Inlägg
Malin, du hade rätt. Det fanns mycket dag kvar.
Simona, du hade också rätt. Jag är inte en sååå dålig mamma, det var dagen det var fel på.
Tack för att ni kommer med så snälla kommentarer. Tänk om alla mina cirka 100 läsare om dagen kom med så snälla kommentarer, vad uppblåst jag skulle bli.
Är annars ganska nöjd med min skrivprestation idag. Trots allt och trots att det finns sådant jag inte är nöjd med. Kika till höger. Nästan 3000 ord. Inte illa för en sunkig dag.
Vinnaren av Bookerpriset 2024
14 timmar sedan
.gif)
6 kommentarer:
Vet du vad jag tror, bara för att du skrivit 3000 ord idag så blev det en rutten dag. Ibland så har vi för stora krav på oss(mest mammor)när vi gör egna saker får vi lite halvt dåligt samvete som lägger sig som en kletig filt över vårat humör... Iallafall är det så för mig. Något jag måste jobba på. Så en dålig dag i ett helt liv är INGENTING! Så är det! Imorgon är en annan dag!
Så kan det vara. Jag var frustrerad och irriterad eftersom jag inte kunde skriva. När jag sedan fick loss tid och kunde så kände jag mig gladare i kroppen men mer usel som mamma. Varför ska vi känna så?
Men, man har alltid dåligt samvete. när man väl accepterar detta så blir det lättare. Om du ändå alltid har dåligt samvete så kan du välja det du VILL göra och SKITA i det dåliga samvetet. Dåligt samvete är en känsla, ingen objektiv sanning. Hur vi förhåller oss till känslan bestämmer vi själva.
Tricket är att acceptera det dåliga samvetet och sedan skita i vad det försöker få oss att göra.
Over and out från psykologen!
Jag brukar göra så att jag skriver när det funkar.
När det kommer en dag eller kanske bara en stund som riktigt trögar ihop sig. Då går jag från datorn en stund. Gör något helt annat en stund. Har jag tur kommer inspirationen tillbaka.
Det brukar fungera för mig. För det mesta.
Det fungerar inte för mig, att forcera en text. Jag måste känna att jag har inspiration och att tankarna är med i historien.
Jag räknade aldrig när jag skrev min bok men 3000 ord, på en dag. Det låter inte dåligt.
Så fick du det (100 läsare, minsann) sagt... ;-) Själv har jag som bekant elva. En av dem är elak och det är naturligtvis honom jag saknar? Jag kör skrivtips-special på bloggen. Ingen kommenterar.
Simona, tack för psykologkommentar. Den tog där den skulle! Bra!
Skogstrollet, jag vet itne varför jag räknar - är mest en kul grej. Det blir mätbart, att det går framåt. Kan inte heller forcera men märker att om jag bara väntar på inspiration, då får jag aldrig skriva. Inspirationen kommer alltid när jag inte kan skriva, när jag har fullt upp med barn eller jobb. Har börjat lära mig att boka in skrivtid och bara skriva. Oftast lossnar det och allt tar fart. Ibland inte och då lägger jag ner när jag tycker att jag har försökt länge nog. :)
Malin, du ser. :) Jag har ju inga elaka heller. Bara runt 100 snälla. Får väl kika in hos dig då. Det gör jag ju sååå motvilligt.
Skicka en kommentar