Inlägg
Inom kort kommer den här bloggen att byta namn. Den kommer att heta "Mamman som bytte jobb och som aldrig fick sova och bara blev tröttare och tröttare och mer och mer frustrerad över att hon aldrig hade ork att skriva ett endaste ord i sin bok och aldrig orkade tänka på att hon inte skulle äta bullar nu igen."
Tillägg lite senare: Runt 15 passerade jag köksregionen på nya jobbet och där fanns en bullängd. Ja. Jag tog en liten bit. Och en Cola light till. Jag är trött damn it!
Tack för oss!
1 timme sedan
.gif)
11 kommentarer:
Lite långt tyckar jag:) KRAM
Tänk vad mycket erfarenhet du samlar på dig! Försök se all tid som du inte kan skriva som ren uppladdning (eller urladdning). Din hjärna jobbar förmodligen hela tiden med att bearbeta dina historier och sen när du väl har tid att skriva kommer det bara rinna ur dig ;-).
Optimisten Frida
Bendel, you think? ;)
Frida. Precis så är det. Boken lever hela tiden men jag tror att det är därför jag blir lite frustrerad, för att jag aldrig får ro att sitta och få ner allt. Tack för pepp!
Ha ha ha, jag har funderingar på samma sak!
Det är bara att koppla på autopiloten. Rätt var det är så är dom 17 år och man undrar vad i hela friden som hände. Tro mig!
Mona, jag börjar inse att du har rätt. Stora E var ju nyss i min mage...
Jag förstår dig! Har nu kommit till insikt att jag inte hinner. Får lägga det på hyllan och vänta till min tur kommer. Jag ska ta mig den turen men inte nu. Läs Stephen Kings bok på egen risk. Den är suveränt bra och rolig men det var han som slutligen fick mig att inse...
Sen är inte du som jag, säkert inte. Du är säkert bara i en tillfällig svacka. Mannen är snart hemma och då också avlastningen. Din historia kommer ut. Och jag vill ha ett signerat ex. I en goodiebg ;). Massa kramar och pepp från en annan trött mamma.
Men, men, man fååår faktiskt äta lite bulle. Ofta. Tillåmed MÅNGA bullar - OFTA! ...om man har det jobbigt. Å det verkar ju du ha det liksom. Sen är det ju vansinnigt gott med bulle.
Boken måste jag läsa sen! Bit ihop bruden - ska kännas att man lever!;)Hihi!
Kraaam
Tant Brun. jag börjar komma till samma insikt. Och ibland får man inse att man kanske inte kan göra allting samtidigt...
Tina, tack. :)
Jag tror att det bloggnamnet redan är taget. Ja, jag är alldeles säker på att jag själv måste ha tagit det... ;-)
Jag sover runt 4-4,5 tim per natt. Och skulle man försöka satsa på litet mer någon gång, kan man ge sig på att det kommer en liten gnom (2-årig eller 4-årig)och krafsar på ens huvud om natten: "Maaammaaa...",
Vi har ett litet tips dock, min man och jag. Vi har ställt in en 1,20-säng i barnens rum. Till vardags fungerar den som mys- och läshörna med tre bamsestora kuddar (från IKEA) och massor med gosedjur. Där läser vi många sagor. Om nätterna kan den agera extrasäng för oss. Kommer ett av barnen (eller båda) om natten, går den av oss som tar honom/henne/båda och lägger sig i barnens rum. Därmed kan åtminstone den andra föräldern få sova vidare den natten. Och sedan försöker vi varva. Extrasängen rymmer åtminstone en trött förälder och ett barn (ibland två).
Kramis från Mia, Businessmorsan
Pust. Allt vi småbarnsföräldrar gör... :) KRAM till dig Mia!
Skicka en kommentar