They love me, they love me not?

Jag har knappt skrivit under semestern. Planen var att jag skulle men tiden har inte räckt till. Den lediga tiden har inte räckt till. Vilken motsägelse... Vi har inte direkt legat på latsidan, annat har behövts prioriteras.

Nu läser jag igenom det jag har skrivit och bortsett från lite småpet (som att jag som alltid har varit bra på att stava har skrivit "han" istället för "hann" och lite upprepningar och annat) så tycker jag att det känns rätt bra. Jag tror att det kan bli något. Men hur ska man veta om någon annan tycker det? Jag vill inte, och vågar inte, låta någon läsa det nu. Men om jag inte vågar det NU - hur ska jag våga det senare? Det är ju bättre att bli toksågad efter 20 sidor än efter 200...

Men min plan är ju inte att bli toksågad. Min plan är att det jag skriver är suveränt och alla förlag vill ha mig, just mig. Fat fucking chance. Welcome to Hollywood - what's your dream?

Skrattar hela vägen till banken

Fick igår en liten glimt av amerikanske författaren Richard Ford som intervjuades i tv och fick frågan hur han kände inför det faktum att en av hans böcker skulle bli tv-serie. Han menade att han var jätteglad för han fick feta checkar på kontot och det var inte mer med det. Hollywood hade lovat att de skulle vara boken trogen men då hade han sagt:
Don’t be faithful to my book, you bought it, do whatever you want with it… (Med reservation för felcitering, kommer kanske inte ihåg exakt rätt ord).
Så skön inställning! Så ska jag också vara när jag är en eftertraktad författare och filmbolagen står i kö. Heh.