Fina

Idag var det makens hämtningsdag. När jag ringde när jag var på väg hem så hörde jag hur de i bakgrunden skulle välja film och hur storasyster försökte finta om att det minsann var lillasyster som valde igår. (De väljer varannan dag). Det var så skönt att höra konflikten i telefon, där lät den bara gullig. När det bråkades i måndags när maken jobbade sent, då var det inget som var gulligt.

Satt och tittade på dem när vi åt middag. Jag började nästan gråta för de är så himla fina. Jag glömmer det lite ibland, när de bråkar, när de skriker, när jag är trött, när de är trötta, när jag måste gå upp massor av gånger på natten och så vidare. Men egentligen är de ju bara så fina.

Det är nyttigt att komma hem sist ibland.