...kommer snart leda till en akut inläggning av mig på psykakut eller liknande.
Ikväll har jag nattat mina barn med att skrika på dem. För att jag inte orkar mer just nu och det är helt rätt att rikta min frustration på dem då. För att jag behöver göra tusen saker men inte ens kan gå in på ICA och handla ens en endaste liter mjölk. Livet är lite jobbigt hos oss nu så då belönar jag mina barn med en skrikig harang om hur trött jag är och hur jobbiga de är. Det känns verkligen helt otroligt bra. Idag blev jag anställd pedagog i en kommun. Hoppas att du inte har ditt barn i den skolan, jag känner mig verkligen proffsig just nu...
Först blev jag uppsagd. Två dagar senare fick Stora E vattkoppor och jag blev inlåst en vecka. Det var ju inte så att jag hade ett jobb att gå till så att begära att maken skulle vabba hade ju varit rätt befängt.
Under tiden skrev jag ansökningar och rände sedan på intervjuer i två veckor. Så blev det klart med jobb och jag kunde andas ut. Och i måndags smidde jag planer för min lediga vecka innan jullovet för barnen startar.
I måndags kväll fick Lilla E vattkoppor. Så nu är jag inlåst igen.
Idag har det varit helt hysteriskt med Lilla E. Hon har jätteont, det är verkligen synd om henne och allt det där men jag börjar känna mig matt. Hon hänger på mig konstant, och drar i mina örsnibbar för det är så hon gosar. Släpper jag ner henne blir hon ledsen och gråter otröstligt.
Vi får inte sova på nätterna för det kliar på henne och hon är ledsen och kan inte sova. Vi är maktlösa, vi kan inte göra något. När vi väl har somnat vaknar Stora E och blir sur när hon inte får göra som hon vill klockan 5 och väcka oss alla andra. I snitt har vi väl sovit 2-3 timmar per natt sedan i måndags natt.
Min man sliter med sitt jobb och sitter uppe till 01 på nätterna och jobbar ikapp. Sedan springer han mellan vårt och barnens sovrum och lugnar Stora E som drömmer mardrömmar och ropar på PAPPA. Sedan rusar han hem mellan möten för att ta hand om Lilla E medan jag går på nytt jobb och skriver på papper och går på luciatåg med Stora E. Sedan hjälper han sin far och min far för de behöver också honom.
Under tiden jag har skrivit det här har jag ränt in i barnens rum ungefär åtta gånger för att klia på Lilla E som konstant skriker AJ och kliar på sina koppor. Även för att fylla på vatten och höja och sänka Amy Diamond som i alla fall ger mina barn lite skönsång på kvällskvisten.
Nu ska jag fixa presenter till dagisfröknarna imorgon. Jag har sååå stor lust.
Fast nu skriker Lilla E igen. Jag orkar inte ens resa mig upp.
torsdag 18 december 2008
Vård av sjukt barn
Upplagd av Pernilla kl. 19:38 13 kommentarer
Etiketter: sjuka
lördag 19 april 2008
Hur man blir sjuk
1) Går och lägger sig försent för många dagar i rad.
2) Går upp för tidigt för många dagar i rad.
3) Läser för många kurser samtidigt.
4) Somnar en fredagkväll i soffan när barnen nattas av dess fader. Sover i nästan två timmar.
5) Kan inte sova på natten och missar massor av timmars sömn.
Efter detta kan man räkna med att må lite halvtråkigt. Känner mig febrig men inte enligt termometern. Sitter liksom precis under ytan. Fick skippa mitt lördagsjympapass idag. Buhu.
Vi hade en inplanerad shoppingtur som jag verkligen inte ställde in (Tack J&J för trevligt sällskap och härlig discount). Tjejerna har nu det mesta av sommargarderoben fixad.
Lilla E fick en snygg baddräkt från Katvig och jag håller på och mäter henne och den för att avgöra om den passar. Den är plomberad. Hon är lite mitemellan storlekar och den större var såklart slut. Och jag blev kär.
P.S. Intresseklubben kan notera att den passade! Hon är jättesöt i den. Kändes dock lite opraktiskt med knäppning i grenen, hon är ju stor nu...
tisdag 8 april 2008
Ändrade planer
Just precis nu skulle hela familjen ha suttit i bilen och sakta men säkert brummat upp till Trysil. Våra vänner är redan där och väntar i en stor stuga med massa sovrum och bastu. Men här hemma ligger 50% nerbäddade i feber så det ser inte ut som att det blir någon skidresa för oss i år. Så typiskt, vi har inte varit sjuka på länge nu...
Stora E är ledig från dagis och frågar hela tiden när vi ska åka till fjällen. Hon har ju laddat i flera månader för det här... Så för att pigga upp henne och mig tänkte jag att vi skulle tillbringa dagen på Junibacken. Känns ju inte helt fel, få en mysdag med stora tjejen själv, mitt i veckan. Sjuklingarna får ta hand om varandra. En sådan elak fru är jag.
Upplagd av Pernilla kl. 07:53 2 kommentarer
Etiketter: feber, fjällen, junibacken, sjuka, trysil