lördag 26 januari 2008

Blödig

När jag sökte efter bild på Mora Träsk så hamnade jag på det här och tårarna började trilla. Om du är det minsta blödig bör du nog inte läsa. Nu ska jag gå och krama mina barn och njuta av ännu en dag med världens underbaraste tjejer!

7 kommentarer:

Annika Munter sa...

Trots dina varnande ord läste jag och grät. Ibland söker man verkligen efter att få gråta. Detta blev tredje gången idag. FÖrsta gången var när jag läste Michelins blogg, andra gången när jag inte kunde låta bli dödsanonserna i DN och såg en mammas annons, född 72. SÅ sorjligt.

Unknown sa...

Jo, jag sitter och gråter jag med. Så otroligt orättvis världen kan vara ibland.
Man blir påmind om hur ömtåligt livet kan vara och, som prästen sa, att det gäller att ta vara på varje dag.

Pernilla sa...

Jag såg också döda mammans annons. Det var då jag började. Nu måste jag ju gå in på Michelins blogg jag med...

Ja, man ska försöka ta hand om varandra varje dag för helt plötsligt är det över. Hu!

P-lina sa...

Fy fasiken.... brings back memories kan jag säga.Jag jobadde ju på Arlanda när tsunamioffren kom hem.Då fick jag träffa människor som alla hade mist nån. det blev en absurd situation till slut då man utan att tycka det var konstigt kunde fråga folk om
Alla var med tillbaka? och vem som fattades....Tragisk.

Sluta läs dödsannonser , man bli ju bara deppig ju.

Pernilla sa...

Ja usch, jag minns när du jobbade där. Förstår inte hur du orkade, jag är så grymt imponerad! Och hmmm, jag borde sluta läsa de där annonserna, vet inte vad jag har för fel?

Malin sa...

J det var en jobbig tid för många. Men ändå en tid när vi var ett kolektiv som sörjde och hämtade stöd i varandra. Ingen nära saknades efter Tsunamin, men ett par bekanta och vänners nära och familjens vänner.

Så det är väl ett bra tillfälle att känna att vi ska tillvara den tid vi har och inte glömma bort att visa vår kärlek och uppskattning till de som finns omkring oss.

Pernilla sa...

Malin, vad jobbigt för er även om det inte var jättenära. Och tyvärr är det ju just det man behöver bli påmind om ibland. Det borde vara en självklarhet men tyvärr är ju de flesta rätt dåliga på att ta hand om varandra just här och nu.