Jag går in på 75.

Om du är småbarnförälder så förstår du direkt vad det handlar om. Igår var jag på ett trevligt möte i stan och passade på att slinka in på H&M som låg där så påpassligt. För som småbarnsmamma är man väldigt effektiv och är bra på det där med flera flugor i en smäll.

Jag tittade på kläder bredvid två mammor som stod och pratade över sina barnvagnar. Återigen fick jag det där helikopterperspektivet som jag lättast får när jag går själv, utan mina barn.

-Ja, jag går in på 75.
-Vad skönt!
-Ja, det är ju så mycket man ska hinna.
-Ja, man vill ju inte komma hem jättesent heller, då är de trötta och man vill ju hinna ses lite.
-Ja, det är ett jäkla race att hämta, lämna och jobba.
-De blir ju så trötta på eftermiddagarna också.

Och så vidare. Jag gick en sväng i affären och på väg ut hörde jag att de fortfarande diskuterade arbets- och dagistider. Med djupa suckar.

Den här konversationen har jag hört hur många gånger som helst, i olika varianter. Jag har deltagit i den, jag har också låtit sådär logisk och engagerad. När jag står bredvid och lyssnar samtidigt som jag tittar på fula kläder blir jag mest irriterad och upprörd.

Jag har hittills jobbat heltid sedan jag fick barn, men det var som lärare som visserligen har 45-timmars vecka men tio av de 45 timmarna kan jobbas hemifrån. Plus 12 veckors lov. (Därför 45-timmars vecka vill jag understryka, loven fås inte gratis). Men nu ska jag jobba 8-17. Det hör man ju själv. Jag får åka klockan 7:15 och kommer hem 17:30. Det går ju inte. Nu kommer jag förhoppningsvis kunna flexa och jobba hemifrån och dona men jag kommer inte att få mycket tid över till annat än att jobba och hinna tjata på mina barn att de ska klä på sig på morgonen och klä av sig på kvällen.

Är det bara jag eller är det någon annan som kan tycka att det här inte borde ligga på mammornas (och i vissa fall pappornas) axlar? Varför ska vi behöva få lägre pension, lägre lön och mer skuldkänsla för att vi smiter från jobbet? Varför kan vi inte korta arbetsdagen?

Är det helt galet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv? Om alla fick loss fler timmar per dag till annat än att jobba, då skulle nog samhället se bättre ut. Tonårsföräldrar kunde finnas hemma när deras barn kom hem från skolan. De kunde faktiskt hjälpa sina barn med läxorna. Folk kunde städa sina egna hem, lära sina barn att man tar hand om sin egen skit. Folk utan barn skulle slippa känna att de minsann får slita hela tiden när de där slöhögarna går hemma och latar sig och skyller på barnen. Folk med intressen skulle ha tid att utveckla dem. Personer med äldre föräldrar kunde kanske hinna hälsa på dem någon eftermiddag och ta med dem ut på en promenad så att de slapp sitta i sina äldreboenden och tyna bort. Är det så fel? Är det helt omöjligt? Att korta arbetsdagen två timmar för alla?

Jag går in på 100. Jag blir provanställd i ett halvår. Det är lågkonjunktur på G. Jag vill gärna inte bli arbetslös när vi ska bygga ett dyrt hus. Jag går in på 100. Maken får gå in på något annat. Mig kommer de inte att se skymten av här hemma.