Ni vet hur det är. När man inte har pengar hittar man massor av saker man inte kan köpa. När man har pengar hittar man inget. Jag hade tid. Jag hade pengar. Jag hade lust. Ändå kom jag hem nästan tomhänt. (Jag lyckas såklart att spendera lite, annars vore jag inte jag).
Dagens slutsats är att någon skrattade rått när de skapade mig.
Jag fick felaktiga fötter. Det finns inga skor som passar. Jag hamnar alltid mittemellan. Jag HATAR att köpa skor och går därför runt i de jag lyckas köpa, alldeles för länge. Har aldrig förstått skofascinationen som många kvinnor har. Jag hatar klackar. Jag hatar skor som är för öppna, då vinglar mina hälar åt fel håll. Äh. Jag hatar skor helt enkelt.
Då lämnar vi fötterna och går upp till rygg och bröst. Många kvinnor vill ha stora bröst. De vill så gärna ha stora bröst att de hostar upp en förmögenhet för en bröstförstoring. Jag skulle kunna tänka mig en bröstförminskning. Där snackar vi valuta för pengarna! Nu ska ni inte inbilla er att det är jättemeloner som Skrivarmamman dinglar runt med men de är tillräckligt stora för att vara jobbiga. Speciellt i kombination med min simmarrygg. Nej. Jag är ingen simmare. Jag har bara fått en extremt bred rygg. Just där ryggen är som bredast, där är brösten som störst. Fast på andra sidan kroppen då. Självklart. Detta gör att fina små blusar, koftor och klänningar sällan göre sig besvär hos mig. Varje gång jag får för mig att prova en läckerbit så blir jag lika besviken. För vad jag vet är det inte snyggt när knapparna glipar. Ja. Jag har hollywoodtejp. Ja. Jag använder hollywoodtejp. Men det finns kläder inte ens hollywoodtejp biter på. (För dig som är plattbröstad och har en rak, normal rygg kan jag berätta att hollywoodtejp är dubbelhäftande och den använder sådana som jag för att slippa glipor i klädseln). Finns på Twilfit.
Plötsligt känns det som att jag har bloggat om det här förut. Jag får en känsla av déja vu...
Sedan har vi degmagen. Den kan jag nog inte skylla någon skapare för. Den är helt mitt eget verk och det är ju det värsta. Kan ju inte hävda gravidmage tre år efter senaste förlossningen. Nästan 3,5 år. Shit. Illa.
Summan av kardemumman är alltså: Inga nya skor. Inga nya kläder. Plånboken är glad. Jag är sur.
lördag 10 april 2010
Försökte shoppa
Upplagd av Pernilla kl. 17:51 7 kommentarer
Etiketter: klädbekymmer, kroppsbryderier, shoppa
tisdag 5 maj 2009
Vem har inte gjort sitt jobb?
Det är så märkligt. Inte heller idag hängde det välmatchade, välstrukna och välsittande kläder framme åt mig när jag vaknade.
Upplagd av Pernilla kl. 07:09 2 kommentarer
Etiketter: klädbekymmer
fredag 16 maj 2008
Hushållerska, teaterviskningar och rattfylla
Kan konstatera att bloggen blir lite lätt lidande när man har härligt besök. Det är underbart att ses igen och min vän är helt grym med barnen, trots att hon inga har. Igår när vi skulle iväg stod hon redo med skötväskan på ena armen och ett barn på andra. Full fart i köket också med matlagning och diskning. Helt plötsligt är de vardagliga sysslorna inte lika tråkiga när man kan pladdra och hjälpas åt samtidigt. Idag har vi planerat en tripp till Rosendals trädgårdskafé men eftersom det ösregnar känns det inte lika kul. Men vi åker ändå. Barnen ska få välja presenter i leksaksaffären. Det här är livet, måste nog leta upp hennes flygbiljett och riva sönder den.
Inatt var Lilla E en orolig själ och höll mig och maken vakna i tre timmar. Vi hade behövt dem eftersom vi inte kom i säng i tid igår heller. Nattvaket involverade även sängklädesbyte eftersom hon hostade lite slem efter vällingen och det var inget vi ville dela säng med.
Så 6.37 kommer Stora E in och kör sin teaterviskning som nästan är högre än vanligt prat.
-MAMMA. MAMMA. Jag ska inte vara här.
-Ska du gå upp?
-Ja.
-Okej men du får försöka vara tyst.
-Ja.
Hon viskar ännu högre än förut.
-Men du måste vara tyst!
-Jag ska bara ta mina skor.
-Nej, inga skor som klampar!
-Men jag ska inte klampa, jag lovar.
Jag försöker vara tyst för att hon inte ska prata vidare och väcka Lilla E. Jag vill även somna om lite.
-Mamma. Jag ska ha äppelklänningen på mig.
Innan jag hinner tänka mig för talar jag om att det är byxdag idag.
(Vi kör varannan dag för jag är trött på prinsesslooken). Hon får ett utbrott. Jag gör som jag hatar när föräldrar gör. Jag ger upp. Jag låter henne ha klänning. Vill ha tyst och lugn och ro.
-Mamma. Jag ska välja trosor också.
Varpå hon drar ut lådan som låter.
-Jag ska ha prinsesstrosor.
Vid det här laget blir jag lite lätt galen. Drar med mig hela troshögen in i badrummet och hon får där välja. Alla prinsesstrosor ligger i tvättkorgen. Hon väljer andra utan utbrott. Kors i taket. Hon går in i vardagsrummet för att pyssla och jag går tillbaka för att sova.
Hon öppnar och stänger våra skåp som vi har i vardagsrummet. Kommer in i sovrummet igen.
-Mamma. Får jag titta i mitt stora album?
Jag inser att hon redan har plockat fram albumet (från skåpen) och egentligen ska visning av album ske av en vuxen men jag är trött och irriterad. Hon får.
Det blir lugnt en stund. Sedan dyker det upp andra ärenden. Till slut lyckas jag sparka upp min käre make som ändå måste upp till jobbet, och jag får somna om. Då vaknar Lilla E... Får dock upp henne med de andra och somnar om.
Drömmer att jag åker fast för rattfylla. Jag vaknar helt förvirrad. Jag dricker inte ens två klunkar alkohol och kör därefter. Att jag skulle åka fast för rattfylla är lika troligt som att....???? Att fiskar skulle ta över världen... Eller något.
Nu väntar en ny härlig dag och vad hände med sommaren från förra helgen?
Upplagd av Pernilla kl. 08:52 1 kommentarer
Etiketter: klädbekymmer, rattfylla, rosendals trädgårdskafé, teaterviskningar