Har ett fullt bubbelglas och bra musik på Spotify. Måste dock skriva om en hel del ord märker jag... I detta inlägg, inte i boken. Ja. Jag är onykter. Men måste reflektera lite.
Låtskrivare. De är genier. Författare har flera hundra sidor på sig att berätta sin historia. Låtskrivare har pyttelite plats och ändå finns det så många bra låtar. Jag älskar låtar som berättar en historia. Sitter just nu och njuter av "Jesse" . (Det är ju världens story. Jesse som ringer klockan 05 och målar upp sina drömmar och killen dras med. Typiskt lättmanipulerad man). Men ändå. Man ser ju hur lätt som helst framför sig hur han vaknar när hon ringer och hur han ser deras husvagn framför sig. Jag ser stranden, katten och allt. Det kryllar av sådana här låtar som ger mig massor av bilder och tankar. Då har man som låtskrivare lyckats.
För övrigt har jag ett spotify premium konto och det är ändå reklam?! WTF?!!! Dåligt.
Fan vad svårt det var att stava ikväll. Eventuella stavfel beror inte på mig, de beror på Rotari.
tisdag 29 december 2009
Äh. Sova är för veklingar.
Upplagd av Pernilla kl. 23:26
Etiketter: babbel, very much babbel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
annars brukar kapitlen man skrivit ihop med rotari bli alldeles förträffliga. det gäller bara att hålla sig på rätt sida om glasantalet...
Idag ska jag plåtas för pr-bilder! Lyllos lyllos mig! Så nu måste jag sminka mig i 2 timmar. Minst.
Puss
Tror att det var just glasantalet som blev lite fel.. :)
Men nu är jag på den igen. Boken. Och inga PR-bilder här inte. Lyllos lyllos dig. Men det är du värd. So very worth it. ;)
Skicka en kommentar