Inlägg
Alla kommentarer
Jag är nästan död. Jag har jobbat, hämtat barn och tagit hjälp av flera vänner som hämtade barnen före mig. Nu testar jag hur det känns att sitta i soffan. Det känns bra.
Imorgon blir en ännu värre dag men avslutas på ett härligt sätt. Fest. Bilder lär komma. Imorgon. Inte idag.
Gonatt.
Skynda skänk innan Simonas insamling är avslutad. 13 500 kronor just nu. Ska vi falla på målsnöret? Jag har inte råd att sätta in sådär många tusenlappar själv. (Kan inte räkna ut hur många som saknas, därför skriver jag så). Snälla, häng på! Vi vill få ihop 20 000 innan den 4 september. Till Action Aid.
Jag ser att flera av mina trevliga bloggläsare redan har skänkt. Härligt, tack för det söta snälla ni!
... inleddes med skräpnatt. En häxa med röd sjal och röd fjäder förstörde vår nattsömn. Lilla E drömde och drog liksom in oss i det hela. Jag som var så nöjd med att komma i säng innan 22. Mitt nya mål nämligen. I alla fall några gånger i veckan. Mindre kvällssurfning, mer läs i sängen. Igår läste jag mitt manus och blev så trött. Verkar ju lovande.
Jobbet. Lektioner. Matsalsvakt. Samplanering med kollega - åt lunch samtidigt. Om tiden inte räcker till så får man göra sånt. Lektioner.
Sedan direkt till doktorn. Har ont i örat. Tyvärr var det ingen vaxpropp, då hade den varit borta nu. Jag ska hålla på med nässpray i "flera veckor". Försökte pressa honom på vad "flera veckor" betydde men han ville inte "deprimera sin patient."
Sprang förresten ihop med gammal klasskompis i väntrummet. Han var sen till sin, jag var i tid men min doktor var sen. Sista ordet innan han sprang in till sin: "Är du på facebook?"
Hämtade fyra barn. Nu smygäter jag mellis framför datorn innan jag ska börja laga mat åt barnen. Ja, ja - åt mig med. Men jag ska äta senare, ska träna först. Är sjukt känslig mot att äta för nära inpå träning.
Det är så lugnt och skönt här hos mig idag. Hur är det hos dig?
Har skrivit lista på vad som ska göras idag. Satan tråkigt. Jag vill inte göra ett enda dugg men tydligen ska det betalas räkningar, överklagas beslut hos försäkringsbolag, bokföras kvitton (nackdel med att ha startat företag), planeras in mat för veckan (jag vet hur det gick förra veckan när det inte planerades) och så ska vi styra upp vem som har tid och hämta våra barn då vi själva har annat att göra. Jobba t.ex. Maken har jobbgrej med övernattning och jag slutar sent, samma dag. Och så ligger det förstås en fotbollsträning just då också. Bra tajmat. Dags att ringa en vän som livlina tror jag. Självklart ligger mitt favvoträningspass också i den där villervallan men det är ju bara att glömma.
Min bordsherre presenterade nu en mycket mer rumsren förklaring. Det är fel på mig.
Vaknar. Ligger kvar i sängen. Funderar på dagen. Lilla E utnyttjar sin sovmorgon. Stora E gråter inte som igår när hon fick gå upp för tidigt och var för trött och inte ville äta frukost på fritids. Mannen hemma från "#¤&%¤ Sundsvall. (Inget ont om Sundsvall, det är säkert jättetrevligt där, men jag hatar det Sundsvall som snor min man för många timmar i månaden). Allt är lugnt och skönt.
När mannen och skolpliktsungen har åkt hemifrån kurar jag och Lilla E ihop oss under filt i soffan och kollar på lite olika. Flippar över till Nyhetsmorgon och där sitter Denise Rudberg. I min tv.
Häromdagen satt hon i min Damernas Värld och var klok om moral.
Och så läser jag bloggar, surfar runt lite och hamnar här. Nu ska hon sitta och babbla i mitt öra varenda morgon när jag åker till jobbet också. Härligt! Tror Denise blir en kanonbra radiopratare. Skoj!
Nu har vi druckit upp våra smoothies och tuggat ur våra mackor. Dags att ta tag i dagen!
För första gången i mitt liv ska jag börja jobba deltid. Det är märkligt att jag som tvåbarnsmamma till en som snart fyller 5 och en som snart fyller 8, först nu upptäcker denna möjlighet. Njae. Jag har velat jobba deltid förut men det har aldrig gått att lösa schemamässigt. Jo - deltid har gått såklart. Det måste man ju bevilja. Men det har inte gått att lösa en ledig dag. Det måste man inte. Men nu gick det. Lediga fredagar också, det jag helst ville ha. Jag är så lycklig. Kommer vara lycklig ända till lönen kommer.
Imorgon är det premiär. Då ska Lilla E få sova hur länge hon vill. (Tusen spänn på att hon då vaknar 05:30 och är klarvaken, för första gången i sitt liv). Stora E ska hämtas så fort hon har fullgjort sin skolplikt. Mellan det att Lilla E har vaknat och Stora E ska hämtas i skolan så ska Lilla E få välja helt själv vad vi ska göra. Jag hoppas på att hon väljer en liten shoppingtur. Jag kom just nyss på att jag ska på två tillställningar i helgen och vad jag vet så har jag ingenting att ha på mig. Jag tror att det kan vara kört, hon började prata om att hon vill ha fest på ett lekland imorgon. Vi får se om vi på något sätt kan mötas i mitten. Happy Meal på Mc Donald's kanske?
Imorgon är du kung, kung, kung i baren. (Eller inte). Själv är jag kommunalanställd och får vänta några dagar till på att det ska säga katching. Men när du nu får din lön och står där med alla pengar och funderar på vad du ska hitta på för kul den här månaden (ehum) så kan du ju minnas Simonas insamling till det arbete Action Aid utför.
En kollega till mig sa idag: "Jag såg en bild på en mamma med ett utmärglat barn, två barn hade dött på väg till lägret. Och nu frågar de mig om jag är nöjd med mitt klassrum. Det känns inte som att jag bryr mig vilket klassrum jag har."
Som sagt. Nu gör vi en stor bäck. Tänk teskedsmetoden. Alla kan hjälpa till lite i alla fall. Målet är 20 000 innan den 4 september. 11 500 kronor just nu.
Och här finns ingen mat till matlåda. Det finns tvätt till förbannelse. Det finns trötta föräldrar. Det finns inga jympapåsar packade. Det finns bara trött, tröttare, tröttast. Terminen har hållit på i tre dagar och jag vabbade en. Känns som att vi är i oktober. Minst.
Och så har jag ont i örat. Det piper konstant. Och ljud förstoras. Det är rätt bra när man jobbar i klassrum. Väldigt bra.
Och idag är det synd om mig. Fast det finns många som har det riktigt mycket värre så tycker jag synd om mig ändå. It's my blog and I cry if I want to.
Jag är på kurs på Skatteverket för att lära mig hantera alla pengar som ska rulla in med anledning av min bok. Jag och uträkningar ... Det finns en anledning till att denna blogg heter Skrivarmamma och inte Räknemorsan. Typ.
Frågorna som ställs... Maj gad. Ett citat: "Är det verkligen ngn som kollar det här?"
Eh ... Det kallas Skatteverket och ganska många jobbar där.
Skickat från min iPhone
Slatan i gatan vad kul! Simona, you rock!
Puss!
Och ni kommer väl ihåg att bidra till Simonas insamling. The star, the legend. Simona.
Hittills har det kommit in 11 500 till Simonas insamling till Action Aid. Målet är 20 000 innan den 4 september. Hänger du på?
Jag är girlfriend hos Action Aid sedan länge, att stötta fattiga flickor och kvinnor känns väldigt viktigt.
Ska bara få barn att somna innan jag kan börja jobba igen.
Jag skulle föra över min husbyggarblogg till en bok. För det var tanken från början. Och det skulle enligt blurb.com vara så lätt, så lätt. Tjena hejsan. Överföringen var lätt. Sedan fick jag veta att det var ungefär 100 för många sidor och jag måste korta ner. Så kollade jag. Ett inlägg per sida. Ett. Inlägg. Per. Sida. Inte fan konstigt att det blir långt då. Och så måste jag sitta och flytta allt manuellt. Varför matas det inte bara på?!
Så det har jag gjort idag. Fast jag tog mig till Friskis på ett pass. Och en promenad förut idag. Tror dock inte att jag har tjänat in all sittid trots detta.
Jag hade även tänkt att göra om Skrivarmamma till ett par böcker. Tror inte det va. Om jag inte kan lura någon liten unge att fixa till den billigt.
Liten E sjuk. 38,5 och halsont. Inne på dagens fjärde (?) film. Bra terminsstart - vabduellen inledd.
Jag gått promenad i solsken - härligt!
Maken, Stora E och Frasse (!) har just åkt på utflykt. De ska till svärföräldrarna där svärmor är hemma på några timmars besök. Frasse ska visas upp och har borstats halva förmiddagen.
Annars sitter jag vid datorn och häckar. Skärpning!
Och nu är det dags för klassrumsröj...
Ska styra upp det klassrum jag ansvarar för.
Där ser man, repetition är verkligen kunskapens moder.
Snart fika. De har utlovat brownie.
Det var skönt, jag låtsades att jag var turist och inte alls just inlett en ny termin. Solade och slöade. I en hel kvart.
Thank heaven for seven eleven!
Får andra också åka i bussfil. Så bussfilen blir trång och stillastående. Och jag blir sen.
Skickat från min iPhone
Man hinner läsa tidningen.
Man får åka förbi bilkön.
Ja. Det var nog det.
Jag har börjat jobba igen. Märks det?
Idag har saker som jag har förträngt dykt upp igen. Saker som LGR11 och LPP. Paniiik. Ångest.
Men efter dagens alla möten med mina proffsiga kollegor känns det bättre. Jag och en kollega har till och med gett oss på att författa en LPP idag. LPP står för Lokal Pedagogisk Planering. Egentligen är det inget konstigt, vi har alla gjort liknande förr. Men nu är det lag och ordning och krav. Då blir det genast jobbigare, läskigare och viktigare.
Imorgon ska vi föreläsas för hela dagen. Jag har redan myror i brallan, har lite svårt att sitta still. Hoppas att föreläsarna gör så att jag sitter klistrad.
Nu är det allsångskrav från mina barn.
Jag gick ut för att gå och kom hem nysprungen. Jag sprang mer än jag gick. Är min bestämda uppfattning i alla fall. Ett tag var jag nere på 07:14 i avg. min/km men det sabbades av alla uppförsbackar hem. Och att skosnöret gick upp så jag var tvungen att stanna och knyta.
Men i alla fall. Jag sprang. Mycket. Och ingen flaxade i mitt ansikte.
Lagom till snön kommer om några veckor är jag nog springberoende. Sedan går det över.
9 000 kronor!
Det fattas 11 000 till målet som är (trumvirvel) 20 000 kronor på en månad. Fram till den 4 september gäller det. Har du möjlighet att bidra? Gå in på Simonas blogg och se hur du gör för att skicka in ditt bidrag. Hon glömde att skriva att det är bra att du märker din instättning med "insamling och det namn du vill att hon publicerar".
Igår var jag och jympade lite. Det var inte bara jag där, det var pretty crowded. (Jag vet hur man säger på svenska, jag ville bara vara lite cool). Jag har lite problem med när det är för mycket folk. Jag gillar inte när det är crowded. Jag gillar inte när man står för nära mig och jag gillar framförallt inte när man står för nära (läs: på) och man flaxar åt helt fel håll. Jag köper att det kanske inte är så lätt men va f-n. Flytta på dig till dit där du inte stör någon då (längst bak).
Hur som helst. När det var pretty crowded och jag hade en människa på mig (hon måste ha gillat svettlookme) så hade jag fullt upp med rörelserna för det var ett nytt pass. Det var lite trixigt. Och trångt. Ibland tappade jag bort mig lite. (Ungefär som nu när jag försöker skriva om det här och bara gör parenteser hela tiden). När jag tappade bort mig tjuvkikade jag lite på hur de andra verkade hantera det här.
Det verkar som att det här med att hantera ett nytt pass på Friskis är lite som man hanterar nya saker i övriga livet.
Det finns de som tycker att förändring är bra och att frågetecknen kring vägen nog löser sig. Gör de inte det så hade de i alla fall kul längs vägen. De här människorna är positiva och glada och tar sig an de nya utmaningarna med ett leende. Sån är jag inte.
Sedan finns det deras raka motsats. De som knappt försöker. De flaxar åt helt fel håll, har inte koll på en enda grej. De surar och klagar och om de har lite driv så lämnar de den så kallade utmaningen och försöker hitta tillbaka till något tryggt och välkänt. Nej. Sån är jag inte heller.
Sedan finns det de som är lite motsträviga först. Som tveksamt tänker att det här kan nog vara bra. Kanske. Eller inte. Jo. Det fungerar. Om man gör så här. Eller om man ... De vågar sig ut, blir lite vingklippta av något som strular längs vägen. Men så testar de igen. Och nog sjutton fungerar det. Nästan alltid. Försiktigt ändras det osäkra ansiktsuttrycket till ett som ler. Och de vet att det går. Om de bara får plats och slipper ha någon som andas dem i nacken. Och andra intima ställen. Sån, sån är jag.
Fick just syn på Linas böcker. Jag lovar. Snart ska jag meddela vilka som har vunnit. Vilken dag som helst. Jag har inte stängt tävlingen heller, om någon vill skicka in ett bidrag så varsågoda!
Mitt sommarlov - jag undrar vart du tog vägen? Hur gick sju veckor så fort? Jag har inte läst alla böcker jag hade tänkt, jag har inte gått ner alla kilon jag hade tänkt. Jag har inte fått upp tavlorna jag hade tänkt. Jag har inte rensat garderoben jag hade tänkt. Jag har inte köpt hängmattan jag hade tänkt och jag har inte slöat i den som jag hade tänkt.
Vad har jag gjort då? Sommaren som var ganska oplanerad blev rätt intensiv.
Första lediga veckan var det jag och barnen. Och stranden. Det här var sommarveckan, det var klart bästa veckan vädermässigt. Vi badade och blev fräkniga. En härlig vecka!
Veckan därpå blev jobb. Jag redigerade manus på makens kontor medan han var hemma med barnen. Sedan åkte vi till Dalarna där jag fortsatte att redigera och maken och barnen gjorde utflykter. Väntar nu på förläggarens dom.
Är för övrigt rätt irri på att folk lägger ut jackor, filtar osv för att passa plats. Om man vill passa plats sitter man där. Punkt.
Nä. Inte punkt. Jag hade bra lust att samla ihop alla saker och lägga i en stor hög. Och få loss bästa platserna till oss som faktiskt sitter och väntar. Vi är en liten (korkad?) skara som faktiskt passar våra platser rent fysiskt.
Vi stalkar Amy. Jag och Stora E. Amy känner numera igen både E och mig. Och varje gång låtsas hon proffsigt att det är heeelt okej att vi stör henne.
Båda barnen har nu överlämnat sina teckningar och fått kram.
Om en timme börjar showen.
När min bok kommer ut ska nog Amy få en. Så kanske hon vill stalka mig. Fast det förstås. Hon är inte riktigt rätt målgrupp, hon är lite ung.
De imperfekta av Tom Rachman. För övrigt gillar jag den.
Morgonpromenad. Skönt!
Frukost. Smoothie och ägg. Mums!
4,5-åringen hade utbrott. Alla övriga i familjen blev ledsna. 4,5-åringen skulle flytta hemifrån.
Lunch. 4,5-åringen hjälpte glatt till att laga mat, äta och duka av.
Vi åkte till stan. Barnen skulle springa Minimilen. Allt gick fint. Nästan. 4,5-åringen hade ett litet utbrott för hon hade fått fel tuggummi.
De sprang Minimilen. Stora E kom först i sin startgrupp. YAY! 4,5-åringen kom inte långt efter och var glad för det. YAY!
Vi gick därifrån. 4,5-åringen åt ett äpple. Tappade det. Fick ett utbrott. Ett stort. Hon skulle flytta hemifrån.
Vi kom hem. De skulle gosa med Frasse. Det var gosigt ända till 4,5-åringen började kasta pinnar på Frasse-Brasse. När hon blev tillsagd av sin far fick hon ett utbrott. I ett obevakat ögonblick rymde hon hemifrån. Stoppades av grannen.
Under vilda skrik bars hon in, duschades (ville hon inte men det gav jag fanken i vid det här laget). Sedan åts den tristaste middagen på länge. Alla var ledsna och mådde dåligt. Vi fick också veta att hon inte tyckte om oss. Alls.
När maten var färdigäten skulle hon absolut inte gå och sova. (Det gav jag också fanken i). Vid nattningen snyftade hon och kramade mig och sa att hon älskar mamma och pappa.
Hon somnade och jag googlade "fyraåringens utveckling" och hamnade på sidor om bristande empatiförmåga hos en fyraåring och liknande. Nu undrar jag. Är detta med konstanta utbrott normalt för 4,5-åringar eller har vi totalt misslyckats?
Mvh, Frustrerad mamma som inte vet hur man ska göra.
Jag mötte fem joggande män. Var var alla andra kvinnor?!
Den har du väl inte glömt va? 7 000 har kommit in! 13 000 kvar till målet. Som då är 20 000 kronor. Jag är så bra på att räkna! Man kan inte tro att jag hade en tvåa i slutbetyg i matte va?
In i Simonas blogg och donera lite nu med dig!
Vi var på Kolmården igår och idag. Enligt prognosen skulle det ösregna. I verkligheten var vädret perfekt. De nedpackade stövlarna och regnkläderna fick ligga kvar i bilen och vila.
Vi bodde på Villa Fridhem. Så bra! Barnen fick goodiebag, vi var ensamma i poolen i över en timme och middagen var kanon. Mitt enda klagomål är sängen som var för mjuk så maken rullade på mig hela tiden. Hemsidan måste de dock jobba på, jag höll på att inte boka för att jag inte fick se tillräckligt med bilder. En kollega till maken hade dock varit där så jag gick på rekommendation.
Nu kom bilderna in helt i oordning men eftersom jag har intelligenta läsare så får ni se dem lite hoppigt.
Björne tar ett eftermiddagsdopp:
.gif)
