Man försöker

Man får med sig den ovilliga, prickiga, kliiga tvååringen till hennes säng.
Man får ner henne i sängen.
Man sitter bredvid och sjunger "Lille katt" på beställning.
Man klappar på huvudet och blir klappad på armen och dragen i örsnibbarna.
Man finner sig i tvååringens sätt att tanka trygghet.
Man sjunger alla verser i "Lille katt".
Man gungar samtidigt huvudkudden så att det känns mysigt och ombonat för tvååringen.
Man ser efter en lång stund hur tvååringen har slappnat av och verkar befinna sig i sovande tillstånd till slut.
Man hummar "Lille katt" en liten stund till, för säkerhets skull.
Man reser sig från golvet försiktigt försiktigt.
Man slår knät i docksängen som slår i elementet och allting låter.
Man ser hur tvååringen inte längre sover utan istället tittar upp och börjar klia sig i huvudet igen.
Man börjar om.

Måndagen har börjat

Och vi har varken toalettpapper eller lunch hemma. Jag måste släpa med mig den smittsamma Pricken till affären. Beware Monday shoppers! Fast vi slöar en stund till. Njuter av att vi kan. Pricken har gjort någon slags bioinstallation.

Pricken

Vi kallar henne Pricken.

Inatt har det kommit ännu fler, några i ansiktet också. Duktiga mamman ringde doktorn igår och fick i alla fall ut lite Tavegyl. Kanske lindrar det något.

Trodde i min enfald att medicinen även skulle göra Pricken trött men hon vaknade klockan 5, lite tidigare än vanligt. Och den här mamman har i vanliga fall ytterst svårt att somna om vid 5, och med tanke på nedanstående to do list är en omsomning helt utesluten. Sker lite för många processer en trappa upp just nu.