Vi hade i alla fall tur med vädret

Nej. Man kan inte räkna med att ha fint väder när man åker på semester. Det fattar ju vem som helst. Till och med blondinen Pernilla. (Som hade med både regnjackor och jeans just för det faktum att det kunde bli regn). Betyder det då att man inte har rätt att bli besviken när saker och ting inte blir som man har tänkt sig, just pga vädret?

Det verkar förstås som att jag är en liten bortskämd prinsessa som vill att allt ska gå som jag vill. Är det något fel med det? Är det fel på mig? Klart sjutton mitt liv blir enklare och roligare när det fungerar som jag vill.

Vår familj har haft (och har) en skittung vinter och vår. De som känner oss vet vad vi går igenom och kommer att gå igenom under en lång, lång tid framöver. Lång tid. Allt vi önskade var lite slötid och i det ingick sol. Och lite sightseeing. Vi ville se några saker i Rom. Vi ville köra Amalfikusten. Vi ville se Pompeji. Vi ville åka ut till en eller två öar utanför Neapel. Mest ville vi umgås med varandra, äta god mat och ta det lugnt. För detta betalade vi mer än vi hade tänkt från början.

Rom lyckades vi bra med! Pompeji kom vi till men besöket blev rätt misslyckat. Amalfi och öarna fick ställas in och det enda alla tjatar om är hur vackert det är där och hur man inte får missa det. Känns trist att ha missat, speciellt eftersom regionen inte övertygade mig tillräckligt för att vilja lägga tid och pengar där igen.

Det som är charmigt i Spanien är bara jobbigt i Italien. Me quedo en España. Where I belong.
De kör också som galningar, men inte lika. De slänger också skräp här och där, men inte lika. De får också regn - har blivit inregnad där många gånger - men det är liksom lite skönare regn där. ;) Framförallt är de mycket bättre på spanska i Spanien.