En historisk dag

Idag är en historisk dag!

Inte bara för att vår förstfödda fyller 5 år idag. Nej, det är en historisk dag för att hon dessutom fick bli väckt. Det har inte hänt många gånger under hennes liv... Jag vaknade 06:07 och skyndade mig att väcka maken och min syster som var här på besök. Vi hann! Hon sov!

Det var underbart att få traska in med presenter och tända ljus och sjunga. Och ingen vaknade. Vi sjöng och sjöng. Till slut fick vi liv i Stora E. Hon gnuggade sig i ögonen och vaknade fort, slet upp paketen med väldig fart. Lilla E fick vi bryskt lyfta upp, inget väckte henne...

En historisk dag. För fem år sedan var jag nybliven mamma som fumlade med första blöjbytet. Nu har jag en Pippi Långstrump som springer omkring på sin förskola. Coolt.

Vårt dagliga bröd

Ibland är den här bloggen en mammablogg.
Ibland är den en shoppingblogg.
Ibland är den en matblogg.
Ibland en författardrömmarblogg.
Idag är den allt i ett inlägg. En del kallar mig schitzofren, jag kallar mig effektiv.


När jag och Stora E var på väg till Junibacken så stannade vi till vid Gamla Enskede Bageri och införskaffade bröd. Jag är helt galen i det här knäcket, äter det som godis. Det är tokmumsigt! Stora E tittade stort på kanelbullarna och snälla mamman köpte en åt henne, att ätas i bilen. Hon tog en tugga och spottade ut, det var äckligt. Antagligen för många naturliga produkter för en unge som älskar Pågens kanelsnittar... Jag åt gladeligen upp bullen på väg mot Djurgården.

Vi hade en härlig dag och fick se både Karlsson och Pippi. Vid ett tillfälle satt vi i Rut och Knuts lilla "hus" och jag läste för Stora E ur en bok. Mitt i avbröt hon mig och sa: "Mamma, den här är jätteskitlång". Eh...? Jag tolkade det som att vi inte skulle läsa mer ur den. Dagen avslutades med svängig sångstund och shopping av böcker och en liten pippidocka. Hemma hade sjuklingarna mest sovit på soffan.

Annars hade Denise Rudberg ett intressant inlägg idag. Jag har börjat tänka mer och mer på det här med skrivprocessen, förr tyckte jag när jag läste en bok att "det här kan väl jag också svänga ihop" men nu när jag går skrivarkursen och lär mig vad som krävs så har jag blivit väldigt mycket mer ödmjuk inför det hantverk som skrivandet faktiskt är.

Premiär på ÖF

Bilden lånad från http://www.svenskakyrkan.se/

Idag var det premiär för Lilla E på öppna förskolan. Jag är lika förundrad idag som för tre år sedan, då jag var där sist.

T.ex. över sångstunden. Alla vuxna sjunger glatt och gör rörelser till samma gamla låtar. Jag tittar mig omkring och undrar om det är någon annan som känner sig bara liiiite, liiiite löjlig?

Funderar också över ÖF-fröknarna som är lika entusiastiska som de var för tre år sedan, över samma sånger och samma rörelser. De har till och med samma avslutningslåt, Pippi Långstrump, som de hade då. Har de haft någon annan under tiden eller kör de på med samma koncept?

Jag undrar också hur man orkar jobba på det här sättet, dag ut och dag in? Själv skulle jag inte fixa det, jag är lite imponerad över hur de ser glädjen i jobbet trots bristen på variation. Skön arbetsdag dock, de slutar ju redan 11.30... I could do that.

Lilla E stormtrivs, hoppar, klappar och skrattar högt under sångstunden och efteråt springer hon omkring och testar alla leksaker och "pratar" med alla barn och vuxna. Så härligt att se!
Om hon bara visste att jag har hållit henne ifrån den här guldgruvan såhär länge...