Rikdagsval = körslag

Vi läste nyss tidningen (på nätet) jag och min vetgiriga dotter. Hon undrade lite över de där blå och röda "märkena"och helt plötsligt var det dags att förklara det här med partier och val.

För mig är det viktigt att hon senare gör sitt eget val och inte sneglar på vad vi röstar på. Hon kommer att präglas av hur hon växer upp, vad hon hör oss säga och hur vi reagerar på vissa saker men ändå tycker jag att det är viktigt att inte pracka på mina barn min åsikt. Så jag försökte vara pedagogisk och menade att det är viktigt att tänka på vad man själv tycker när man ska rösta. Så drog jag ett väldigt enkelt exempel. (Det bästa jag kom på 7:03 över frukosttallriken).

-Ett parti kanske tycker att man ska gå i skolan i två år, ett annat tycker att fem år är lagom medan ett tredje parti tycker att tio år är det bästa.
Då ville hon rösta på det partiet som tyckte att man skulle gå tio år i skolan. Bra där, tänkte jag och försökte avrunda.

-Då röstar man på det partiet som vill som man själv och så hoppas man att många andra också vill samma sak.
-Vinner de då?
-Ja, då vinner de.
-Aha, som i Körslaget!

Precis. Precis som i Körslaget. Jag kände ändå att jo, hon har nog fattat. Så tittade hon lite till på loggorna (det var socialdemokraterna och moderaterna som visades upp).

-Mamma, jag tycker att du ska rösta på det där blåa för det är finast märke.

Körslaget

Imorse hade vi vår egen version av körslaget här hemma. I godan ro låg jag och maken och sov när det hela drog igång.

Det började med en duell från tjejernas rum. Stora E ropade PAPPA det högsta hon kunde och Lilla E kontrade med MAMMA, det högsta hon kunde. Vi lyckades stoppa duellen med lockrop och helt plötsligt hade vi fyra små iskalla fötter mellan oss i sängen. Där trodde vi att det skulle bli lugn och ro.

Medan Stora E påbörjade den oändliga historien (ni vet historien utan slut som just femåringar berättar så bra) så började Lilla E ta ton. Helt plötsligt var historien en musikal med både berättare och sångerska.

Sånglusten måste ha smittat av sig för mitt i berättandet började Stora E också sjunga. För full hals tog både Lilla och Stora E i. Nu ska ni inte tro att det hade minsta likhet med de välkoreograferade och skönstämmiga typerna i Körslaget inte. Hmmmm. Nej.

En sjöng Blinka lilla stjärna och den andra körde en mer komplicerad sång om någon som satte fötterna i havet och allt vad det var. Den icke inövade koreografin sträckte sig till att putta och sparka på varandra och blanda sången med AJ, SLUTA, FLYTTA PÅ DIG, VILL VARA IFRED, NEEEEEJ och andra passande ord.

Jag och maken låg på varsin ytterkant av sängen och undrade vart vår lugn och ro hade gått och gömt sig. Till slut fick vi stopp på körslagsslagsmålet genom att locka iväg deltagarna till sin loge för att lyssna på Amy Diamonds julskiva som omväxling.