Utpressning

Jag är utsatt för utpressning.
Det började inatt 04:43 då jag tvingades springa in i tjejernas sovrum och lyfta ut Lilla E. Hon hotade nämligen med att skrika om hon inte fick sin napp. Nappen fanns ingenstans. Lilla E placerades hos sin far och jag påbörjade sökningen. Hittade till slut nappen på golvet. Allt lugnt. Trodde jag.

Hon hade inte legat mellan oss mer än två minuter och så fortsatte hon sin utpressning. Hennes fötter på min rygg, ett starkt spjärn och så flyttades jag några centimeter. Då flyttade hon snabbt efter. Låg tätt mot min rygg. Jag suckade och tänkte att det får väl vara okej, jag kan sova ändå. Slöt ögonen. Gosade in mig skönt i min kudde. Började somna om.

Då vaknade nästa.
"Kissa," skrek hon.
Det här är också en form av utpressning. Hon vet att vi kommer springandes när hon skriker det ordet. Av någon anledning är vi rädda för att det ska hamna i sängen. Och det är hade ju varit tråkigt eftersom vi bytte till nya lakan senast igår kväll. Jag sprang upp och följde med på toa. Försökte luras. "Nu får du sova gott tills det blir morgon". Bara det att morgon för Stora E är runt 4:30 om man har otur. Hon gick på min fint en stund, gick och la sig och var tyst. Men snart hörde jag hur hon började röra sig där inne och satte på sin förbenade melodifestivalskiva. Det var ont det gör ont och det var håll om mig och allt möjligt där emellan. På hög volym klockan 5 en måndagmorgon. Med kalla fötter i ryggen och 2o centimeter säng som marginal.

När Stora E en timme senare krävde "frokost" gick maken upp. Jag sneglade på hans lediga tredjedel av sängen en orkade inte flytta på mig. Jag låg kvar på min lilla ruta med Lilla E fastklistrad i nacken. Jag försökte tänka att om tio år kommer hon inte vara intresserad längre, det är bäst att njuta så länge det varar. Det fungerade.