Nätter

Det var en gång en mamma och en pappa som var duktiga och gick och la sig i tid, dagen innan jobb och skola skulle dra igång igen. De kände sig mycket nöjda när de släckte lampan och la sina huvuden på kuddarna. Godnatt godnatt.

Just som ögonen hade fallit ihop och kroppen hade börjat ligga djupt i sängen hördes ett rop. "PAPPA!!!!" Mamman gick raskt upp eftersom hon visste att pappan oftast gick upp.

Det stora barnet var rädd. Sedan julkalendern drog igång den 1 december 2009 har hon varit rädd. Varje natt vaknar hon minst 2, gärna 3 eller 4 gånger. Så även inatt.

När alla hade somnat om tog det någon timme eller två, så var det igång igen. Och när alla hade somnat om så tog det en timme, eller två, igen. Klockan 5 kom Stora till mamman och pappans säng och där låg de alla tre och trängdes.

När klockan slog 6 hade mamman just somnat om. Då skrek Lilla hjärtskärande. Mamman sprang upp och hämtade. Då låg de i mamman och pappans säng alla fyra och kunde definitivt inte somna om. Och det var väl tur det eftersom klockan ringde 15 minuter senare.

Välkommen till en ny termin. Jag ser fram emot att få arbeta med endast tre timmars sömn i bagaget. Livet är underbart. Nu ska jag ut och skotta fram bilen.

Egoistiskt nattbeteende

Hos mamma sover vi i lillebrors rum. Jag och maken delar en 120-säng och det fungerar bra och barnen sover på madrasser på golvet. Det är lite tillbaka till de gamla goda dagarna i vår första lägenhet. Då hade vi en 120-säng och det var vi nöjda med. Mest för att vi inte hade råd att köpa större.

Det fungerar som sagt bra, när de sover på sina madrasser. Det fungerar mindre bra när de börjar klättra upp till oss. Inatt dök först Stora E upp. Tryckte ner sin femåriga kropp mellan oss. Lite trångt. Övervägde att hoppa ner till hennes madrass men orkade inte. Vaknade en stund senare av att Lilla E stod bredvid sängen men hade överkroppen på mig. Och drog mig i öronen. "Gossa gossa gossa" är hennes mantra medan hon testar hur hårt man kan dra i mammas örsnibbar innan de trillar av. Bestämde mig då för att lägga Stora E:s madrass bredvid Lilla E:s och sova bredvid henne. Gick fint. Lilla E "gossade" på och vi somnade om.

Helt plötsligt vaknar jag av en sur Stora E som tjuter. "Jag vill ha min madrass!!!!" Jag försökte påpeka att hon minsann hade tagit min plats och att det då inte var mer än rätt att jag fick hennes madrass. Nix. Det gick inte hem. Ett utbrott i stil med Vesuvius utspelades och eftersom jag och Stora E är lika temperamentsfulla blev det inte direkt lugnt. Innan jag insåg att det var bäst att jag lämnade rummet en stund hann jag med en rejäl uppläxning där hon fick lära sig ord som egoist och hänsyn. När jag kom tillbaka från min tillfälliga tillflyktsort toaletten hade hon möblerat om med sin madrass och låg och snyftade. Jag la mig och surade bredvid min make som mest skakade på huvudet åt dessa kvinnor han har fått på sin lott att dras med.

Sedan var min dotter den större kvinnan och bjöd in till förlåtande samtal. Jag tog emot den utsträckta handen men var fan sur ändå. Jag är långsint nämligen.

Nattliga äventyr

Inatt har jag "sovit" i tre sängar.

Se där. Det kunde vara början på en inte alltför anständig bok. Eller en tragisk bok...

Men det handlar ju såklart om den helt vanliga nattvandringen som pågår i väldigt många barnfamiljer om nätterna... En stor del av natten låg jag i Lilla E:s säng (hon låg och sparkade i min). Man kan säga att den sängen var för kort, för hård och för kall. Jag är helt slut!

Och idag ska jag till Ikea med min far. När jag bodde hemma längtade jag efter att få körkort så att jag kunde åka till Ikea själv. Pappa var sällan ett bra ikeasällskap... Och faktiskt - samma dag som jag fick körkort åkte jag till Ikea. Bara för att springa igenom varuhuset helt flyktigt, jag ville ju ut och köra mer bil...

Nu ska vi tydligen dit tillsammans, sådär 14 år senare. Ska ju bli intressant att se om våra ikeabeteenden har ändrats eller om vi liksom hittar dem igen...

Att man aldrig lär sig

Igår frågade min svärmor mig hur nätterna är nu.
"Jag vågar knappt säga det men den senaste tiden har det fungerat jättebra."
Inom mig tänkte jag att man får ALDRIG säga att nätterna går bra, det är som att beställa trouble. Vis av erfarenhet. Och mycket riktigt. Vad hände i natt?
Vakna barn, vandrande barn och föräldrar, sängbyten och laguppdelning. Tydligen hette makens lag Team A. Jag och Lilla E valde att sova istället för att hitta på lagnamn. När hon hade gråtit klart.