att sitta vid radion. Jobbar ju.
Puss.
Klart du är värd det. PUSS.
Varför måste man sitta vid radion? Vad är det för skit?
Mona är också värd det.
Alltså.
En miljard tjejer är nominerade.
Tre gånger om dagen - utan att man vet när - ropar de ut ett namn - oftast på nån i Kalix eller över norrland - åsså har man fem minuter på sig att ringa in.
Annars blir det inget.
Jag sitter med patienter från morgon till kväll.
Så.
You do the math.
Jag röstar för att vi gör en egen resa. Vid tillfälle. En sån vi har pratat om. Fan ehller att jag tänker sitta och ringa in. Speciellt inte till en kanal jag egentligen bojkottar.
Bra förslag Pernilla! Jag röstar på det! Säg bara till när du fixat sponsorerna och alla goodiebags så är jag på!
Älskling. Som Simona säger: som om man har tid att sitta och lyssna efter sitt namn liksom...
Så jag tycker vi drar ihop ett bloggplan istället.
Hade ju varit liiite roligare om de hade ringt upp. När jag fick mailet så var första tanken: "herregud, maken kommer slå ihjäl mig om jag skulle vinna och komma med". Innan jag visste att det var han. Och när jag fick reda på förutsättningarna så kom jag ned på jorden igen.
F-n, hade verkligen velat åka!
Skicka en kommentar