Inlägg
Två och en halv månad var han. Mamman fortfarande nybliven mamma, säkert rätt sliten i kroppen och trött. Kanske ammade hon hela nätterna, fick inte sova så mycket. Ändå tog hon sig ut, kanske tänkte hon på att lite frisk luft skulle göra både henne, och sonen gott. Hon klädde honom varmt, la honom i åkpåsen så att han inte skulle frysa.
Så gick de på en promenad. På trottoaren. Och så flög det upp en sladdande bil på dem.
Man ska inte behöva begrava sina barn. Det är inte rättvist.
Världens litteratur: Andarnas hus
1 timme sedan
.gif)
6 kommentarer:
Så fruktansvärt hemskt!
får man gissa på att föraren var en 20-nånting som tycker det är kul att sladda med volvon när det är vinter?
Det är en tvär kurva precis där olyckan hände, med en bergvägg på ena sidan. Inte första gången det händer en olycka där. Hastighetsbegränsningen är 50 på den vägen men lätt att få upp fart på raksträckan innan kurvan.
Usch så hemskt.
Stackars stackars familjen. Och stackars stackars föraren. Ingen lär nånsin bli som innan.
Nej usch så hemskt! Sånt FÅR verkligen inte hända! Jag har bloggat en del som såna hemska saker. För det är verkligen obehagligt att bara tänka tanken. Hur överlever man själv?
Ja, det är vidrigt. Håller med er - hur överlever man och vidrigt för alla inblandade.
Tyvärr är det en 70-sträcka där och det är på tok för snabbt att komma körandes när solen står så lågt och det är halt som bara den.
Var där och tände ljus igår, hjärtat gick i tusen bitar. Livet kan vara så fruktansvärt orättvis.
- Jenny, från ön brevid.
Skicka en kommentar