Jag är lite förundrad. Vi var i ett köpcentrum idag. Det första som mötte oss var två representanter för SD som stod och ville ge oss någon slags tidning som de har presterat. "SD-demokraten". Jag tittade stint på den ena och sa till henne "Ni borde skämmas". När vi hade gått en bit in centrumet var de där igen. Då tittade jag ännu mer stint och sa "Aldrig i hela mitt liv, ni borde skämmas!" Fick ett hånleende tillbaka. Blev så irriterad att jag helst av allt ville spotta på dem men jag är ju inte sådan. (Tror jag). Bredvid dem stod något minoritetsparti som ville att man skulle stoppa SD och egentligen borde jag ha tagit deras info för att stötta dem, MEN.
Jag är totalt emot att någon ska pracka på mig deras åsikter. Jag är fullt kapabel att själv ta reda på vad jag vill veta, jag behöver inte påprackas propaganda.
SD erbjöd i alla fall inte mina barn saker, det gjorde både Moderater, Socialdemokrater och Centerpartister. Det var ballonger, vimplar och något mer. De vände sig direkt till mina barn. Jag tittade bestämt på dem och sa NEJ TACK. Mina barn får göra reklam för olika partier när de själva kan ta reda på vad partierna står för, och själva kan ta ställning.
Just nu vet mina barn bara att man inte ska rösta på SD och mer än så tänker jag inte påverka dem. (De undrade ju varför jag sa sådär till den där tjejen så jag fick pedagogiskt och fint förklara lite väl valt ur SD:s partiprogram). "Men mamma, de är ju elaka!"
Igår hamnade jag dessutom i en politisk diskussion på en väns FB. Hon hade skrivit en kommentar om en partiledare som jag höll med om. Trots att jag inte har tänkt att vara politisk på FB så kunde jag inte låta bli. Och så var det en som tyckte totalt tvärtom - eller inte egentligen. Orkar inte gå in på detaljer. Jag känner inte honom och han känner inte mig. Han vet inte var jag kommer ifrån (bakgrund) och vice versa. Ändå hoppade han på mig och visste exakt hur jag hade kommit fram till mina åsikter. Sådant stör mig. Jag respekterar att du har din åsikt, jag prackar inte på dig min. Låt då mig ha min. Okej. Om du är rasist har jag jävligt svårt att hålla tyst men annars kan du få tycka nästan vad du vill. Det är okej.
Och på tal om FB. Det är så roligt (?) med alla som självklart postar sin åsikt och antar att alla andra ska tycka likadant. Varför?
Och en sak till. Varför är det plötsligt okej att skylta hur som helst? När småföretag sätter upp skyltar om specialerbjudanden får de böter men när partier skräpar ner överallt gör det inget?
Ska bli skönt på måndag när det här är över. Puh!
lördag 18 september 2010
Det här med val, åsikter och politik
Upplagd av Pernilla kl. 14:24 8 kommentarer
tisdag 11 maj 2010
Politikhörnan
Jag är jättesugen att rösta rödgrönt. Verkligen. Varför denna jakt på folk som bor i hus? Det drabbar inte de personer som de rödgröna "vill åt" (ja, jag upplever att de vill åt), det drabbar ganska många vanliga medelinkomsttagare och antagligen mest pensionärer som har köpt sitt hus för länge, länge sedan och nu ser hur taxeringsvärderna bara går upp och upp.
Och så är det det här med RUT. Varför dra undan ett avdrag som genererar massor av jobb? Jag fattar inte. Jag fattar grejen med att alla inte tycker att det är okej med folk som städar åt en men jag fattar också att många har lyckats starta egna företag och försörja sig och ge andra jobb på att just städa åt andra. Framförallt många invandrarkvinnor som kanske inte alltid har lättast att hitta jobb. Då är det ju dumt om de lyckas hitta ett själv och kan jobba utan att jobba svart och inte ha något skydd.
Men vad vet jag. Jag är väl inte tillräckligt politisk kunnig eller insatt för att förstå logiken.
Upplagd av Pernilla kl. 10:13 8 kommentarer
Etiketter: politik
onsdag 6 maj 2009
Uh uh
Det höll på att bli en dag utan blogginlägg. Det går ju inte. Det är bara det att jag har haft fullt upp idag. Vår kommun ska banta bort en massa tjänster i skolorna och föräldrarådet i skolan där vi har våra barn (ej där jag jobbar) har initierat en mailprotestaktion. Mailen går varm och det är stort engagemang.
Jag tycker att det är intressant hur man kan tänka så kortsiktigt.
Nej. Jag tycker inte att det är intressant. Jag tycker att det är förskräckligt. Inser man inte att det man sparar in på idag, det får man med största sannolikhet betala för om några år? Ser man bara siffror? Inga människor? Ser man inga små parvlar som får trängas i jättegrupper och missa viktig kunskapsinhämtning de allra första åren? Ser man inte tonåringar som hamnar på glid för att det inte finns resurser att stötta dem? Varför är politiker blinda?
Ja hörni. Imorgon väntar en ny arbetsdag då jag med rätt dåliga resurser ska försöka ta hand om Sveriges framtid. Det är inte helt tacksamt, speciellt inte när man har sådan bra stöttning från sina högsta chefer.
Upplagd av Pernilla kl. 22:37 0 kommentarer
Etiketter: politik