En modern kvinna byter däck

Maken bytte däck på min bil i helgen.
Se där. En icke politiskt korrekt mening för en kvinna som faktiskt tycker att jämlikhet och feminism är saker att ta på allvar.

Ett av däcken gick inte att få loss, satt benhårt. Maken har lyft in sommardäcket i bilen och instruerat mig att åka till däckfirman för att få det fixat. Jag gör som jag blir tillsagd. Känner att jag har koll på läget.

Framme på däckfirman tar jag en nummerlapp och ser att det på den står ”Vänligen ta fram hjullåsnyckeln.”
Hmmm. Hjullåsnyckel? Tar diskret upp mobilen och ringer maken, viskar lite när jag pratar. Lär mig var hjullåsnyckeln finns i min bil. När det väl blir min tur är jag lite nöjd med att allt är så fint framplockat och att jag har sådan koll på läget. Vad de tror i alla fall.

-Ja, det är bara höger fram, det satt för hårt.
Jag undviker med flit att tala om att det är maken som har bytt, märker att jag gärna vill låta påskina att det är jag som har bytt de andra tre däcken.
De börjar med bilen och så kommer ena däckkillen fram till mig.
-Var har du låsbulten då?
Jag ser ut som ett frågetecken. Låsbult? Jag blottar direkt min okunskap. Jag hör ju på ordet att det låter som en viktig mojäng i sammanhanget.
-Den har väl din gubbe i fickan. Däckkillen garvar.
Jag ger upp alla intentioner på att låtsas att jag är en modern kvinna som minsann byter mina egna däck och erbjuder mig att ringa min make för att höra om det kan vara så att denna låsbult faktiskt ligger i hans snickarbyxor i garaget där hemma. I samma stund hittar de låsbulten i den fina påsen med hjullåsnyckeln.

-Det är ordning på din karl.
-Ja, det är det.
-Då har du tur.
-Ja, det har jag.

Mitt däck blir bytt, lufttrycket blir kollat på alla däck och jag är ingen modern kvinna som byter mina egna däck. Jag åker till ICA. Där vet jag vad man gör och vad som krävs av mig.