Nil novi sub sole

Hon ligger kvar. Sover djupt. Nu tror jag att alla som är berörda har fått veta så nu känner jag att det är okej att säga här också. Det är svärmor som har fått en hjärnblödning och ligger på intensiven, opererad och nedsövd.

Vi vet inte när hon vaknar. Jag säger fortfarande när. Vi fick statistik från en läkare och alla vaknar ju inte tyvärr. Men svärmor är en seg och envis bestämmarskit så hon kommer att vakna. När hon vaknar så vet vi inte hur hon kommer att må. Flera vänner har berättat om anhöriga och bekanta som har gått igenom samma sak, och kommit ur det hur bra som helst. Vi håller oss fast vid deras berättelser. En fick sluta köra bil. Svärmor har inget körkort så hon kommer inte att sakna att köra.

Annars försöker vi sysselsätta oss. Svärfar har det inte alltför skoj så för att liva upp honom tvingade jag ut honom för att skotta hos oss. Av princip skottar jag nämligen inte och maken har ju feber. Svärfar påstod att det var skönt. Nu är svärfar en snäll typ som kanske inte skulle säga att det var förjävligt att han behövde skotta min uppfart åt mig. Han rymde dock härifrån kort efteråt, kanske har jag skrämt bort honom?

Jag lämnade barnen hos fina vänner så de fick leka och bara vara glada. Under tiden tyckte jag att det var en bra dag att gå och lämna cellprov så där har jag varit och fläkt upp mig. Kändes ju sådär men plötsligt känns det nämligen viktigt att se till att man har hälsan.

Maken mår lite bättre, febern har gått ner. Jag sa nämligen till febern på skarpen, tror det hjälpte.