Är det onsdag idag?

Jag vet inte så noga. Jag bara snorar och jobbar som en liten gnu. Men onsdag är ju som torsdag för mig, bara det att det först måste bli riktig torsdag och jag måste jobba ännu mer som en ännu flitigare gnu. (Hur är det, jobbar de så värst bra de där gnuerna eller springer de mest omkring?)

Hur som helst. Den här läraren / mamman / författaren hade tänkt att skriva ett fint inlägg om mina tankar om lärarstatus eftersom det imorse rapporterades på radio att tre av fyra föräldrar skulle avråda sina barn från att bli lärare pga yrkets låga status. Men jag orkar inte. Jag har liksom varit upptagen med mitt lågstatusyrke hela dagen och är nu så slut som man kan förvänta sig när någon lågstatusar.

Dock - jag blir på dåligt humör när jag hör talas om vår så kallade låga status och jag blir på ännu sämre humör när man rankar hur viktiga olika jobb är. Alla behövs. Nästan. Kanske att inte telefonförsäljare gör jättestor nytta. Kanske. Det finns säkert några undantag.

Nu ska jag duscha, slänga mig i soffan och måla naglarna. Imorgon ska jag på mingel så då måste jag vara frisk. Och inte ha avskaft nagellack som jag har nu.

Gonatt!

Jodå

Jag lever. Men jag är lite av en jonglör just nu. Ibland är det väldigt bra att vara förälder och lärare. De samarbetar rätt bra. Om t.ex. en vecka kommer de att samarbeta strålande. Just nu - not so much. Det är slutet på året på jobbet, och det är slutet på året med dagis och skola för barnen. Med allt vad det innebär. Idag picknick på stranden. I regn. (Of course, det är så det går till när jag har saker inplanerade men det var sååå trevligt när det drippdroppade - inget fel på min inställning nu va?)

Imorgon går min dotter ut första klass. Hon har övat på sånger och hon kommer att vara strålande fin. Och jag kan inte gå. För jag ska titta på andras barn som också har övat sånger och kommer att vara strålande fina.

Fan. Jag kan inte gå på min dotters avslutning. Det slog mig med lite mer kraft just nu när jag inser vad det betyder.

I min skola har vi två avslutningar. En för åk 7 och 8 och på kvällen en för åk 9. Däremellan ska jag försöka klämma in  i alla fall en liten glass med mina vackra prinsessor och deras far. Om jag hinner.

Pust. Nu sova. Har ont i halsen och feberkänning. Maken vill att jag ska dricka whiskey men jag har tagit echinagard och ätit glass. Det hjälper nog lika bra.

Ska snart

sätta betyg. Detta hemska återkommer två gånger per år. Hittills har det varit okej, bara två årskurser. Snart blir det från sjuan. Suck.

Jag hatar, hatar, hatar att behöva gradera dessa små fina individer som kämpar och försöker. Och de som kanske inte kämpar eller försöker för att det inte finns utrymme i livet till att göra det just nu, det kan finnas större problem att ta tag i. Det är vidrigt att följa mål och kriterier och sätta en stämpel. Godkänd. Inte godkänd. Med väl godkänd. Mycket väl godkänd.

Snart får jag leg på att jag kan göra det här. Kommer det att kännas lättare då?

Here we go again

Nu klagas det återigen på loven. Jag har hört detta till leda, som lärare är man ju van att bli påhoppad om hur mycket ledigt man har. Det är faktiskt ganska fruktansvärt hur mycket lediga vi är.

Karin Magnusson klagar på att skolbarn har 15 veckors lov plus fem studiedagar per år. Hmmm... I min skola har vi inga 5 studiedagar utspridda under året. Karin föreslår att studiedagarna ska läggas i augusti, innan skolstart. Ja. De ligger där. Och i juni, när skolan har slutat. Vi lärare jobbar två veckor mer än eleverna. En vecka efter de har slutat, och en vecka innan de börjar. Och så jobbar vi innan de kommer tillbaka från jullovet också. En dag, eller två. Det här är förstås olika från skola till skola men såhär har det sett ut på alla jag har jobbat på.

Och höstlovet - det kom till just för att samla studiedagarna för att det inte skulle bli strödagar här och där. Om jag inte har fel för mig. Vi lärare jobbar nämligen då. I alla fall tre av fem dagar.

Jag har hört denna klagan från andra håll också. Problemet är alltid att skolan har så många lov. Jag skulle vilja vända på det. Varför kan inte resten av samhället också få mer semester? Varför är det förbjudet? Vem skulle inte vilja jobba mindre? Problemet ligger inte hos skolan, det ligger hos alla andra jobb. Tycker jag.

Och så klagar hon på att resorna blir dyrare under loven. Här håller jag verkligen med! Jag tycker att det är pest. Jag får nämligen inte ta ledigt vid andra tidpunkter än loven - det räcker inte min inarbetade tid till. Just det. Inarbetad tid. Vi lärare har 45-timmars vecka, när alla andra bara har 40-timmars vecka. Vi har inte heller rätt till flex/komp så även om ni andra också jobbar 45 timmar eller mer per vecka så får ni ta ut det på något sätt. Vi får ta ut vårt när det är lov. När någon annan bestämmer priserna på resor, stugor och hotell.

Nu loggar jag ut. Jag ska på höstlov. Nej, jag menar höstlovsjobbsresa. Och lämnar mina barn på ett öde fritids och dagis. Av någon konstig anledning är nämligen alla föräldrar med vanliga jobb lediga på höstlovet, men inte lärarbarnen.

Stor bokstav, eller inte?

Nix. Jag är inte svensklärare. Jag vill få det sagt för de flesta tror det om mig. För jag är ju lärare. Då ska man förutom att vara expert på svenska också vara expert på t.ex. matte. Det tyckte mina elever idag. "VA?! Kan inte lärare allt?!"

Nope. I've got news for you. Lärare kan inte allt. Lärare tar poäng i olika ämnen. Jag har t.ex. 40 poäng i spanska och 60 i engelska. Det betyder att jag kan mer engelska än spanska. Jag har kanske 10 poäng i svenska, betyder det då att jag kan mer spanska än svenska?!

Nåväl. Min fråga då.

När man skriver t.ex. ålandsbåt mitt i en mening, inte ska man väl ha stor bokstav då? Detta är ju en form av substantiv som kallas ngt särskilt, har jag för mig. Är det så att det inte ska vara stor bokstav eller är det så att det ska vara stor? Red ut för mig please.

Puh

Det blir sommarlov även i fortsättningen för oss stackars lärare. Det som dock är intressant är att förut har loven varit 8 veckor. Nu har jag plötsligt bara 7 veckors ledigt i sommar. Är detta någon slags smygsänkning?

Jag vet. Jag får inte klaga. Jag är lärare och är alltid ledig. Men det verkar alla andra också vara, de flexar hit och de kompar dit. Skillnaden är att de får välja vilka veckor de ska vara lediga och kan ta billiga resor till vart de vill.

Äsch. Har ingen poäng. Är mest nöjd med att de gav fan i arbetstiden.

Snart legitimerad

Snart kan jag hälsa på folk och presentera mig som legitimerad lärare. Jag kommer kanske råka säga fel några gånger. Pernilla - legitimerad läka.., nej jag menar lärare. Undrar om vi kommer behöva bära legitimationen på oss? Det kan kanske vara bra att göra det, så att elever, föräldrar och kollegor vet att man kan något.

Vet inte. Jag är kluven. Jag är ju redan legitimerad, jag är ju behörig. Räcker inte det? Ja ja. Det låter snyggt i alla fall.

Lärarnas arbetstid, igen.

Jag håller med Lilla O. Varför ska man misstros trots att man sliter, sliter och sliter?

Skaffa ett jobb

Fick just höra av en elev att jag borde skaffa ett jobb. Han vet inte hur bra jag är på att skaffa just jobb. Jag var ju så fräck och tyckte att han borde jobba på sin lektion. Vilka krav jag har.

Amen to this!

Alla är kanske inte insatta i skolvärlden men häromdagen publicerade DN en debattartikel skriven av 198 rätt knasiga skolledare. If you ask me. Nu haglar replikerna från höger och vänster och folk är kritiska.

Uno Wivast har mitt stöd. Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Bra dagsverke

På dagis har flera av grindarna varit trasiga sedan snön kom. Detta har gjort att folk (föräldrar!!!) inte stänger efter sig. Vilket gör att det är fri lejd ut från dagis för små människor. Utanför finns stora snöhögar som ger förare på hala vägar skymd sikt. En väldigt dålig kombination.

Jag har sagt till personalen som har sagt till ledningen. Jag har sagt till ledningen och mailat dem. Inget har hänt. Idag ringde jag kommunen. Blev hänvisad till skolan som ska felanmäla. Detta precis efter att kommuntjejen hade talat om att skolan hade felanmält. Då är det väl inte så stor idé att skolan felanmäler igen va? Då surnade jag till.

"Vem är ansvarig NÄR det händer en olycka med ett barn som har smitit ut?"

Jag fick namnet på den personen och skickade iväg ett sakligt mail som avslutades med en fråga. "När ska grindarna fixas?"

Efter ett par timmar fick jag svar.
"Vi ska laga grindarna i eftermiddag, Mvh XX".

Jag är jätteglad för att de ordnade det här idag (har dock inte hunnit kolla).
MEN.
Som lärare blir jag så trött. Ingenting betyder något när det kommer från lärarna. Så fort föräldrar ryter i, då händer det saker. Men när lärare/personal påtalar samma saker så gnäller vi bara.

Skönt att få byta sida ibland så att man får igenom något.

Torsdag

Och en liten fröken tar ett djupt andetag. Dagens lektioner är avklarade och eftermiddagsmötet inställt. Här ska skrivas omdömen.

När ni får omdömen från era barns lärare, tänk då på följande:

-Läraren kan ha många elever, många grupper och många ämnen att skriva om.
-Läraren kan ha fått ont i handen av att skriva så mycket under så kort tid. Och nacken. Det kan dock hända att det kan vara bra träning inför lärarens andra önskade karriär, den som författare.
-Läraren kan ha fått slut på synonymer. Bara för att det står nästan likadant på barnets kompis omdöme så betyder det inte att läraren inte menar det hon eller han skriver.
-Läraren har fortfarande andra arbetsuppgifter att ta hand om under tiden alla omdömen ska bli klara, t.ex. rättning, lektioner som ska förberedas, hållas och efterarbetas. Möten.

Det kan också hända att läraren önskar att ha ett litet liv kvar, vid sidan om omdömesskrivningen. Till exempel kan läraren tänkas vilja natta sina barn, umgås med sin man och ränna på en eller annan röd matta...

Tänk på det när du läser ett omdöme som ditt barns lärare har skrivit. Han eller hon är inte mer än en människa och trots att uppgiften tas på största allvar så kanske det inte alltid blir perfekt.

Så. Nu ska jag skriva hundra omdömen. Jag går inte hem förrän jag är klar.

Hbt-lärare

Läser en debattartikel på aftonbladet.se om att intoleransen mot hbt-lärare är stor, och främst på högstadiet. När jag ögnar igenom kommentarerna blir jag rätt chockad. Folk menar att lärare inte ska prata om sitt sexliv på jobbet. KLART SOM FAN ATT MAN INTE GÖR. Varken hetero- eller hbt-lärare. Det handlar inte om sexliv, det handlar om sexuell läggning.

Det glädjer mig dock att bland kommentarerna läsa en från en (homosexuell) högstadielärare som menade att eleverna på hans skola inte har fördomar. Jag misstänker att det ligger till på det sättet på många skolor. Det är inte eleverna som sitter på fördomarna ...

På friskis

Ikväll tog jag mig till Friskis. Det var skönt! Kan ju inte säga att jag har legat på latsidan de senaste dagarna men det var skönt att få röra sig och använda musklerna på ett bra sätt.

Eftersom jag förmodligen har någon slags bokstavskombination och borde få diagnos så kan jag inte bara jympa. Jag måste sysselsätta hjärnan med att antingen sjunga med i låtarna eller tänka på annat. Idag tänkte jag på annat.

Jag roade mig med att låtsas att alla motionärer var lärare. Jag bestämde sedan vilka sorts lärare de var.

Den mulliga mörklockiga kvinnan i urtvättad t-shirt och grå mjukisbrallorna var en solklar bildlärare. Hon såg sådär halvflummig och bohemisk ut.

Kvinnan i slingat blont hår, också lite mullig men mer kurvig, som jympade med bestämda rörelser - hon var en matte/no-lärare. (Naturorienterade ämnen). Hon verkade van att ta för sig.

Medelålders lagom-över-magen-tjocka kortklippta kvinnan var såklart hemkunskapslärare. Hon såg ut som en sådan som gärna toppar det mesta med lite vispgrädde men skenheligt står i klassrummet och låtsas att råkost är det godaste i världen.

Kortklippte, välansade, vältränade mannen i sina bästa år var förstås rektor. Det brukar ju vara sysselsättningen för män i skolor.

Det fanns också en skäggig man som såg rejäl och sympatisk ut. Träslöjdslärare. Utan tvivel.

Kvinnan runt 40 med lite runt ansikte såg precis ut som en so-lärare. (Samhällsorienterade ämnen). Hon såg lite halvtråkig, rejäl och allmänbildad ut.

Superatlettjejen med noll fett, kortklippt hår och tvättbrädsmage hade jag önskat att hon var idrottslärare men de ser faktiskt väldigt sällan så ut. De är rätt normala, som tur är. Hade hon varit någon slags lärare så var det nog inte i en vanlig skola utan kanske yogainstruktör. Eller personlig tränare.

Tjejen med lockigt långt hår och snällt leende, hon måste vara förskolelärare. Det är sådana som hon som jag vill ska ta hand om mina barn.

Den enda kategorin jag inte riktigt kunde hitta var språklärare. Ingen såg cool nog ut. ;)

Tjuvlyssnat

Det här är bara för härligt! Från Tjuvlyssnat.se.

Två fjortistjejer sitter på bussen och diskuterar en kille.
Tjej 1: Asså, typ igår kväll när jag pratade med Jesper på MSN så skrev han värsta weird!
Tjej 2: Asså, typ som på bilddagboken då eller?
Tjej 1: Ah! Han skriver som värsta läraren! Han skrev med stor bokstav i början på varje ord! Typ: Hej Jessika. Asså! Han skrev hej med stort H och Jessika med stort J! Så jäkla störande, kändes som om det var ett jävla prov.

Krävande skrivuppgift

Att skriva en bok kan inte vara så himla svårt. Man öser på med det man själv vill berätta om och det man har funderat på. Det är bara att skriva på.

Vill du däremot verkligen få en utmanande skrivuppgift så ska du ge dig i kast med omdömesskrivning...
Igår och idag har jag tillbringat alldeles för mycket tid till att skriva omdömen om mina elever.

Det finns fyra kategorier elever:

1. De som vill men inte kan.
2. De som vill och kan.
3. De som inte vill men skulle kunna.
4. De som inte vill och inte kan.

En del är inga problem att skriva om. Oftast kategori ett och två. Kategori tre kan också fungera. Men kategori fyra.... Hur formulerar man deras omdömen på ett snyggt sätt?

Jag har nu 13 omdömen kvar att skriva. Det är tur att man alltid tar den enkla vägen och börjar med de lättaste... Det lutar åt helgarbete här. Något jag av princip är emot. I alla fall i det här yrket.

Vanliga lärartyper - tio i topp:

Utan speciell rangordning kommer här listan över lärartyperna som verkar finnas på alla skolor....

10: Lärare som suckar över hur mycket de har att göra och beklagar sig högt och ljudligt för alla som (inte) lyssnar. Att arbetsbördan beror på deras egen sunkiga planering glömmer de... Det kanske inte är nödvändigt att ösa ut prov som ingen ändå pluggar till...

9: Lärare som absolut inte kan tänka sig att jobba kvällstid men inte heller kan hitta någon som helst lucka i sitt schema för att samarbeta. De har ju ett liiiiiv.


8: Lärare som inget hellre vill än att jobba kvällstid och sena eftermiddagar - det handlar ju ändå om eleeeeverna.


7: Lärare som tycker att skolans viktigaste uppgift är att se till att elever inte har mössor på sig inomhus. För det är ju den viktigaste kunskapen man behöver ha med sig senare i livet.


6: Lärare som tycker att just deras ämne är det mest betungande och det således är mest synd om dem.

5: Lärare som tycker att andras ämnen är hur enkla som helst och att dessa lärare inte borde klaga över något. Hänger ofta ihop med lärartyp nummer 6.


4: Lärare som är kompis med eleverna och ibland glömmer bort att de faktiskt har ett jobb att sköta då de oftast hänger runt eleverna och flamsar.

3: Lärare som det är såååå synd om eftersom hans eller hennes barn alltid är sjuka. Eller lite trötta. Eller bara allmänt lata. Hur som helst kan de inte vara på jobbet flera gånger i månaden pga dessa barn. Eller är det tack vare dessa barn? I vilket fall så bryr sig inte läraren, det är alltid någon annan som tar hand om hans eller hennes lektioner och gladast är han eller hon för det.

2: Läraren som älskar att göra upp ordningsregler för eleverna och övriga lärare. Det ska rastvaktas, passas, skickas hem röklappar och ringas hem om minsta detalj. Allt ska ske utöver allt annat lärarna ska göra. Det är ju ändå människor vi jobbar med och vi måste ta vårt ansvar.

1: Läraren som inte har något eget liv och som använder sin arbetsdag till att trötta ut andra lärare- och elevers öron med sina oändliga utläggningar om ditt och datt.

Så... Vilken lärartyp är jag då? ;)

Detta att vara lärare

Jag skulle nog kunna skriva en bok i ämnet men lugn, trots den rätt tunga rubriken ska detta bli ett kort inlägg.

Har idag haft två lektioner med 26 elever i vardera klass. Börjar ångra att jag inte tog tjänsten där det var 17 elever per klass. Det här är helt galet. Hur stimulerande är det att hitta på olika sätt att få eleverna att vara tysta?! Inte ett dugg. Nu tycker inte jag att total tystnad är det man måste eftersträva men när det är 26 elever och en lärare så krävs det lite ordning och lugn. Omöjligt. Och har man fått tyst på dem så håller de inte det så värst länge. De glömmer sig väldigt lätt...

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Sommarlov

Inte allt har känts bra med att jag ska byta jobb. Jag har känt att det är riktigt dumt att jag blir av med alla lov. Inte för min skull, jag är helst ledig när ingen annan är ledig. Det är inte skitkul att behöva göra allt under högsäsong. Jag skulle gärna välja semester. Det får man inte som lärare - hur många veckors semester vi än har. Som vi jobbar in, vill jag tillägga. Det är inte solklart för övriga befolkningen nämligen.

Jag hör hur folk utan sommarlov vrider och vänder på veckor, använder föräldraledighet och låter farmödrar och mormödrar få rycka in. För att ge barnen ett långt sommarlov. För att det förväntas av samhället. Samhället som inte ger mer än fem veckors semester åt vuxna men 14 veckor per år åt barnen.

Därför känns det betryggande när Stora E såhär i slutet av sommarlovet utbrister:
-Det är tråkigt med sommarlov. Jag vill inte ha sommarlov längre.

Och när jag idag informerade henne om att det är dagisstart imorgon:
-Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!! Pappa!!!! Det är dagis imorgon! Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

Sådär ja. Inte behöver jag trixa nästa sommar. Jag jobbar på. Utan sommarlov.

Vi stack till Åland

och jag tog med mig Sandras barndom. Nu är den slut. (Boken syftar jag till, fast det gäller även hennes barndom).

Tillbringade två dagar på Åland och medan vi badar i hotellets pool, går ut och äter middag och glass, äter hotellfrukost och kör runt och tittar på allt möjligt trevligt tänker jag på hur Sandra hade det, och hur många andra barn har det. Runt omkring oss, där man minst anar och där man verkligen anar.

Insåg under läsningen att detta är en av anledningarna till att jag byter jobb. Som lärare har jag 150 elever. Jag träffar dem ungefär tre gånger 50 minuter i veckan. 150 minuter per klass. Som består av 22-25 elever. Det blir inte många minuter per elev. En del elever tar väldigt många av dessa minuter i anspråk - för att de behöver mer hjälp eller för att de helt enkelt vill ha lite mer plats. En del elever avstår villigt eller mindre villigt sitt utrymme åt dessa elever.

Statistiskt sett har jag elever som lever i missbrukarhem, elever som blir sexuellt utnyttjade och elever som "bara" mår allmänt dåligt. Statistiskt sett. Enligt läroplanen ska jag se varje individ och anpassa utbildningen efter deras behov. Detta är en omöjlig ekvation. Inte blir det kanske bättre av att jag slutar men jag slipper i alla fall ha dåligt samvete för allt jag inte har en sportslig chans att hinna se. Jag stoppar helt enkelt huvudet i sanden och byter bransch. Tyvärr är det inte bara jag som gör så.

Därför är Sandras bok Maskrosungen en så viktig bok. Vi tillåts inte glömma, vi tillåts inte blunda.