Nu börjar det om

Jag är bland de få i Sverige som inte är helt begeistrad i Melodifestivalen.

Jag älskade Melodifestivalen när jag var liten. Vi snackar eran då Carola, Herreys och Pernilla regerade. Det var tider det. Då var det också lite ordning på torpet, det var en kväll, inte en massa töntiga delfinaler. Dessutom fanns det rigida regler om att inte spela sönder låtarna innan den europeiska finalen som man alltid fick vänta jättelänge på.

På den tiden gick det att överleva Melodifestivalen. Nu är det bara en enda lång utdragen pina. Visst finns vissa guldkorn men för det mesta är det bara skräp. Tycker jag. Det är jag ganska ensam om har jag förstått. Väldigt många har problem med att jag inte gillar det här spektaklet. Det kommer alltid någon sur liten kommentar som "låt bli och kolla då om det är så dåligt!"

Ja. Jag undviker att kolla. Det har jag gjort i många år. Men nu är det kört. Det är bara att bita ihop och stå ut. Jag har ett Stort E som, förutom att hon har som största intresse att stalka Amy Diamond, har som framtidsplan att vara med i Melodifestivalen i stilig klänning.

Så. Godisskålen är laddad. Popcorn ska poppas. Små ögon ska vägra att stängas i tid i hur många lördagar framöver?

Melodifestivalen 2010, here we come.