Kulturkrock

Jag tog ju vabben idag då maken gjorde tre dagar förra veckan. Osynkade barn... När maken frågade om det verkligen var okej att jag vabbade så sa jag att det måste vara okej, han måste väl få en chans att sköta sitt jobb också. Nämnde att jag hade ett möte jag egentligen borde vara med på under eftermiddagen men det får väl gå ändå. Då säger han som har ett jobb ute i riktiga världen:

-Kan du inte vara med på telefon då?

HA HA HA! Jag la mig nästan på golvet och vred mig av skratt. Från att ha suttit på IT-kontoret med outlook med mötespåminnelser och inringningskoder och laptop och mobil och kunnat koppla upp mig, ner mig och in mig var som helst så sitter jag nu i riktiga skolvärlden. Där ska man vara på plats. Är man inte på plats så är man inte på plats. Telefonmöte?! Mohahahaha.

Nä. När mötet hölls var jag ute på barnvagnspromenad. Frågan är om det inte är sundare att jobba så. Hade jag jobbat kvar på IT-företaget hade jag ju gått där och petat med mitt headset (mina öron är inte gjorda för headset, inget passar) och samtidigt försökt vara närvarande med mitt barn. Nu hade jag full fokus på henne och när hon bestämt pekade på biblioteket och sa "gå där" så gjorde vi så.

Ringa in på skolans konferens.... Tihi tihi.