Tempus

Mina barn har så bra koll på det här med tempus och modus och allt vad det heter. Jag vet inte om det är för att de är genier eller om det är för att mamma är språkfröken. De kan alla möjliga komplicerade konstruktioner. Här följer några exempel ur vår vardag:

"Jag hade den!"
Ett solklart fall av pluskvamperfekt. De vet båda att det betyder att de hade saken förut, i förfluten tid. Dock eh.. kanske de inte nödvändigtvis vet att det innebär att de inte längre får ha den aktuella saken.

"Släpp den!"
Imperativ. Vi är bra på imperativ hemma, det är ett finare ord för uppmaning. Jag kan också: "Kom!" "Sluta!" "Sov nu!"

"Jag satt där!"
Imperfekt. Återigen, stenkoll på vad som hände i det förflutna men inte lika bra koll på vad det innebär för dem i nuläget.

Min dotter är ett språkgeni

Stora E fick filmen "Barbie och Diamantslottet" i födelsedagspresent. En riktig höjdarrulle, jag lovar. Hon älskar den. Nu har hon sett den på svenska ungefär en gång om dagen sedan hon fick den i måndags. Det blir ju max 5 gånger. Igår skulle hon se den på engelska och det tyckte jag var pedagogiskt och bra. Hon fattar ju vissa ord.

Idag vill hon se den på finska. Okej att jag har finskt påbrå men mitt finska vokabulär sträcker sig till max 10 ord. Eller nej, kanske 20. (Jag kan ju räkna till 10 och lite mer). Nu sitter hon och tittar på filmen på finska och jag hör hur de säger kiitos någonting (eller hur man nu stavar det) och hon säger "tack så mycket". Och vad de än säger så kommer det någon liten översättning från unga fröken.

Alltså, är hon inte för duktig min Stora E? Snart tar hon över världen.

Mala educación?

Jag är lite oroad för min yngsta dotters språkutveckling.
Är det normalt att en 1,5-årings vokabulär består av ord som:

Ga (glass)
Godi (godis)
Bullä (tolka själv)
Sips (chips)
Bumpa (Bolibompa)
Pingo
Moomin
Pippi
Zlaaatan

Dessa ord lärde sig storasyster långt senare i livet. Godis smakade hon inte förrän hon var nästan tre år, hade till och med gått att dröja längre. TV fick hon knappt se förrän hon var ungefär tre heller. Eh, jo. Har ett svagt minne av vissa Teletubbiesvisningar för att mamma skulle få lite lugn och ro.

Trots den dåliga uppfostran som "nummer två" får utstå så är hon både språkkunnig och artig. Bl.a. kan hon säga "nein" och "bye bye". Hon säger oftast tack när hon får något eller vill ha något. Så helt orolig kanske jag inte behöver vara...

*Mala educación = dålig uppfostran och en mycket stark och bra film av Almodóvar.