Egoistiskt nattbeteende

Hos mamma sover vi i lillebrors rum. Jag och maken delar en 120-säng och det fungerar bra och barnen sover på madrasser på golvet. Det är lite tillbaka till de gamla goda dagarna i vår första lägenhet. Då hade vi en 120-säng och det var vi nöjda med. Mest för att vi inte hade råd att köpa större.

Det fungerar som sagt bra, när de sover på sina madrasser. Det fungerar mindre bra när de börjar klättra upp till oss. Inatt dök först Stora E upp. Tryckte ner sin femåriga kropp mellan oss. Lite trångt. Övervägde att hoppa ner till hennes madrass men orkade inte. Vaknade en stund senare av att Lilla E stod bredvid sängen men hade överkroppen på mig. Och drog mig i öronen. "Gossa gossa gossa" är hennes mantra medan hon testar hur hårt man kan dra i mammas örsnibbar innan de trillar av. Bestämde mig då för att lägga Stora E:s madrass bredvid Lilla E:s och sova bredvid henne. Gick fint. Lilla E "gossade" på och vi somnade om.

Helt plötsligt vaknar jag av en sur Stora E som tjuter. "Jag vill ha min madrass!!!!" Jag försökte påpeka att hon minsann hade tagit min plats och att det då inte var mer än rätt att jag fick hennes madrass. Nix. Det gick inte hem. Ett utbrott i stil med Vesuvius utspelades och eftersom jag och Stora E är lika temperamentsfulla blev det inte direkt lugnt. Innan jag insåg att det var bäst att jag lämnade rummet en stund hann jag med en rejäl uppläxning där hon fick lära sig ord som egoist och hänsyn. När jag kom tillbaka från min tillfälliga tillflyktsort toaletten hade hon möblerat om med sin madrass och låg och snyftade. Jag la mig och surade bredvid min make som mest skakade på huvudet åt dessa kvinnor han har fått på sin lott att dras med.

Sedan var min dotter den större kvinnan och bjöd in till förlåtande samtal. Jag tog emot den utsträckta handen men var fan sur ändå. Jag är långsint nämligen.