Inlägg
Alla kommentarer
Se hit alla tv-produktionsbolag. Jag har en programidé som jag bjussar er på mot att jag får vara en av de tävlande.
Nu har vi tröttnat på Top Model, So you think you can dance, Idol och det där designer/skräddarprogrammet jag inte minns vad det heter. Nu vill vi ha hard core underhållning. Det är dags att vaska fram Sveriges bästa nya författare!
Antagningen består dels av i förväg inskickat material och om man passerar det testet (utom jag då, jag har en fri plats eftersom jag har kommit upp med idén) kommer man till en audition då de tävlande får sitta och göra olika skrivövningar under ledning av Sveriges ledande skrivarcoacher. Detta läses sedan upp och juryn avgör om man kommer vidare eller inte.
På liknande sätt kommer man att öva under tävlingsveckorna. Olika uppgifter varvas med nätverkande mingelpartyn där de tävlande får försöka imponera på olika förläggare och andra inflytesrika personer. Parövningar kan också krävas, även om författeriet är ett ganska ensamt yrke. Här ska man övas på att ge och ta kritik.
Sedan är det en större uppgift varje vecka som man ska klara av. Det kan vara ett ämne eller olika antal ord. Stor tävling varje fredag och en efter en slås författarna ut. Till slut står det mellan två eller tre författarwannabes och det blir stor final. Den vill jag inte avslöja alla detaljer om i det här läget.
Så vad säger ni? Tv3, vi har tröttnat på Ankan nu - här är er chans!
Vadå? Trist att filma skrivprocessen? Lågt underhållningsvärde? Inte intressant att titta på när någon stryker ord och sedan hamrar på nya? Nu tycker jag att ni är lite trångsynta faktiskt.
Okej. Jag kanske kan lite. Jag har just skrivit slutet på min bok. Plötsligt blev slutet solklart. Jag har haft lite olika att fundera på men nu var det bara där. Fick bara skriva ner. Det blev bra. Nu är det bara resten kvar.
24 998 ord nu. Jullov är bra.
Eller hur man nu skriver det där.
Jag känner att bubblorna och läsning till 01:30 igår tar ut sin rätt. Jag är trött. Jag har ingen energi och då kan man ju tycka att det är bra att vila sig lite. Men det går ju inte dagen före nyårsafton när man har bjudit hem folk. Maken fick för sig att jobba lite på förmiddagen och sälja sin gamla bil nu på kvällen så den är han och byter däck på. Däremellan var jag och slogs med folk på Maxi.
Sedan kom jag hem och började sura på mina barn. De vägrar att städa, de vägrar att äta, de vägrar att sitta still. Och jag vägrar att vika en tum för jag är supersura sunk-Pernilla idag.
Imorgon är en annan dag. Nu ska jag gå och bli dundersupermegasura sunk-Pernilla för trots minst 10 tillsägningar har de inte lyckats plocka upp en enda pinal i sina tre rum. Det blir sopsäcksvarning, sedan blir det nog sopsäck på riktigt.
Har ett fullt bubbelglas och bra musik på Spotify. Måste dock skriva om en hel del ord märker jag... I detta inlägg, inte i boken. Ja. Jag är onykter. Men måste reflektera lite.
Låtskrivare. De är genier. Författare har flera hundra sidor på sig att berätta sin historia. Låtskrivare har pyttelite plats och ändå finns det så många bra låtar. Jag älskar låtar som berättar en historia. Sitter just nu och njuter av "Jesse" . (Det är ju världens story. Jesse som ringer klockan 05 och målar upp sina drömmar och killen dras med. Typiskt lättmanipulerad man). Men ändå. Man ser ju hur lätt som helst framför sig hur han vaknar när hon ringer och hur han ser deras husvagn framför sig. Jag ser stranden, katten och allt. Det kryllar av sådana här låtar som ger mig massor av bilder och tankar. Då har man som låtskrivare lyckats.
För övrigt har jag ett spotify premium konto och det är ändå reklam?! WTF?!!! Dåligt.
Fan vad svårt det var att stava ikväll. Eventuella stavfel beror inte på mig, de beror på Rotari.
..och ihop i 17:
Han fyller på mitt bubbelglas när det blir tomt.
Han tycker att jag har världens finaste kropp fast jag har degmage.
Han lägger upp en spellista på mitt spotifykonto som innehåller bl.a. Belinda Carlisle, Jarabe de Palo och Trance Dance. Och Barbie Girl.
Han masserar mig när jag vill. Och han gör det bra.
Han ger mig Brothers & Sisters i julklapp. Och fina smycken.
Han säger åt mig att gå och skriva så badar han barnen så länge.
Han går upp på nätterna när barnen skriker på honom. De har slutat ropa på mamma.
Han åker med mig till Spanien så fort jag vill.
Han slänger ihop ett barbieskåp på ett par timmar och hade lätt kunnat bygga hela vårt hus. Lätt.
Frågan är bara varför han har stannat hos mig i 17 år....???!!!
Fast jag har inte ens gjort fotspåren än. Men ändå.
För ett tag sedan sa Stora E:
-Jag ska bli en sån som skriver böcker när jag blir stor.
-En författare?
-Ja. Det verkar vara ett skönt jobb, då får man stanna hemma och skriva och skriva.
Redan där kände jag "That's my girl!"
Och häromdagen slutförde hon sin bok med två kapitel som heter "Boken om den lila prinsesan".
Det handlar om Prinsessan som leker "kuragöma" och gör sig illa men då kommer kammarjungfrun (rättstavat till på köpet) och "prinsesan" får plåster. Hon har både dialog och berättare i boken. Dessutom har hon noggrant numrerat sidorna. Med bakåtvända siffror. Dock är intrigen lite lätt inspirerad av tv-programmet "Den lilla prinsessan" (Eller vad det heter) men det gör inget. Det är ju så man börjar. Genom att härma.
Så igår sa hon till mig:
-Mamma. Jag ska ju bli författare när jag blir stor. Men jag är ju redan det för jag skriver ju lite böcker och så.
Precis. Och jag är ju redan författare för jag skriver ju lite blogg och lite böcker och så.
Snart är vi båda utgivna!
För sju år sedan vaknade hon tidigt, konstigt nog utan fjärilar i magen. Innan hon steg upp väckte hon honom försiktigt.
- Det är dags nu.
Han var snabbare att väcka än vanligt. Det var ju ingen vanlig dag. Det var dagen då de två skulle bli en. De skulle förenas i äktenskap och lova varandra att älska både i nöd och lust.
Shit. Det blir nog ingen höjdarförfattare av mig. Vi har bröllopsdag idag. Det var det jag ville ha sagt. Vi har bett barnen om en present. Att inte bråka och tjafsa på hela dagen. De säger att vi ska få det. MOHAHAHAHAHA.
771 små ord blev det idag.
Och ungefär tre glas vin.
Och tre telefonsamtal som störde, fast jag tyckte om de som ringde.
Och så borde jag faktiskt stänga av nätet när jag skriver. Men... Jag får stressutslag om inte nätet fungerar. På riktigt. Min man är lite orolig över mitt internetberoende men jag låtsas att jag har det under kontroll.
Nu ska jag bevisa det och gå och sätta mig hos honom i soffan. Ska bara kolla några bloggar först. Och mina mail. Och FB.
och dricker vin. Blir nog bra då. :) Har såklart börjat med att stryka lite ord, bl.a. en hel dialog som jag skrev igår. Suck.
ligger jag på nu.
Nu ska jag fixa lunch och baka scones. Vi får besök från Skövde strax. Ska bli himla trevligt!
I en timme har jag nu läst och strukit ord. Ändrat små saker här och där. Jag ligger nu på 20 770 ord, när jag började var jag på 20 815 ord. Är jag lite fixerad tycker ni? Ja. Det är jag. Det är ju för att antal ord är mätbara. Det är svårare att mäta om det är bra eller dåligt.
Skriva är tydligen lika med att läsa. Fattar inte varför jag inte bara kan börja, varför har jag sådan lång startsträcka jämt?
Fem år har gått. Jag har tänkt på dem idag. Jag hade ingen nära där men alla känner någon som känner någon. Precis som med Estonia.
På samma dag började Stora E gå. Hon var då en glad och go liten ettåring. Nu ligger hon i sin säng och är sex år och har kärleksbekymmer.
.gif)
