Träffade lite exkollegor igår och flera av oss fick ju nyligen glädjen att söka nya jobb, med varierande resultat... Ett axplock:
En tjej fick höra under intervjun att det största problemet de såg med henne var hennes treåriga dotter.
En annan tjej har fått en galen chef som vägrar att diskutera semester trots att dagis stänger under sommaren. "Din man kan väl passa barnet eller barnet har väl någon mormor eller morfar". Chefen menade att min vän är ny och därför inte ens ska ha semester.
En annan fick veta att "på det här företaget reser vi på helgerna, det är billigare. Och möten i Finland, dit åker man med båt, ej flyg."
En annan fick också höra att det inte var okej att hämta och lämna på dagis (om det skulle ske före 17 och innan 8).
Herregud. Jag undrar hur illa befolkningen kommer att må när vi väl kommer ut på andra sidan om den här krisen. Det är verkligen sunktider då alla måste bita ihop och se glada ut, trots trista attityder och dåliga villkor.
Och just det. Jag ska ju söka jobb nu igen. Känner mig oerhört peppad!
Inlägg
.gif)
