En sådär lyckad morgon

05 drog det igång. Livet i huset. Musiken, bråken och tjafsandet. Sedan började babblandet. Inte en sekund av tystnad. "Kolla här mamma" (står rakt bakom när jag äter frukost och ska visa en teckning och jag ska vrida på min onda nacke och mig själv balanserandes en Finnn Crisp med ägg på i handen), "Gissa vem som har ritat den här solen mamma", "Mamma, hjälp mig med mina strumpbyxor". "Mamma titta". "Mamma kolla den här, visst är den fin". Och så vidare.

När det blir tyst en liten stund så finns en anledning. Limmade papper på tork på golvet. Med fel sida nedåt.

Och det gråts. Men ingen är trött eller har sovit för lite. Nej, gråten beror på att ett legohus rasade, att strumpbyxor korvades och för att man har slagit varandra men ingen har slagit någon alls. Och gråten fortsätter för att mamman efter två timmars tjafsande får nog och ryter i. Högt. Då börjar den sammanlänkande gråten, den som tydligt visar att mamma är den elakaste i världen. Dumma mamma.

Snart sommarlov. Det känns härligt. Det ska bli så skönt att tillbringa sju veckor nonstop med barnen som är så glada och trevliga hela tiden. Jätteskönt.

Jobbet? Jo men det är ju sommarlov för eleverna så vi börjar lite senare. Det har man nytta av. Verkligen.

Note to self: Sluta ta igen dagens ickeegentid på kvällstid. Gå och sov klockan 19 för att orka uppstigning klockan 05.

Nej

Har faktiskt inte hämtat mig än. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva denna dag. Om du gillar osammanhängande och långa texter så ska du fortsätta läsa. Annars kan du kika in imorgon eller så.

Scen 1. Jag och Lilla E ska gå. Vi har en tid att passa. Vi ska hämta Stora hos en kompis och tillsammans med dessa vänner ska vi iväg. Jag vill att Lilla ska ta på sig galonbyxor. Hon vägrar. Jag talar om att vi då stannar hemma. Punkt. Hon börjar skrika. Och gråta. Och säga dumma mamma. Detta håller på i tio minuter. Då börjar jag skrika. Till slut tar hon på sig byxorna samtidigt som hon tokgråter. Jag mår skit.

Scen 2. Vi kommer till vännerna. Som har glömt att hålla koll på tiden. Vi missar det vi skulle gjort. Galonbyxorna behövs inte. Jag och Lilla har bråkat i 20 minuter om något som ändå inte behövdes. Vi går in och leker en stund.

Scen 3. Alla inblandade är hungriga. Vi bestämmer att vi åker till Mc Donald's. Mitt i maten blir Lilla E bajsnödig. Jag hatar när mina barn behöver gå på offentliga toaletter. Det är tillräckligt jobbigt när jag själv behöver gå på dessa äckliga ställen. Toan på detta Mc Donald's var inte ett av de renare ställen jag har varit på. Om man säger så.
Jag försöker lägga papper på sitsen men för att nå pappret måste man sträcka sig under handtorken. Och då vet ni vad som händer. Blir tokig men får till slut fast pappret samtidigt som Lilla E lite halvpanikigt säger "jag bajsar på mig." Det gör hon inte och allt är frid och fröjd. Hon har börjat bli stor och frågar mig när hon sitter där "mamma, varför måste man ha papper på toan?".

Sedan ska jag torka henne. Pappret sitter i behållaren och jag når inte när hon sitter i vägen. Jag försöker böja mig och det enda som händer är att handtorken börjar blåsa igen. Jag böjer och vrider och får jävligt ont i nacken och det sprutar varmluft på hela mig. Pappret har fastnat någonstans högst upp och till slut skriker jag frustrerat. Frustrerad över hur fan de möblerar och monterar toaletter och frustrerad över att allt därinne är så äckligt och frustrerad över att jag mår så dåligt när det är äckligt. Varför kan de inte bara städa på de där toaletterna ibland?

Sedan följer dagen ungefär samma tema. Jag säger en sak, mina barn säger emot. Jag säger en sak, mina barn säger emot.

Vid ganska många tillfällen är de också arga på varandra. När jag lagar middag hör jag från allrummet en trappa upp hur Stora E skriker på Lilla E "du förstör min framtid!" Hon spelar nämligen på deras lilla hemska piano (jag har köpt, vet inte vad jag tänkte den dagen) och sjunger i mikrofonen och Lilla stör. Stora ska ju vara med i melodifestivalen så hon måste öva.

På tisdag är förskolan och skolan stängd. Maken stannar hemma. Det är nog bäst för alla. Jag är inte så bra på det här jobbet.

Att vara mamma, att ha snälla kommentatorer och att skriva

Malin, du hade rätt. Det fanns mycket dag kvar.
Simona, du hade också rätt. Jag är inte en sååå dålig mamma, det var dagen det var fel på.

Tack för att ni kommer med så snälla kommentarer. Tänk om alla mina cirka 100 läsare om dagen kom med så snälla kommentarer, vad uppblåst jag skulle bli.

Är annars ganska nöjd med min skrivprestation idag. Trots allt och trots att det finns sådant jag inte är nöjd med. Kika till höger. Nästan 3000 ord. Inte illa för en sunkig dag.

Att vara mamma

Det finns helt underbara mammor. (De är sällsynta, det ska medges. De flesta har något slags fel på sig).
Det finns bra mammor. (De är ganska många och deras barn bör skatta sig lyckliga).
Det finns okej mammor. (De är ännu fler).

Sedan finns det ganska dåliga mammor. (Det finns rätt många av de här tyvärr).
Sedan finns det ruskigt dåliga mammor. (Jag vet inte hur många de är, färre än de bra hoppas jag).

Sedan finns jag. Som tur är finns det bara en av mig. Det räcker alldeles för bra, det behövs inte en endaste till som jag.

Där ser man

Tidningen mama skriver i artikeln "Sexåringen - din egen dramaqueen":

"För i dessa stunder är det ändå viktigt att komma ihåg att det är vi vuxna som ansvarar för att det är god stämning hemma, trots att barnet gormar och skriker. Annars finns risken att vi lägger det på barnet och det är ingen bra lösning".

Ouch. Appropå mitt förra inlägg...

Skriket

Idag har jag skrikit på min unge. Jag stannade bilen när jag körde på 70-väg (med stoppförbud) och skrek på henne. För hon skrek och skrek och försökte överrösta musiken jag satte på för att slippa höra för att kunna köra. Lillasyster försökte trösta den skrikande storasystern och det gjorde ont i mitt hjärta.

Min äldsta dotter är fem år och snart fem månader. Tidningen Mama har ett reportage om den förpubertala sexåringen. Jag tror att min femåring är tidigt utvecklad. Det kommer att bli underbart när hon kommer i tonåren. Underbart.

Imorgon får mina barn gå till dagis, det är tur att de slipper umgås mer med sin skrikande, elaka, dumma mamma. Fan ta långhelger med alla prövningar de innebär.

Tips på misslyckad konflikthantering

Det var en bra morgon.
Det blev en dålig.

Precis när jag skulle gå och maken stod i duschen började fröknarna bråka om Skopis (från Byggare Bob). De har två stycken, en stor och en liten. Självklart skulle båda ha den lilla och de drog och slogs och skrek.

Det slutade med att jag tog båda skopis, skrek åt båda barnen och hotade med att slänga alla leksaker i en svart säck. Sedan var jag tvungen att åka till jobbet. Båda barnen grät när jag gick och hatar mig nog.

Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Nä. Det fungerar inte. Jag är fan sämst.

TV2 kl 22.25 ikväll

Ur tv-tablån:
Beckman, Ohlson & Can
Kultursamtal. Vad är en dålig mor?
Från madonnor till lattemammor och supermamas.
Samtal om dagens myter om moderskapet.
Gäster: Ebba Witt-Brattström, Maria Sveland (Bitterfittans författare),
Carina Nunstedt, Elise Claeson.

Ska se om jag orkar hålla mig uppe tills dess, annars är det repris 13 feb. Men jag undrar lite över titeln. Varför måste man diskutera vad en dålig mor är? Varför lägga fokus på det negativa? Jag får väl titta och se anledningen.

Var på Friskis ikväll men har superont i ena stortån, kunde inte göra vissa rörelser. Ska till sjukgymnasten imorgon som tur är. MEN! Stalkern var där, på ett pass som jag aldrig tidigare har gått på. Kanske är hon bara helt träningsfanatisk? Kunde inte sjunga med ett dugg för det var bara okända låtar. Rätt skönt att slippa faktiskt.