December

är en riktigt galen månad. Det tycker alla. Jag har absolut ingen respekt för att alla andra tycker det. Ingen har det lika jobbigt som jag.

Jag har denna månad haft hand om fyra kalas. Ja. Jag har en man. Ja. Han är en ansvarsfull och mycket bra man. (Han kostar mig dessutom skitmånga bloggläsare eftersom folk vill läsa när man klagar på sin man och då istället väljer Monas Universum). Men det är ändå jag som har hand om kalasen. Han har typ hand om disken efteråt så det är ingen fara så. Men ni fattar.

Varför fyra kalas? Jo jag jag har, jag menar vi har, två decemberbarn och jag vill inte (här är det jag som är det bästa subjektet) att de ska firas sämre än om de hade fyllt år långt ifrån varandra och under helt andra månader. De ska ha varsitt kompiskalas och varsitt släktkalas. Så är det bara.

De har vänner också. Flera vänner som fyller år i november/december som också slänger ut kalas i december. Tillsammans har de varit på fyra andra barnkalas. I december. Presentinköp, skjutsningar och sitta med och titta när vi leker aktiviteter.

Och inte nog med det. Min pappa är också decemberbarn. Han har tydligen också rätt att ha kalas. Speciellt i år då han fyllde 60.
Och så har vi makens morbror som också är decemberbarn. Hans kalas går vi också på. Ibland krockar kalasen så man får åka i skytteltrafik.

Och dessutom ska mina (jag menar våra) stackars decemberbarn inte drabbas för att de är just decemberbarn, de har också rätt till en adventskalender med saker. Såklart. Så varje dag ska det läggas i en sak. Varje natt menar jag. För jag går och lägger mig och kommer på det och går upp igen. Av någon anledning är detta också mitt ansvarsområde. Kanske för att det är jag som har introducerat det. Av någon dum jävla anledning.

Och så jobbar jag ju lite också. Sådär 100%. Och i december på en högstadieskola ska det sättas betyg. Och så ska det skrivas åtgärdsprogram när man inte sätter betyg. Trots att det man som lärare allra helst vill är att godkänna eller ännu mer så är det inte alltid möjligt. Resultatet blir att det ska skrivas åtgärdsprogram.

Sedan har vi det där med utvecklingssamtal. Innan utvecklingssamtalen ska det skrivas omdömen. Elever och föräldrar läser omdömena på någon minut. Det tar inte en minut att skriva ett omdöme. Inte när jag skriver i alla fall. Vecka 3 ska jag ha ett gäng omdömen klara men vecka 2 är jag i London. Detta innebär att jag gör klokast i att skriva omdömen nu, innan jul. I december.

Igår kom ett sms. En kompis ville gå på julbord. Hur trevligt det än lät så kände jag ändå att jag hade någon slags gräns. Till och med jag har alltså en sådan. Men hur är det, måste man alltid äta julbord i december? Kan man inte ta det i januari istället?

P.S.
Jag har idag skrapat bilen tre gånger. Det är så lovely med vinter!

December - here I come!

Imorgon börjar december. Det är då jag ska börja andas in, och sedan andas ut någon gång efter julhelgen.

Jag har ju tydligen köpt en superfin adventskalender. Som ska fyllas med saker. Jag har de första fyra dagarna fixade men sedan måste jag gnugga mig lite i huvudet och tänka till.
På söndag fyller Lilla E år.
Lite mer än en vecka senare är det Stora E:s tur.
I samband med födelsedagarna anordnas tre kalas. Ett för släkten för båda och ett barnkalas var. Stora E har valt att bjuda hela klassen. Jag tycker att det är fint och bra ur mobbningssynpunkt men mindre bra ur min egen egoistiska lilla point of view.
Och sedan blir det visst jul.

Om någon har för mycket pengar över i december så kan jag lämna mitt kontonummer. Märk insättningen "till klantarna som bara gör det en gång per år, i fel månad".