Jag, Pernilla - 33 år, jobbar idag min första halvdag någonsin. Det är ett behagligt inslag i mitt liv. Det är dessutom extra behagligt eftersom jag dessutom jobbar den hemifrån. Det är också för första gången i mitt liv.
Försöker klamra mig fast vid fördelarna med nya jobbet. Jag har ännu inte kommit över att jag har sagt upp bekantskapen med 12 veckors ledigt per år och jobbar 8-17 och knappt hinner se mina barn. Jag tycker inte att kontorstider är mänskliga tider.
Men nu är det väl bäst att jag jobbar på lite. När halvdagen är slut ska jag hänga med på dagis en stund. Stora E vill att jag ska vara med en hel dag, jag ger henne två timmar. Känner mig som en sunkmamma.
Det här med karaktärers namn
17 timmar sedan